Har du minnen där allt kändes möjligt. Kolsyra bubblar i blodådrorna, livet känns lätt, du är fullständigt närvarande och hög på livet. Jag har ett gäng sparade i min lyckolåda.
Lyckobubblorna kan komma oväntat. Ibland förstår man först efteråt hur perfekt livet var just i den stunden. Jag blir bättre och bättre på att njuta av dem. Att dottern lägger sin arm runt min axel när vi strosar på en gata i Palma. En vanlig vardagsmiddag där familjen blir kvar vid bordet och skrattar åt något som hänt under dagen. Känslan av ilande tänder när jag susar ner för en backe ihopkrupen på min favoritcykel. Soluppgång över viken.
Det finns många soluppgångar sparade med den känslan. En är när vi kör efter grusvägen mot Gryttjom. Manu Chao på högsta volym. Vi har precis landat efter att ha varit i Spanien på VM i fallskärmhoppning och sommaren har precis börjat. Allt. Precis allt känns möjligt.
En annan soluppgång jag minns var när när jag körde från Palma till Acudia och kände en varm vind av frihet svepa genom den öppna sidorutan. Under dagen cyklade jag med ett gäng guidekollegor för att sedan möta upp mina andra kollegor för ett besök på en vingård. Sedan mattheten i kroppen i kombination med ett glas vin i solnedgång.
Jag kan komma på mig själv att önska att mina barn får uppleva sådana stunder. Att de ska få uppleva känslan av att tiden är oändlig, att dansa utan att tänka på morgondagen och att vandra barfota hem i soluppgången. Med det sagt har jag verkligen inte slutat samla på upplevelser med känslan av kolsyra i blodådrorna utan bara att jag ibland kan känna det dubbelt när jag får vara med om att barnen sätter ett perfekt offpiståk i Riksgränsen eller vi gör något ihop så skratt bubblar upp genom hela kroppen.
Förstår du känslan? Vilka stunder finns i din lyckolåda?