Vi träffades när jag letade efter sällskap till Patagonien. Det var kärlek vid första ögonkastet. Testade några andra men de var antingen för fula, tunga eller så passade vi inte för varandra. Men första gången min fot gled ner i ett par Lundhags Mira var det vi. Vi vandrade två veckor i Patagonien utan minsta skavsår, vi har vandrat i Sarek, vintersnöskovandrat i Höga Kusten, treparksmötet och nu senast i Österrike. Jag har varit otrogen några gånger och tänkt att gräset är grönare … med lättvikts trailskor och andra märken men jag återkommer till mina Mira. Kanske förstärks min kärlek för att min dotter heter samma sak som du men faktum kvarstår, du är mitt förstahandsval när det ska göras äventyr. Men det händer att jag tar på dig till finklänningen också, tycker om kontrasten och så tycker jag du förtjänar lite flärd då och då.
Under den där första turen i Patagonien (läs mer här!) så minns jag hur de andra lagen under Patagonien discovery experience först skrattade lite åt de präktiga svenskarna med rejäla kängor och torrmat. Men allteftersom dagarna gick frågade de först lite försiktigt om vi verkligen var torr om fötterna när vi gått över myrar och vadat över bäckar. Sedan ville de känna på dig och fashinerades över att du var så lätt, smidig och att torr varje morgon. Alla andra gick i kängor av Goretex som aldrig blev torr igen efter första myren eller så hade de trailskor som var blöta hela vandringen.
Mira, tack för alla äventyr. Längtar redan till nästa gång.
En reaktion på ”Prylen: kängan Mira”