Lappland är hemma för mig. Stockholm är också hemma för mig.
Jag älskar kontraster, har alltid gjort. Snöstorm i Lappland. Pulsen i Stockholms tunnelbana. Att känna mig lycklig i underställ. Eller i en vansinnigt snygg klänning. Att köra hårda intervaller på löparbanan. Att pratande springa till ett fik och dricka kaffe. Att köra en tävling för att vinna är lika självklart för mig som att jag kan köra en tävling för att uppleva den. Jag ser inga konflikter i det här men har förstått att många gör det.
Många vill sätta mig i ett fack och berätta hur jag är men så hoppar jag över till ett annat fack för det är roligare. Livet är för kort för att jag ska leva enligt någon mall.
Det finns de som tycker att det borde vara en konflikt mellan att jag vill bo i norra Sverige OCH i södra. Jag har aldrig sett någon konflikt. Jag trivs i bägge landsändar. Jag har oftast lätt att trivas där jag är. Och jag tänker att det är för att jag trivs i mig själv – för om det är något jag lärt mig så är det att vart jag än går så följer jag själv med.
Ingenting i mitt huvud förändras för att jag byter plats, förutom att jag lär mig nya saker. Alltså gäller det att se till att älska sig själv. När du gillar dig själv är det enklare att gilla andra. Och när jag är intresserad av andra så lär jag mig nya saker och världen blir ännu mer intressant. Jag tycker nya människor och nya platser är intressanta. Men få saker är så ointressant som människor och platser som är självupptagna, giriga eller bittra. Alltså försöker jag undvika sådana. Och för att vara tydlig så blir jag bara glad när vänner vågar vara ledsna i mitt sällskap, det betyder att vi är riktiga vänner. Men om du är självupptaen, girig och bitter varje gång vi ses så kommer jag ifrågasätta din värld. Är det så att du inte gillar ditt eget sällskap?
Jag brukar säga att göra en Ironman är en hel dag för sig själv. Gillar du dig själv så blir det en bra dag med många bra snack. Men gillar du inte dig själv så blir det en jävligt jobbig dag.
