#Levförfan är mitt livsmotto. En påminnelse om att jag ska dö en dag. Men inte idag – idag ska jag leva! Njuta. Lukta. Känna. Ta stora djupa andetag av livet liksom.
Bitter norrlänning som jag innerst inne är känns det alltid lite hallelujja och fånigt att skriva så – men för varje födelsedag jag får desto tacksammare blir jag. För jag vet att en dag är jag här. Nästa inte. På tok för många härliga vänner fick inte fira en till årsring.
Första gången vi planerade en rutt och drog ut i skärgården själva. En helt fantastisk eftermiddag. Leendena var stora och tacksamheten enorm.
Som jag älskar den här känslan. Känslan av att ha kommandot över sitt liv. Känslan av framåtrörelse. Känslan av frihet. När det ilar en smula i tänderna för att leendet är så stort. Känslan av något som kändes otroligt svårt plötsligt känns självklart.
Lägga till med båt mellan y-bommar. Att smeka gasreglaget – inte grovhångla. Försiktigt och fint för att hitta känslan för hur mycket man behöver svänga.
Allt du behöver veta för att köra båt. Sjökort. Knopar. Lägga till i naturhamn. Vid vanlig jävla brygga. Och långskepps för att tanka. Möte på sjön. Hur man tar vågor. Öva på exakt hur lite du behöver styra när man vaggar fram i smala sund. Planingsfart. Skarpa svängar. Hur det känns att passera Viking Line. Vågorna. Virvlarna bakom.
