Dagarna rullar på. Det är inte ljust länge, men det ljus som finns är är vansinnigt vackert. -15° känns inte så kallt när jag rör på mig, men så fort jag stannar eller kör skoter så nyper det till. Lukten när man kommer in efter att ha varit ute och svettats i minusgrader, det är en speciell doft – har aldrig känt den förutom när jag sprungit eller åkt längdskidor i norr. Vet du vilken jag tänker på?
Häng med Caroline Kejbert, Joelina Claesson, Johanna & Caroline från @dietistensval och mig – på en dag som handlar om att må bra på riktigt. Rörelseglädje, kunskap du kan ta med dig hem och energi som räcker hela vintern.
”Jag hatar det här jävla loppet, jag är glad att det är sista gången” muttrar jag med regnet rinnande lägst med ryggraden, blöt från topp till tå efter 18 mil på cykel. Men innerst inne vet jag – det är exakt sånt här jag älskar att minnas. Det här är berättelsen om den sista upplagan av Laponia Triathlon. Om kalla kårar, varma människor och varför man aldrig ska lita på någon som säger att det är nära till Åke på toppen.
Förändringens vindar. I världen. Men också i mitt lilla hörn av världen. Från att varit mittpunkt i mina barns liv är jag nu en bifigur. Åttonde januari vinkade jag hej då till Mira min Mira som nu backpackar i Asien i tre månader. Jag är så innerligt glad att hon gör det.
En reaktion på ”DOFTEN AV LÄNGDSKIDÅKNING …”
Jamen ja, det är en speciell lukt! Svår att beskriva dock. Men frisk! Liksom ”kalla kläder”?
Mindre trevlig, men inte totalt äcklig, är lukten av ullsvettning, när ens dyra fina merinounderställ blir varma av varm kropp så kommer det liksom lite bäääää-doft? Också svår att beskriva…