Oktober. Sista tävlingen för i år är gjord. Jag känner ett lugn i kroppen. Fullständigt nöjd att vakna hemma, äta långfrukost med familjen, träffa vänner jag inte sett på länge och fokusera på jobb.
Jag vet att det kommer börja klia i kroppen snart men just nu är jag fullständigt nöjd och njuter av det. Gör saker så jag känner mig rik i vardagen. Som att ta med mig lunchen ut – det är vardagslyx enligt mig.
Häng med Caroline Kejbert, Joelina Claesson, Johanna & Caroline från @dietistensval och mig – på en dag som handlar om att må bra på riktigt. Rörelseglädje, kunskap du kan ta med dig hem och energi som räcker hela vintern.
”Jag hatar det här jävla loppet, jag är glad att det är sista gången” muttrar jag med regnet rinnande lägst med ryggraden, blöt från topp till tå efter 18 mil på cykel. Men innerst inne vet jag – det är exakt sånt här jag älskar att minnas. Det här är berättelsen om den sista upplagan av Laponia Triathlon. Om kalla kårar, varma människor och varför man aldrig ska lita på någon som säger att det är nära till Åke på toppen.
Förändringens vindar. I världen. Men också i mitt lilla hörn av världen. Från att varit mittpunkt i mina barns liv är jag nu en bifigur. Åttonde januari vinkade jag hej då till Mira min Mira som nu backpackar i Asien i tre månader. Jag är så innerligt glad att hon gör det.
En reaktion på ”VARDAGSLYX”
De bästa rundorna jag kan minnas är de där kravlösa joggarna veckorna efter att jag har genomfört ett lopp som jag tränat inför länge. När man plötsligt redan har klarat av det där man företagit sig, och bara kan mysjogga 🙂