Ångaloppet I love you!

Simsträcka 18/23. Simsträcka 19/23. Simsträcka 20/23. Jag älskar det här! 21/23 Magiskt!
Sim och löpsträckorna är ibland så korta som 16 meter men oftare 30-100 meter. Sjukt roligt. Bara upp med simglasögonen i pannan (om ens det) och springa över en kulle och ner i vattnet igen. Någongång är det en rätt hög klippa, frågar båten bredvid om det är djupt nog att hoppa ner. Hoppar. Åh, vad det är här är kul. Förlåt om det blir många superlativer, men jag älskar, älskar, älskar korta sim och löpsträckor. Det är som att leka med sin bästis ute i skärgården och säga ”hey, vad säger du om att simma över och kolla om det händer något roligt på den där ön? Och den där. Å den där.”
Ångaloppet I love you!

Men vi börjar vid incheckningen. På vägen dit säger jag till min skjuts att jag inte riktigt vet hur min lagkamrat ser ut. Eftersom syster är i Canada så hade jag efterlyst en ”bästa vän för dagen” och Therese var den Lisa valde ut att vara min bästa vän för dagen.

Men det var en fantastisk lagkamrat, hon har redan hämtat ut vårt startkuvert.
Lag 425. Pace and glory. Två badmössor. Orange, bägge jublar och säger att loppet är värt bara det, är spyless på att alltid få en rosa badmössa när man tävlar som tjej. Varsin visselpipa, tidschip och en soppbiljett för två. Hälsar på Thereses familj och på några andra vänner.

Micke Rosen vinner bäst klädda man innan jag ens sett någonannan. Speedo med vaddering. Han kallar dom Cheetah-ballhuggers.

Vi hejar på startgrupp ett och tar oss till startgrupp tre där vi fått plats. Pratar om att starta lugnt och skrattar åt hur svårt det är. Vi rullar igång. Prattempo första sju kilometrarna säger vi. Så vi pratar. Jag får höra om när Therese förra året var tvungen att bryta Ångaloppet sprint för att kroppen la ner. Ett halvår senare så fick hon pacemaker, hon säger att hon aldrig känt sig piggare än nu. Tjejen fick alltså pacemaker i julas och nu kör hon fullt ut igen. Vi kommer ikapp kompis Emelie och frågar om vi är framme snart?

Thomas sprintar ikapp och vi ser hans rygg försvinna iväg i fjärran, jag hojtar att jag kommer erbjuda han att hänga med när vi simmar precis som jag gjorde under ÖtillÖ 2013 (då han inte ville kroka i och såg mig och Lisa försvinna iväg i fjärran)

Ångaloppet startar med sju kilometer löpning. Det är en bra bit att springa, först rätt trist med grusväg men det blir roligare och roligare ju mer vi får leka i skogen. Vi pratar om jobb, familj, att Therese inte bara fick en pacemaker, dom gick även in i ljumsken och upp i hennes kärl och brände så hon slipper hjärtrusningar och hjärtflimmer.

Jag säger redan här att det här är en ren löpartävling, som bra eller ok simmare så har du ingen chans efter att gasellerna fått springa sju kilometer (loppet avslutas med två-tre kilometer löpning också)
Vi säger att det finns ingenannanstans vi skulle vilja vara än här och tassar på. Vätska och sedan två kilometer till innan vi ÄNTLIGEN får bada.

På med badmössan och simglasögonen. 250meter simning. 250 meter känns långt, men skönt. Therese är på min högra sida och jag blir helt lycklig när hon är där varje gång jag andas åt höger. Det här kommer bli en bra dag.

Hasar. Crawlar. Tar oss upp för klippan på andra sidan och springer 140 meter. Nu börjar det bli riktigt, riktigt kul. Kliver ner i vattnet igen och simmar 203 meter. Lika lycklig över att se Therese på höger sida. Upp. Ner. Upp. Ner. Och så är det långlöpning. 2,3 kilometer.

Vi hör plötligt jubel i skogen och kommer ut i en vik. Simmar någon minut och sedan tar vi oss så värdigt vi kan upp. Det känns alltid en smula konstigt att hasa på magen upp för klipporna när det står snyggt klädda människor och hejar. Känner mig alltid lite som ett sjöodjur och undrar exakt hur mycket sjögräs och alger som hänger i mitt hår och mina tänder.

Ånga. Upp och får vätska och hejarop av Thereses familj. Ni är på tionde plats skriker Andreas. Tionde plats tänker jag. Bara 10 damlag framför oss, då är vi ju grymma. Jag vill bara ha en fin dag i bra sällskap och nu jagar vi plötsligt ledarna. Vi tassar vidare, över en väg, in i en tunnel, hör en funktionär ropa akta huvudet!

Fortsätter genom lera och vass. Klaffs. Klaffs. Klaffs. Skorna sugs fast vid varje steg. Plötsligt tappar Therese sin sko i leran, jag plockar upp den i farten och vi fortsätter. Efter en rätt lång löpning(2,7 km) så får vi simma igen. Va, kan det verkligen bara vara 5:e simsträckan av 23? Då har vi ju skitlångt kvar säger vi och fortsätter.

Nu börjar kustvarvet och ju fler simsträckor vi avverkar desto vackrare blir det.

Några gånger är det klippor rakt upp men varje gång står det en funktionär där och räcker en ett rep. Fantastiskt. Som alltid blir jag helt kär i funktionärerna, utan dom skulle det inte finnas något lopp.

Uppe på en klippa får vi dextrosol några meter innan vätskestationen. Gott. Tar en gel också, sväljer den med en mugg vatten. Det har gått två timmar och energin är slut så det är bara att fylla på så fort man får chansen.

Solen lyser. På en klipphäll sitter två män och dricker öl. Ser skönt ut det där hojtar jag. Skönare än det du håller på med i alla fall svarar dom. Det hejas från båtar och från människor som står i bikini och solar.

Här är jag som ett barn. Det är så satans kul! Snabba i och uppgångar. Vi simmar om massor med rosa badmössor. Herrlag så långt ögat når. Simsträcka 17/23.

Vi kommer upp på andra sidan och jag snor åt mig en kram av bästaste Nadja som står där och fotar. Tvingar henne att ta en snabb bild på lag Pace & glory. Tänker att det är kul att ha som minne. Simsträcka 18/23.WOOOHOOO 19/23. 20/23. Jag älskar det här! 21/23 Magiskt! Sim och löpsträckorna är här ibland så korta som 16 meter men oftare 30-100 meter. Sjukt roligt. Bara upp med simglasögonen i pannan (om ens det) och springa över en kulle och ner i vattnet igen.

Någongång är det en rätt hög klippa, frågar båten bredvid om det är djupt nog att hoppa ner. Hoppar. Åh, vad det är här är kul. Förlåt om det blir många superlativer, men jag älskar, älskar, älskar korta sim och löpsträckor. Det är som att leka med sin bästis lite ”hey, vad säger du om att simma över och kolla om det händer något roligt på den där ön. Och den där. Å den där. Under Ångaloppet får man inte ha lina mellan lagen och inga paddlar. Bra säger jag. Det blir härligare utan.

23/23. Vi gör high-five och säger att nu är det bara lite löpning kvar så är vi i mål! Lite löpning hör vi bakifrån, det är den hårdaste löpningen. Äh kom igen säger vi det är det sista vi gör idag. Snart är det soppa och öl. Eller soppa i alla fall.

Åh. fi. fan. Killarna som springer om oss frågar om vi är sådana där positivister?
Dom vill slå sitt personbästa från förra året men är har börjat ge upp och säger att det är ingen enkel löpning dom sista kilometrarna. Och det är det här jag menar med att det här är en löpartävling. Vill man stå på pallen så är det löpning man ska träna. Det är långa löpsträckor i förhållande till simningen. Men det är också därför det är en helt perfekt första swimrun för dom flesta och siktar du inte på pallen så kommer du ha en fantastisk dag i skärgården. Snitslad bana så det är bara att springa och simma. Det finns funktionärer så man känner sig trygg hela tiden och så bjuder dom på fika mitt i skogen. Fikat är lite snålt (varken kaffe eller kladdkaka) men perfekt just där och då. Vatten. Sportdryck. Dextrosol och gel ibland. Perfekt.

Vi går när det är tokbrant och springer så fort det är möjligt. Therese klappar på sina ben när det går rakt uppför och säger kom-igen-benen-inte-krampa-nu och jag säger att jag tycker hon har jäkligt bra ben som tagit henne såhär långt. Hur många svenskar springer två mil terräng idag? Det är rätt många som inte gör det en endaste gång under hela sitt liv. Sedan pratar vi om att ens referensramar flyttas hela tiden, när man har vänner som gjort 30 Ironman på 30 dagar och andra som cyklat till Paris och en tredje som avverkar Ironman efter Ironman så känns inte ens egna tävlingar så märkvärdiga.

Vi börjar höra hejarop i skogen och jag tänker att nu är det nog bara runt hörnet så är vi framme. Therese säger ”säg att vi är framme snart” till en funktionär som står i skogen. Han säger ”Ni är framme snart”.
Rundar hörnet och det kommer en skylt. Mål. 1000 meter.
TUSEN METER?!? Jag trodde det skulle stå 100 meter. Vi tar oss genom lervällingen, hör funktionären ropa akta huvudet i tunneln” igen och närmar oss Ånga.
En tjej springer om oss, men hennes kompis kommer aldrig. Men så kommer några hundra meter asfalt. Lite svagt uppför. Benen skriker GÅÅÅÅÅÅ, det här är JOOOOOBIGT. Huvudet säger SPURTA du är snart i mål. Tjejlaget bakom springer ikapp oss.

Vi ser målområdet och Therese lägger in en till växel och fullkomligen spurtar förbi brudarna, jag dras med av fartvinden och vi gasar in i mål. Sjukt glada. Vilken dag! Vilken grym bästa vän för dagen jag fick.

Tack Therese. Tack Ångaloppet. Och tack Nadja för fina foton.

Under den här helgen var det drygt 1200 som tävlade. Under lördagen var det Ångaloppet familj. Två klasser, 0-10 år där barnen deltar med en vuxen (minst 18 år) och 11-15 år där de kan tävla i lag med sin kompis. Det fanns en kortare bana utan simning för de minsta, men där de fick springa i vattnet. Samt en lite längre bana för den äldre klassen där simning ingår. Löjligt sugen att köra med mina barn nästa år. Tror dom skulle älska det.
Under lördagen går också sprinten. 10 km löpning och 1 km simning (fördelat på nio simsträckor)
Helt perfekt som första swimrun. Alltså helt perfekt! Du behöver ingen extra utrustning förutom ett par löparskor som du tycker det är ok att dom blir blöta. Det kan vara skönt med ett par simglasögon men badmössa och visselpipa får du när du checkar in. Tack Ångaloppet, det var min första men absolut inte sista gång! Ses nästa år!

Vi kör en liten bildkavalkad bara för att jag är helt hög på det här loppet just nu. För fler bilder kolla in Ångaloppets Flickerkonto.

För mig är det här essensen av swimrun. Man hjälper varandra. Lagkompisen men också dom runtomkring. Din lagkompis är din bästa vän och varje gång du tänker en elak tanke så är det bara att se till att få i dig energi och vända tanken. Swimrun är en lagtävling och det spelar ingen roll vem som är stark eller svag just nu. Man hjälps åt. Det går upp och det går ner.

Vem vann? För resultatlistor kolla här!