Hej hej hälsporre och hej då hälsporre! Det började med att jag hade lite ont i vänster häl efter Womens Health halvmarathon. Det gick bort efter en dag. Dagen efter intervallpass började jag plötsligt känna i hälen.
Efter varje gång …
Lite ont en gång är ok i min värld men när det kommer tillbaka så tar jag tag i det. I det här fallet frågade jag runt bland dom jag litar på och landade med ett gäng övningar och fyra stötvågsbehandlingar.
Jag tänker inte hojta att nu är jag 100% frisk. Det känns som jag balanserar på rätt sida just nu. Jag kände noll och ingenting efter Rockman och det har varit bra efter dom senaste veckornas löpning så jag vågar skriva om det.
Hälsporre eller plantar fasciit kan försvinna fort eller finnas kvar i åååår. Det finns som alltid tusen och en behandlingar och råd. Jag bestämde mig för att köra rakt av på Anders råd och han sa såhär till mig:
-> Vi tar reda på orsak (svagare på ena gluteus maximus/gjort något du inte är van vid/ökat träningen för fort/gått långa sträckor i flipflopps blablabla…) och åtgärdar med träning.
-> Stötvågsbehandling en gång i veckan i fyra veckor. Vila två dagar efter varje efter det lättare löpning två-tre gånger i veckan om man vill …
-> Rulla vader + fot för massage varje dag. Jag har haft en rulle eller boll under mitt skrivbord och rullat till och från hela dagarna.
-> Inlägg i skorna till vardags under behandling men INTE sen och INTE när jag tränar.
Förutom övningar som shoort-foot och vadpressar (framförallt sådana där man går upp med bägge och sakta ner med ett ben) så har jag fått ett gäng övningar för att stärka bålen + enbensövningar för att bli lika stark på bägge sidorna (som tydligen ofta är orsaken till att man får hälsporre) Utöver det så har jag kört mer yoga/rörlighet som jag vet brukar lösa det mesta för mig.
Jag litar på Anders för att han inte bara är naparapat utan också personlig tränare och bra på att kolla av kroppen och ge övningar. Jag har gått hos honom i flera år. Oftast har det bara varit en gång på hösten för att få en slags check av att allt är ok och få reda på vad jag ska stärka upp inför nästa säsong. Men ibland har jag panikbehövt honom, som 2011 när jag med en vecka till Ironman Nice gjorde en hård landning, fick ont i knät när jag sprang och det kändes som magi att han löste problemet.
Just nu är jag så jäkla glad över att kroppen känns bra och jag tänker göra allt jag kan för att vara frisk, stark och snabb inför Ö till Ö och Ironman Barcelona som är mina kommande tävlingar.
