ORIENTERING

Det finns en lång lista på saker som måste fixas innan avresan mot Patagonien. Vissa dagar vaknar jag och tänker det går aldrig. Då tänker jag på vad min sambo sa till mig  häromdagen. Han bad mig göra en dressing till salladen och jag sa ”jag kan inte”.

– Sofie, menar du att du gjort tio Ironman men inte kan göra en dressing till salladen?

Sant. Jag googlade och tog tag i det. Hur svårt kan det vara.

Tänker likadant med Patagonien. Har gjort en lång lista på saker som måste fixas, men också träningspass som ska genomföras och kunskap jag känner måste uppdateras. Som det här med orientering. Det känns som 100 år sedan men det fanns en tid jag tittade på kartor mest hela dagarna. Det var när jag gick Turistsportlinjen i Kiruna. En tvåårig ledarskapsutbildning inriktad mot friluftsliv i Lappland. Den roligaste utbildningen någonsin. Två veckors vandring i Sarek följt av grottkrypning i Björkliden följt av toppturer och klättring i Nordnorge. Och så vidare. Som en dröm. Sedan har jag jobbat på turistbyrån i Gällivare några somrar. Om jag inte vandrade själv så stod jag och pratade och pekade på kartor om Sarek, Muddus och Kebnekaise. Men det var då. Nu orienterar jag inte varje dag så jag ringde proffskompis Ola som kom med ett gäng kartor och kompass. Gick igenom allt från hur man orienterar i dimma till hur man tänker tid och distanser i olika terränger. Basicsaker som uppfång, ledstänger och sista säkra. Blev påmind om saker som jag inte tänkt på länge, som att det ofta är bäst att korsa bäckar och floder högt uppe på berg och att det är mindre vatten på morgonen innan solen hunnit smälta ännu mer vatten … Du vet, sådana där tankar och beräkningar med karta och kompass.

I helgen så är planen att ta ett gäng kontroller i någon skog här nära. Bara för att väcka kroppen och hjärnan lite mer. Kul är det i vilket fall. Undrar vilka nya karttecken jag kommer få se i Chile om några veckor.