En fras jag stör mig på och aldrig riktigt vet vad jag ska svara på är ”du är så duktig”. Dom som säger det syftar ofta på att jag i deras mått tränar mycket. I min värld så tränar jag inte mycket och duktig är inte ett ord jag skulle använda om mig själv.
Jag har funderat varför jag irriterar mig på ordet i kombination med träning och kommit fram till att det känns konstigt för att jag ser träning som något roligt, och använder det ofta som en slags belöning. ”Om jag jobbar intensivt fram till lunch då får jag springa på lunchen …” Om det är bra eller dåligt vet jag inte men det jag vet är att jag mår bra.
Om jag slår ut min träning på ett år så tränar jag en timme om dagen. En endaste timme. EN av dygnets 24 timmar. Tänk också på att jag gör ett gäng tävlingar varje år som är 11 timmar eller längre. Det betyder 10 andra dagar jag gör noll och ingen direkt fysik aktivitet. Ska jag vara krass så tycker jag det är ett minimum för alla. Alla! En timme. Rörelse på något sätt. Helst något som du ser som en belöning och inte ett straff.
Det är klart jag kan känna mig nöjd efter att ha sprungit ett gäng j*vligt jobbiga intervaller i snöblandat regn. Men duktig, det känns som en väldigt mycket äldre människa klappar mig på huvudet och säger att jag är duktig för att jag gjort något som man helst inte vill göra. Och jag vill fortsätta röra på mig till den dag jag dör. Förhoppningsvis när jag är 120 år eller så.
Nå, är du duktig?
Foto: Hans Berggren. Kan säga att jag inte kände mig duktig när bilden togs, däremot väldigt lycklig! Sommarlov, bra sällskap, glada barn som sprang runt på klipporna och varm korv och en kall öl som väntade på mig på stranden.
10 reaktioner på ”JAG ÄR SÅ DUKTIG!”
Åh, det finns SÅ mycket som provocerar mig med andras reaktioner på min träning, främst för att jag tycker att det är min ensak. Jag tänker på kommentarer som ”Springer du? Då är det ju bara en tidsfråga innan du får problem med knäna. Jag har en avlägsen kusin som sprang ibland och han fick minsann opereras!” Då vill jag bara svara att jag känner någon som inte springer och han dog minsann i hjärtattack. Eller ”Får du verkligen lov att äta kakor, du som tränar så mycket?” Som om man automatiskt skulle banta för att man råkar tycka att det är roligt att springa i skogen.
Jag tränar för att må bra, precis som jag vissa dagar istället för att träna planerar äventyr & resor, äter choklad och sjunker ner i fåtöljen med en tidning för att må bra. Så om jag är duktig för att jag tränar, måste jag vara duktig för att jag gör allt det andra också?
Så jo, jag är nog jävligt duktig! 😀
Åh, jag trodde bara att det var jag som kände så. Blir verkligen riktigt irriterad av det ordvalet och att vara ”duktig”. Kunde inte sagt det bättre själv =)
Exakt så! 🙂
Intressant det där… Det säger ju dock en hel del om synen på träning hos den andra. Att det är nåt man liksom plågar sig igenom. För att sedan kunna äta en bulle eller nåt. Tänk om fler upptäckte glädjen och belöningen i att röra på sig. För vem som helst KAN ju i så fall bli just ”DUKTIG”… 🙂
Ha ha kommer och tänka på en dam jag körde till sjukhuset för flera år sedan (taxichaufför) hon var så arg på att hennes skattepengar skulle gå till att betala för de hemska idrottarnas skador. Själv var hon storrökare, allt annat än lite överviktig och hade allt man kan räkna med med de förutsättningarna, högt blodtryck, diabetes osv. Vad svårt jag hade att inte svara något som hon säkerligen hade uppfattat som spydigt på det!
Väl talat! Håller helt med. Sen blir jag alltid lite irriterad för att jag tränar enbart för min egen skull.
Ja tänk, 1 timme/dag! Duktig är ett sånt laddat tvetydigt ord. Raka puckar som: Du är bra/grym, du inspirerar. Låter mycket bättre om det är det folk menar.
Bra skrivet! Håller med dig.
Jag säger att en person är duktig om den personligen har sagt att den vill höra exakt denna fras som peppning eller bekräftelse.
Ditt inlägg är bra skrivet och insiktsfullt.
Bra där!