Ironmaninspiratör: Yvonne Rosenqvist

11 dagar kvar till Ironman Kalmar och en ny inspiratör på Lanttolife. Idag ska du få säga hej till dom fötter jag helst jagar när jag simmar. Ibland är fötterna snabbare än mina, ibland får dom jaga mina. Vilket som är bra. Bara jag får simma med henne. Säg hej till Yvonne Rosenqvist! 

Hon är en sådan där innerligt bra person som gör att jag börjar le bara jag tänker på henne. Jag har trott att hon gjort en Ironman i många år, men i sista sekund så kommer jag på att nej, det har ju alltid varit något som satt käppar i hjulet för henne. Men inte i år. Förra helgen sprang hon i mål på sin första Ironman. Läs och bli inspirerad. Och glad!

Vem är du?
Just nu är jag framför allt en Ironman, från topp till tå! Efter många års träning, ett antal kortdistanstävlingar, ett par halv IM, en hel del skador och motgångar kom jag äntligen till start i min första Ironmantävling i Zürich den 28 juli. I mål kom jag också, på en acceptabel tid (simtiden undantagen). Det var den tredje IM tävlingen jag anmält mig till och starten var inte självklar denna gång heller. Tio dagar innan tävling blev jag prejad av vägen av en bil med husvagn. Det gick bra men jag stukade högerhanden och revbenen fick sig nog en och annan spricka. Bilen stannade inte.

Jag brukar ligga lite lågt med min ålder men jag är faktiskt 55 så det var liksom dags att debutera. Jag gläds gärna med andra och i de här sammanhangen finns det många att glädjas med och förundras över, men nu äntligen kan jag glädjas åt mig själv och det gör jag! Planen nu är att glädjas åt mig själv många fler gånger, detta gav mersmak! Innan jag slog in på triathlonspåret senhösten 2006 var jag en högst ordinär vardagsmotionär som sprungit halvmarathon som längst. Under mitt första simpass var min fasta övertygelse att jag skulle drunkna. Så skedde inte.

Tips till den som ska göra sin första IM?
Förbered din kropp för långdistans, det är inte gjort på en kafferast utan tar tid, flera år om någon frågar mig. Sätt ett rimligt tidsmål för din första tävling, att förbereda sin kropp för distanserna är en konst i sig men sen är det ju så mycket som kan hända. Det behöver inte vara bra eller dåliga grejer, bara grejer. I Zürich till exempel var det simning utan våtdräkt, vilket aldrig hänt förut på den tävlingen. Att simma 3860 m utan våtdräkt i sötvatten bland 2 500 andra startande kan kännas rätt jobbigt om man inte har rutin. Att cykla i +35 graders värme när vinden inte svalkar utan bränner i nerförsbackarna kan också kännas lite annorlunda. Sen kan ju utsikten vara så bedövande vacker att man bara måste titta en sekund eller två.

Bestäm vad och ungefär hur mycket du ska äta och dricka under tävlingen innan det är dags för tävling och låt inte känslan styra. Ett mycket bra tips (som gäller vid hetta) jag fick var att man inte kan dricka sig sval (stort tack för den Helena).
Ett annat värdefullt tips jag fått, från många, är: Ha roligt! Ja, ja tänker man dagarna innan, visst jag ska ha jättekul men lämna mig nu ifred för jag är nervös och vill kräkas. Men underskatta inte detta! Att ha förmånen att kunna ställa upp i och genomföra en Ironman är fantastiskt roligt. Släpp fram euforin!

Har du något knep när det blir tungt eller trist under en Ironman?
Dela upp återstoden av loppet i mindre delar. Tänk inte åtta mil kvar på cykeln utan tänk på nästa gång du får äta eller dricka eller ur fint det är när du kommer till backkrönet eller sjung en sång. Om det går långsamt på löpningen så gör det snyggt, tänk på tekniken (här är det känslan som räknas)! Tänk korta sträckor i taget och gläds över hur långt du faktiskt färdats hittills. Planera din målgång. Hur kommer det att kännas när det är dags att snygga till sig inför upploppet, visualisera upploppet, smaka på känslan. Tänk på hur stark och lycklig du kommer vara när du äntligen springer på den blåa mattan, när du äntligen passerar mållinjen, när medaljen är din!

Om du måste välja ETT enda pass en vecka, vilket blir det då?
Då väljer jag långpass löpning. Främst för att jag dragits med en del olika skador inte kunnat springa långt under lång tid men nu kan jag. Det är en så skön känsla. Att kunna!

Foto: Finisherpix