Fina fotona har Hans Berggren tagit. Nu passar jag på att varna känsliga läsare. Följande inlägg kommer innehålla både mensblod och kiss. Är du känslig för texter om kroppsvätskor och gärna vill låtsas som tjejer varken svettas, kissar dagligen eller blöder en gång i månaden. Sluta läs här.
Läste en krönika för ett tag sedan om att man skulle ta vara på de där pinsamma, jobbiga händelserna för att de är så bra att plocka fram när man hamnar i en liknande, inte lika hemsk händelse. Jag överförde det direkt till min träning. Jag har några träningspass som jag just där och då helst hade hoppat över. Rätt många om jag tänker efter. Men i efterhand är jag glad att jag tog mig igenom och kom ut lite starkare på andra sidan.
Som när jag fick mens under en träningstävling. Plötsligt så inser jag att det rinner (läs forsar) blod efter benen på mig och jag har fem mil cykel och 1,4 mil löpning kvar. Jag bet ihop, löste situationen och mantrat var hela tiden ”tänk så härligt när du springer här under tävling och inte har det här att tänka på”. Och precis så var det. Tävlingen (Järnmannen/Ironman Kalmar 2010) kändes som en väldigt enkel och fräsch (!) tävling i jämförelse med min träningstävling på samma plats. (Addera även att under träningstävlingen så cyklade en av mina största triathlonidoler ikapp mig och frågade med lite underligt ansiktsuttryck om allt var ok…)
När jag skottade garagetaket ren från blötsnö så tänkte jag att en Ironmantävling är både enklare och roligare än det här ändlösa tunga arbetet. Och så är det, jag gör hellre en Ironman än jobbar som takskottare en dag. Any day!
När jag är sjuk en vecka och tycker synd om mig själv så brukar jag tänka på de som är sjuka jämt. Och på när jag hade min monsterinfluensa förra året och inte kunde träna på två månader. Kom ut starkare och gjorde min bästa säsong någonsin förra året.
Innan jag opererade mig så var jag med på ett gäng intervallpass som jag fick avbryta för att jag var helt nedkissad. Inte kul att vara med om, och inte kul att förklara. (Läs mer om det här!) Nu är jag på riktigt tacksam för varenda intervallpass jag kan göra, och när jag hittar den där inre styrkan så jag kan trycka på ännu lite till då fylls jag av glädje. Så ja, ni som sett mig skratta under ett hårt intervallpass, ni såg rätt!
För att inte tala om att Norseman gör att jag nu tycker att alla träningar och tävlingar där det inte är 13 grader i vattnet, 5000 höjdmeter, spöregn när man cyklar serpentinvägar ner och lite hagel på det är riktigt behagliga tävlingar.
Alla bajshistorier sparar jag till en annan gång. Det jag egentligen skulle säga var – njut av att springa intervaller i snömodden idag – för det kommer göra dig starkare till sommaren. Så jobbigt som det är att springa ute idag är det aldrig i juni. Inte ens när det spöregnar!
Och har du något pass som inte var helt roligt men som du brukar plocka fram ur minnesbanken? Bjud mig gärna på det …
0 reaktioner på ”Pissiga pass är bra pass!”
Inte för att det kanske är i närheten av det du skriver om men för mig räcker det med att tänka på Sthlm Marathon (3*C och regn) och Vätternrundan (12*C och regn) förra året för att känna att det mesta är mer njutbart än det.
Speciellt nu när man sitter hemma sjuk och inte kan träna alls. Då skulle jag gärna ta vilket träningspass som helst i 0*C och regn bara jag fick komma ut och träna lite!
Man längtar aldrig så mycket efter ett rejält löppass som när man är sjuk. Krya på dig!
Du är min idol! Och Hans tar fantastiska bilder. Din blogg ligger heltklart högs upp på min topplista av bloggar. Tack för att du delar med dig.
Åsa, tusen tack för fina ord.
Hahaha så himla skönt att läsa. Jag har flera osköna upplevelser som iofs inte har varit så visuella som offentligt blodflöde men nog så obekväma när de händer. T.ex. att springa lite för länge och vara kissnödig för att jag är för pryd för att hoppa in i skogen och riskera upptäckt och istället småläcka i ett par km… Och just nu är det helt obegripligt att ens tänka sig att springa utan att felbedöma klimat/svettration med för mycket/för lite fleece, få avdomnade fötter av sporadiska asfaltsträckor med halvbra dubbskor (som att springa på en mesig spikmatta känns det för mig, gillar icke!), hantera pannlampa och läskiga skuggor som uppstår (så man ropar lite ”Ojsan”, ”Upps” och ”Ughhh” som en tant, när man tror att man håller på att få en pinne i ögat)… Med tillägget att det ALLTID känns skönt efteråt (och även under tiden oftast)! Tack för en härlig blogg!
Som sagt var… ALLTID skönt efteråt … Blev så glad imorse när det faktiskt var lite ljust fast klockan inte var 06:00 ännu. Det finns hopp, våren är på gång!
Scary läsning – men fina bilder! Följer sedan ett tag! Tack för inspirerande läsning inför säsongen 2013
Mvh!
Johan
Tack själv. Lycka till med årets utmaningar.
Hej,
det ser ju helt underbart ut!
Jag har en fråga om vad du tycker om dina skor (Inov-8?), du får gärna kommentara skorna och hur de fungerar i ett blogginlägg. Jag har fått rekomenderat att köpa skor med lite mindre dämpning i och är nyfiken på om det fungerar bra eller om det inte spelar så stor roll…
Johan
Skorna är mina favoriter i skogen, och funkar bra även på vintern om det inte är så isigt. Funderar på om det är dom dom är årets ÖtillÖ-skor. Tror det.
Skor med mindre dämpning … jag tenderar till att ha lättare och lättare skor men jag springer mest i skog (alltså mjukt underlag). Det viktigaste är att skon passar dig och din fot, och att du börjar lugnt. Det vill säga, hur bra det än känns spring kortare sträckor med nya skorna till en början och öka sakta.
Ingenting är värt att få en stressfraktur eller något annat skit i benen för att man går ut för hårt i nya tunna skor.
Gå till någon affär och testa, spring igenom alla skor du är sugen på så kommer du känna vilken som är DIN sko.
Jag har gått överstyr och fullkomligen älskar träningsskor. Läs mer här:
https://lanttolife.se/2012/09/jag-med-13-saker/
Men kort om Inv-8 – en klar favorit!
Låter ju riktigt bra. Jag kör ett par relativt platta (8mm dropp) vinterskor (Icebugs Anima) och som du säger, man får ta det försiktigt och inte springa för långt i början. Märkte dock direkt en skillnad både i fart och i känslan när jag fick på mig skorna som väger ca 100g mindre än mina vanliga skor. Vårens nyinköp kommer definitivt att bli ett par lätta skor!
Tack för svaret, alltid kul med bra tips och lite praktiska erfarenheter!
Exakt så är det. Tuffa träningspass eller tävlingar sparas i minnesbanken och tas fram när det går tungt.
Funkar perfekt.
Tänk så enkelt det kommer vara i Kalmar, det är ju så man längtar …
Sofie!
Tack för en strålande bra, snygg och inspirerande blogg!!
Fråga, hur fick du remiss? Vart vände du dig och gäller det alla?
Har inte fött några barn men har lika svårt för intervallerna och studsmattan ändå.
//anna
Jag gick till en vanligt gynekolog och förklarade läget. Hade laddat upp med 1000 argument men efter undersökning frågade han bara ”kan du leva ditt liv som du vill som det är nu?”
Nej sa jag.
Jag sätter upp dig på en operation sa han.
Väl där pratade jag med en kvinna som precis som du inte hade fött barn men ändå hade problem.
GE DIG INTE! Ingen ska behöva undvika att springa och hoppa studsmatta om det går att göra något åt det.
Läs gärna min kollega Anna-Lenas inlägg här också (läs även kommentarerna)
https://www.womenshealth.se/blogs/annalena/sluta-kissa-ner-dig.htm