Det finns dagar då man är irriterad över att det är bilkö. Det finns dagar då man är arg över att man inte springer snabbare än man gör. Det finns dagar då jag är så arg på mina barn att jag vill lägga ut dom på blocket.
Och det finns dagar då man inser att livet är ömtåligt, kort och alldeles, alldeles underbart. Och väldigt orättvist. Idag kom först beskedet om att en fallskärmsvän dött i en olycka i Norge. Sedan ser jag att Pontus som brukar simma i samma bana som mig på lördagmorgnar, i den där poolen med hårbollar på botten har dött i en cykelolycka. Dött. Borta. Finns inte mer. Han som springer snabbt som vinden, precis fyllt 40 och fått en plats till Ironman Hawaii. Det är så svårt att ta in att man aldrig mer kommer träffa en människa igen. Aldrig. Mer. Någonsin. Hans fru och hans tre barn kommer aldrig mer få skratta, äta frukost och kramas med honom. Han kommer aldrig mer vara så arg att han vill lägga ut sina barn på blocket.
Många frågar mig varför jag hoppar fallskärm. “Har du dödslängtan?”
Min kompis Eric svarade bra på just den frågan idag: “Nej, det har jag verkligen inte. Jag är inte rädd för att dö. Jag är rädd för att inte våga leva mitt liv fullt ut.”
Och precis så är det. Jag har skrivit det många gånger och kommer skriva det igen. Ta vara på ditt liv. Gör alla dom där sakerna som du drömmer om. Lev som om det här är din sista dag. Berätta åt människor att dom är bra. Att du älskar dom. Tänk om du aldrig mer får chansen att träffa dom. Just den där unika människan.
Jag gör ibland saker som många betraktar som farliga. Jag gör alltid allt jag kan för att minimera riskerna. Men jag är fast övertygad om att det är inte där någonting kommer gå fel. Häromdagen så hoppade jag fallskärm med en av mina bästa vänner. På kvällen klättrar han upp i ett träd. En och en halv meter upp. Inte högt. Inte högt alls, men grenen han precis tar tag i går av och han faller. Han bryter ryggen så alla går omkring och biter på naglarna för att vi inte vet om det blir rullstol resten av hans liv. Just i detta nu så har han på sig en korsett och är på sin egen svensexa. Det gick så bra det kunde gå. Men de där minuterna innan man vet. Just de sekunderna går väldigt långsamt, färgerna är starka och lukterna är skarpa. Du känner väldigt tydligt vilka människor som betyder något i ditt liv. De är de som du vill ringa. De du vill ha runt dig.
Marco, Sofia, jag och en hög med kärlek. En dag med väderbreak i Gryttis.
Jag kan bli så förbannad när jag ser människor slösa bort sina liv på att vara sura. Bittra. Arg över saker som inte spelar någon roll. Prata om vad de ska göra sen. När är det där sen? Sen kanske inte finns.
Ibland är jag där själv, men jag försöker, verkligen försöker leva varje minut. Jag planerar, jag drömmer och gör upp planer men jag försöker suga ur livet allt det gottiga. Varje dag. Här och nu! Dör jag imorgon så dör jag lycklig. Jag tänker inte göra det, men jag är på inget sätt rädd, jag tycker det ska bli spännande och se vad som händer sen. Och jag tror att vi människor mår bra av att vara nära döden ibland, bara för att bli påminda om att livet kan vara slut om en minut. Eller om en dag. Eller om 50 år. Vi vet faktiskt inte. Just den här minuten är värdefull. Den kommer inte tillbaka.
Nu tänker jag gå upp och lukta på mina två barn, riktigt suga in doften från deras nacke. Tänker viska att jag älskar dom, bara precis så högt att de rör lite på sig i sömnen så jag vet att de hört mig. Här står jag i en kropp som kan springa, jag kan sitta i bilkö, och ja jag kan bli riktigt arg, fast aldrig så arg att jag skriver in barnen under säljes på blocket. För de är två av dom människorna jag vill ringa, vill ha runt mig. Varje dag. Jag blir så ledsen, så innerligt ledsen över att Pontus barn aldrig mer kommer få röra sig lite i sömnen för att han smyger in till dom och stoppar om dom lite extra och berättar att han älskar dom mer än allt annat.
Men du lever. Så se till att vara med dom som ger dig energi. Och gör det som ger dig energi. Vad vill du ha mer av i ditt liv? Go and get it!
36 reaktioner på ”Lev för f*n!”
Fantastiskt bra formulerat. tack!
Så otroligt bra skrivet Sofie, jag ryser! Jag försöker verkligen leva precis som du beskriver, men jag kan faktiskt lite till. Lite mer. Lite större. Lite bättre. Tack för att du påminde mig.
Så bra så bra så bra så bra!!!!!!!!!!!
Så jävla bra skrivet, Sofie!
Jag känner mig så otroligt träffad, men jag lovar bättring från och med idag. Listan på vad jag måste göra blir bara längre och längre, idag adderades fallskärmshoppning. Men, först ska jag dricka ur mitt turkiska kaffe och gå på Hamam. Lagom vågat 🙂
Vackert skrivet. Tack Sofie!
Så otroligt bra skrivet!
Läste om både fallakärmsolyckan och cykelolyckan, verkligen så otroligt onödigt och sorgligt!
Tack för ett tänkvärt inlägg som verkligen fick mig att vakna till denna söndagmorgon!
När min bästa vän dog för 13 år sedan fick jag ett brut6alt uppvaknande om att livet inte är evigt och att man måste ta vara på varenda minut av det. Så det har jag gjort sedan dess. Alla drömmar är uppfyllda med det kommer nya hela tiden som uppfylls vartefter. Man måste våga leva för att kunna dö nöjd.
Åh vad fint!!! Så fint det blir när man skriver från hjärtat! Kram på dig. Hoppas vi hinner ses under hösten någonstans!
Hei Sofie.
Det var nydelig skrevet, jeg sitter med tårer i øynene og synes du er helt fantastisk. Jeg har lyst til å skrive ut innlegget og sende det til alle jeg kjenner for du har så rett så rett. Fantastisk. Klem
Tack för att du påminner! Älskar verkligen känslan att leva för fullt! Jag vet att det jag gör inte är säkert på något sätt- men det är mitt val och mitt liv skulle inte vara mitt om jag lät bli. Det är verkligen värt att slita för att få uppfylla sina drömmar. Jag kommer alltid vara så otroligt tacksam för det jag får se och uppleva just nu- vad som än händer!
Tack Sofie för så kloka och fina ord. Du är en förebild på flera sätt. Tar med mig dina tankar in i hösten och in i hjärtat!
WOW! Bra skrivet. Toppen ‘reminder’ att livet ar kort!
˜”*°•?•°*”˜
hmmm … det blev ett frågetecken i mitten men det var meningen att det skulle vara ett hjärta.
Jättebra skrivet! Tusen tack!
Tung läsning, samtidigt inspirerande. Mycket bra skrivet!
Det är så sorgligt när liv tar slut alltför tidigt. Och fruktansvärt för dem som blir lämnade kvar. Att på avstånd få sig en tankeställare är nyttigt. Tack för en underbart vackert skriven påminnelse om att vårda det som är viktigt.
Tack för att du fick mig att stanna upp en liten stund och tänka till. Fantastiskt skrivet!
Tack, säger jag och torkar mina tårar. Ska gå och pussa min sovande pojke nu. Det viktigaste blogginlägget jag läst i år.
Tack Sofie för detta fina inlägg!! Tack för att du påminner mig om att leva!!!!
Bra skrivet. Många tårar blev det. Det är så sant det du skriver.
Många kloka ord. Väldigt bra skrivet!
Tack! Underbart skrivet! Vet själv alldeles för väl hur fort livet kan förändras. En underbar blogg som alltid ger inspiration! Tack!
Tack! <3
Vilket fint inlägg! Tack tack!
Underbart skrivet, får mig att stanna upp och tänka till lite. Jag har redan “glömt” den gången jag låg på marken efter en fallskärmskrasch och inte visste om jag var förlamad eller inte. Det var långa minuter/timmar innan vi säkert visste att jag var ok, då, när jag låg där gick mina tankar som dina! Tack för att du påminde!
Mycket bra skrivet!
Väl talat! 🙂
UNDERBART!!