Bevismaterial från Nice

Vissa tvivlar på att jag kan ha varit så glad under min Ironman i Nice, idag kom bevismaterialet. Jag verkar vara överlycklig på cykeln men inte lika glad på löpningen. Vilket stämmer med mina minnen.

För första gången i mitt liv så tyckte jag det var värt att betala några kronor för bilder från ett lopp. Det fanns fotografer efter banan, minns att jag såg en, men var resterande stod vet jag inte riktigt. De här bilderna ska jag ta fram och kika på när det är grått i vinter och jag funderar på om jag ska fortsätta med triathlon.

Men på allvar, kolla utsikten. Helt j*vla magisk cykling.

Inte helt olycklig trots att det här måste vara efter fem kilometer av tvåmilsbacken. Undrar om jag någonsin kommer bli en sådan där sammanbiten, hård och cool triathlet? Har lite svårt att tro det när jag ser de här bilderna. Får nöja mig med snabb och glad istället.

Det finns säkert ett och annat att säga om hur jag sitter på cykeln, men strunt i det just nu. Nu fokuserar jag på att jag faktiskt fixade Nice! Och att jag lyckades med ett delmål och det var att njuta.

Det här uttrycker väl lite hur “löpningen” kändes under vissa perioder. Kan i efterhand konstatera att jag är besviken över att jag inte sprang hela mitt maraton. Sprang de första fem kilometrarna, de var de tyngsta i mitt liv. Kroppen var lätt, jag sprang om massor av människor men motivationen fanns inte. Jag trodde strandpromenaden skulle vara fin att springa efter men det var en mardröm. En lång raksträcka mot flygplatsen, man såg exakt hur långt det var kvar och hettan var helt galen. Sedan vände man och såg hur långt det var tillbaka. Fyra varv. Jag visste att jag inte skulle få någon extra medalj om jag sprang fort, jag skulle inte sätta något personbästa. Jag försökte prata lite med de runt och haka på någon men ingen jag råkade på pratade varken engelska, svenska, finska eller tyska. Bara fransmän som såg väldigt surt på mig när jag hejade på dem på engelska.

När jag råkade på Anders så blev livet roligt igen. Vi småsprang till nästa vätskekontroll ibland och så gick vi i 9-tempo lite. Jag är glad att jag fick avsluta Ironman Nice med positiva känslor.

Känslan att springa in mot mål var helt enorm. Har sett det framför mig under hela våren, och äntligen var det dags.

Visst är det tufft att det ser ut som att jag spurtar in i mål. Men faktum är att jag och Anders till slut klunsade om vem som skulle in i mål först.

Det säger kanske något om vår trötthet när jag på första sten-sax-påse gjorde en påse och Anders visade en knuten hand med en tumme upp.

– Vad är det där frågade jag?

– En bomb, eller inte vet jag sa han. Så skrattade vi lite åt det och fortsatte vår powerwalk.

Gourmettriathleterna i mål. En fantastisk dag. Ett minne för livet.

Nu vilar kroppen och nästa vecka ska jag bestämma mig för om det blir Kalmar som tävlande eller som hejande. Men lusten att se hur mycket jag kan korta ner min Kalmartid (13:13) har redan smugit sig på.

This entry was posted in Tävling. Bookmark the permalink.

16 Responses to Bevismaterial från Nice

  1. Annika says:

    Du ser galet fräsch ut!! Syns att du tycker det är kul (bitvis då;)
    Kram ses i augusti!

  2. Ken says:

    Man blir ju lite rörd.

  3. Pernilla says:

    Helt sanslöst grymt!! Jag är superimponerad. Du inspirerar mig till att verkligen komma ut på mina 7 km löparrundor och ta cykeln till jobbet – och det med ett leende på läpparna :). Kör hårt i Kalmar.

  4. pilla says:

    Jag blir ocksa rörd av dina bilder. Magiskt och fantastik prestation. STORT grattis!

  5. Patricia says:

    Grymt! Bra jobbat Sofie! Grattiskram!

  6. Johan M says:

    Härligt inspirerande läsning. Grymt simmat, cyklat och sprunget!
    /J

  7. Madeleine says:

    Stort grattis, bra jobbat! Som vanligt blir jag så inspirerad av dig, kryper i kroppen efter att börja träna på riktigt igen 🙂

  8. Sofi says:

    Åh vilken tjej du är! Grattis! Kram kram /Sofi

  9. Våfflan says:

    Jag får tuppeskinn av dina härliga leenden! Du är så fantastiskt grym!

  10. Leni says:

    Morro å få ta del av disse herlige bilder på deg Sofie 🙂 Klem

  11. Leendet säger allt! 😀 Otroligt imponerad Sofie! Hoppas att jag får hejja på dig i Kalmar! Kram <3

  12. Karin says:

    Vad ska man säga. Jag är besviken att det finns en bild när du inte ler? Nä, det är helt fantastiskt!

  13. Nina says:

    Stort Grattis! Vilken superprestation. Jag kan förstå frustrationen i hjärnan när raksträckan är flera miiiil. Eller ja, inte för att jag har gjort det själv men en km eller två är pina nog.

  14. Charlotte Hooft says:

    Glad och snabb är väl en utmärkt kombination:-). Det ska ju vara kul att hålla på med triathlon:-)

  15. Ann says:

    Härliga bilder!

  16. Linda says:

    Grymt jobbat Sofie! Jag är imponerad, inspirerad och avis. Jättefina bilder.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *