DE NORRLÄNDSKA GENERNA

Vi går över älven som vi gått över oräkneliga gånger. Den som runnit vid min sida genom hela mitt liv. Pappa hejar och pratar med alla vi möter. En helt vanlig morgonpromenad för mina föräldrar. ⁠

Jag behövde få egna barn för att inse hur mycket mina föräldrar gjort för mig. Och då vet jag ändå ingenting. ⁠

Det fanns en tid då jag tog dem för givna. Då jag inte tyckte det var fint att vara lik dem. Nu firar jag varje likhet och tänker att kan jag vara lika lugn när det stormar som min mamma och ha lika mycket energi till ett projekt som min pappa så är jag lyckligt lottad. Har jag ärvt en smula av alla de hårda norrländska kvinnorna före mig så är jag stolt. Kan jag skratta lika hejdlöst när det är som jävligast som mina förfäder gjort så är det bland det finaste arvet jag kan få.⁠

Jag noterar saker jag säger till mina barn som mina föräldrar sagt åt mig. Jag omvärderar. Omformulerar. Men i grunden har jag en enorm respekt och tacksamhet över de där orden. Då kändes det som de inte förstod någonting precis som mina barn nu tror att jag inte förstår någonting. ⁠

Mina föräldrar förstod men de bet ihop för de visste att jag måste få bygga mina egna vingar. De gav råd men de har aldrig förbjudit mig. Jag har alltid tänkt att de är hårda norrlänningar som inte brytt sig så mycket. Men som mamma så ser jag tillbaka på minnen på ett annat sätt. Hur pappa fick tårar i ögonen när han sa hej då på Arlanda när jag tog flyget till London. I mitt huvud var jag redan vuxen. Jag hade ju både rest och bott hemifrån i flera år.⁠

Nu förstår jag. ⁠
Nu. Förstår. Jag.⁠

De visste att jag måste få flyga. Att det var dags. Precis som jag vet att mina barn måste få flyga snart. Men det är svårt när man vill ha dem nära, nära. Att man vill dem det bästa. När man drömmer om att hinna ge dem verktyg för verkligheten fast det inte går att förbereda dem för allt.⁠

Jag går sida vid sida med mamma och pappa och reflekterar över hur älskad jag var och hur jag tog det för givet. Den norrländska kärleken som är den tystaste men starkaste i världen. Jag vill älska mina barn så de tar det för givet. En dag kanske de får egna barn. Då kommer de förstå. ⁠
Då. Kommer. De. Förstå.

Nå gillar du det här så gillar du nog också

31 dagar #Levförfan

Jag kallar det #Levförfan, du kan kalla det självledarskap eller vad du vill. Det är egentligen inga konstigheter, jag hjälper dig att skapa struktur i vardagen och bra vanor. Min vision är att jag genom ett mejl varje morgon är en hand att hålla i, lite jävlarannamma de dagar som behövs och en varm kram de dagar du behöver det.

Rent praktiskt går det till så att du varje dag, med start 1 januari, får ett mejl med instruktioner från mig och varje söndag får du tre träningspass. Du väljer själv vilka dagar i veckan du kör de olika passen. Kombinera med annan träning eller kör detta som ditt enda upplägg. ⁠

Läs mer »

Hej då räven

Fast jag visste att det var dags så är saknaden stor. Så stor. Så enormt stor. 

Jag kommer aldrig mer klappa den vackraste, mjukaste pälsen. De där vackra ögonen med perfekt eyeliner kommer aldrig mer möta mina för att kolla vilket håll vi ska gå. Ingen kommer prata sådär som bara han kan med mig till morgonkaffet. Han kommer aldrig mer att buffa på min arm när jag sitter framför datorn och han tycker det är dags för promenad.

Läs mer »

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *