Vi går över älven som vi gått över oräkneliga gånger. Den som runnit vid min sida genom hela mitt liv. Pappa hejar och pratar med alla vi möter. En helt vanlig morgonpromenad för mina föräldrar.
Jag behövde få egna barn för att inse hur mycket mina föräldrar gjort för mig. Och då vet jag ändå ingenting.
Det fanns en tid då jag tog dem för givna. Då jag inte tyckte det var fint att vara lik dem. Nu firar jag varje likhet och tänker att kan jag vara lika lugn när det stormar som min mamma och ha lika mycket energi till ett projekt som min pappa så är jag lyckligt lottad. Har jag ärvt en smula av alla de hårda norrländska kvinnorna före mig så är jag stolt. Kan jag skratta lika hejdlöst när det är som jävligast som mina förfäder gjort så är det bland det finaste arvet jag kan få.
Jag noterar saker jag säger till mina barn som mina föräldrar sagt åt mig. Jag omvärderar. Omformulerar. Men i grunden har jag en enorm respekt och tacksamhet över de där orden. Då kändes det som de inte förstod någonting precis som mina barn nu tror att jag inte förstår någonting.
Mina föräldrar förstod men de bet ihop för de visste att jag måste få bygga mina egna vingar. De gav råd men de har aldrig förbjudit mig. Jag har alltid tänkt att de är hårda norrlänningar som inte brytt sig så mycket. Men som mamma så ser jag tillbaka på minnen på ett annat sätt. Hur pappa fick tårar i ögonen när han sa hej då på Arlanda när jag tog flyget till London. I mitt huvud var jag redan vuxen. Jag hade ju både rest och bott hemifrån i flera år.
Nu förstår jag.
Nu. Förstår. Jag.
De visste att jag måste få flyga. Att det var dags. Precis som jag vet att mina barn måste få flyga snart. Men det är svårt när man vill ha dem nära, nära. Att man vill dem det bästa. När man drömmer om att hinna ge dem verktyg för verkligheten fast det inte går att förbereda dem för allt.
Jag går sida vid sida med mamma och pappa och reflekterar över hur älskad jag var och hur jag tog det för givet. Den norrländska kärleken som är den tystaste men starkaste i världen. Jag vill älska mina barn så de tar det för givet. En dag kanske de får egna barn. Då kommer de förstå.
Då. Kommer. De. Förstå.
