Grattis på farsdag – mannen, myten – Sune Lantto! Bilden ovanför är från gårdagens morgonpromenad med mina föräldrar. Jag är otroligt stolt över dem av flera orsaker, en är att de köpte ett renoveringsobjekt för två år sedan och har byggt om det i princip helt själva, en annan sak är att de promenerar och tränar varje vecka. Pappa fick en hjärtinfart 2001, efter det började han gå på hjärt och lungföreningens hjärtgympa. Innan dess har han nog aldrig varit på något som liknar gympa. Nu är han en av eldsjälarna i föreningen. (Vill du läsa om när han hade hjärtgympa på sin 70-årsdag klickar du här!)
Att gå en morgonpromenad med pappa tar tid – för han hälsar och pratar med alla. Häromdagen stannade vi och pratade med en kille i tio minuter och när vi sedan fortsätte så frågade jag ”vem var det?” och han svarar ”inte vet jag – men han hade sådana där ispiggar under skorna som jag vill ha så jag började prata med honom” Han har lärt mig att ingenting är omöjligt men framförallt att alla är människor, det spelar ingen roll om du är statsminister, rockstjärna, kassörska eller något helt annat.
Jag fick en önskan om att jag ska skriva om min relation med mina föräldrar – för att den verkar fin. Och ja, jag tycker vi har en fin relation, och att den blir bättre för varje år. Innan jag själv fick barn så förstod jag inte hur mycket de gjort för mig – som en egoist har jag alltid tagit dem för givet. Aldrig har jag saknat att bo nära dem så mycket som när barnen var små och vi bodde 130 mil söder om dem. Då började jag sakta förstå hur fantastiska de är. Men också att alla gör så gott de kan hela tiden. Kan låta konstigt men det jag menar är att mina föräldrar har gett mig en fantastiskt fin grund men nu är det upp till mig att förvalta det. De är inte ansvariga för vad jag gör nu och tvärtom. En grundförståelse och en förmåga att skratta åt våra likheter OCH olikheter. Vi behöver inte tycka likadant hela tiden så länge vi kan dricka en kopp te på kvällen och skratta ihop.
Visst finns det saker i vår familj som utifrån kan tyckas är konstigt. Tänker på små, små saker som att vi ibland kan äta middag i omgångar – inte vänta på varandra och att vi från en sekund till en annan plötsligt kan stå på taket och byta plåt eller åka till Skaulo och lägga nät. Men grunden och det viktiga är att jag har alltid känt att de älskar mig och stöttar mig i vad jag än får för mig att göra. Nu när jag själv är förälder så inser jag att M och E kommer ha massor av åsikter val vi gjort, saker vi sagt och hur vi valt att leva men jag hoppas de (precis som jag) känner att vi älskar dom och finns där som ett skyddsnät så de vågar flyga högt och härligt.
Här är några bilder från när vi la nät precis innan isen la sig i oktober.
Pappa på väg upp efter att ha sköljt näten.
Att göra saker ihop – som att fånga storgäddan – det är lyx! Att skratta ihop – lyx! Smågnabbas om hur man ror när man lägger och tar upp nät. Lyx! För visst tänker jag att vi ska ro ut och lägga nät många, många år till – men det enda vi vet är att vi alla ska dö en dag och jag tänker passa på att lägga varenda nät jag får chansen till tillsammans med min familj innan det är dags för någon av oss att göra något annat. För det är dagar som jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv och du vet ju – det är sådana dagar jag samlar på.
Sedan dagen jag insåg att vi bara har varandra till låns och inte all tid i världen så värdesätter jag varje minut ihop. Tänker du att det är sista gången du gör något ihop så är varje stund värd allt – och det gäller alla. Alltid. Far. Mor. Barn. Vänner. Kollegor. Alla!
