Hemma efter tre dagar med Skida med Ute. Utemagasinets längdåkningsläger. På väg upp till Högbo bruk kändes det lite pirrigt, förra året var magiskt bra – kan det bli ens i närheten av lika bra?
Men vet du, det blev ännu bättre. Med minst sagt fantastiska ledare som Johanna Ojala, Marcus Hellner, Torbjörn Hägglund och några riktigt bra hjälptränare så känns det som alla fick tips oavsett vilken nivå dom befann sig. Jag ledde yoga varje morgon. Ett flödande pass på fredagsmorgonen och ett lugnare yinyogapass på lördag morgon. Älskar alltid att leda yoga men lite extra för sådana här grupper. 50 personer. Ålder mellan 20-75. Några vana yogamänniskor men dom flesta har aldrig någonsin varit på ett yogapass. Att hitta en balans så alla går ut från salen och känner att deras kropp är redo för en ny dag i längdspåren. Utmanande och kul!
Extra roligt i år var att Marcus Hellner var en av tränarna. Jag har aldrig tränat för honom så det var kul att upptäcka att han är en bra pedagog och otroligt skön människa. Dom här lägren är speciella eftersom du inte bara träffar tränarna ute i spåret. Du äter frukost, lunch och middag med dom också och har chans att prata om allt och inget.
Det känns minst sagt märkligt att gå till skidspåret såhär …
Men jag måste hylla Torbjörn Hägglund och gänget i Högbo bruk – spåren var så bra dom bara kan vara.
Blodigt allvar hela tiden!
Under förra årets Skida med Ute så blev Johanna Ojala en favoritperson i mitt liv. Hon är vansinnigt bra på att få människor att förstå och bli snabbare i spåret, samtidigt som hon är en otroligt skön människa.
Längtar redan till Skida med Ute 2021. Fast jag hoppas vi får tillfälle att ses innan dess. 
Första dagen var det vallskurs. Eller vallashow med Fischer-blixten Lasse. För som han kan prata.
Förra året åkte vi längdskidor med pannlampa, i år körde Johanna ett barmarkspass i slalombacken. Även det blev ännu bättre än förra året – eftersom jag kom hem med tips på hur jag kan träna inför Vasalopp och annat när jag inte har tillgång till snö.
Älskar att vara ute i skogen med pannlampa. Speciellt med dom här två! 
Och efterrättsbordet på Högbobruk. Så. Jävla. Gott! 
Det här är vad jag kallar bra middagssällskap!
Det sista på programmet var en föreläsning och frågestund med Marcus Hellner. Först pratade han lite om hur han jobbat mentalt för att kunna fortsätta när det är riktigt, vidrigt jobbigt. Han pratade bland annat om hur han tänkte när han gjorde maxtester. Eftersom jag precis gjorde ett så sög jag åt mig varje tips. Ett tips var att han ändrat från att han skulle klara av en fart eller tid och bara var i smärtan och tänkte ”tio sekunder till klarar jag” och sedan ”tio sekunder till klarar jag…” Tar med mig det till nästa träningspass. Att jag ska träna på att älska den där känslan av jävligt-jobbig för vad du än tror om mig så tycker jag inte om den – jag kan fortsätta hur länge som helst men jag tycker inte om när det är jävligt-jävligt-jobbigt.
Tack, tack, tack för riktigt bra dagar. Sådana där dagar jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv, och det är ju sådana jag njuter av, lever för och samlar på.
