Jag kan inte påstå att jag älskar cykla på min trainer. Men jag vet precis varför jag gör det, vilket gör det lite lättare. Och så har jag en belöning. När jag cyklar får jag se hur mycket film som helst. Senaste var ”Hector and the search för happiness.”
Ett citat i filmen fastnade. Som jag funderat på sedan dess. En kvinna sägar ”People who are afraid of dying are afraid of life”. Människor som är rädda för döden är rädda för livet.
Eftersom jag är lite besatt av döden så tycker jag det är intressant. Jag har hela mitt vuxna liv sagt att jag inte är rädd för att dö, jag är rädd för att inte leva fullt ut. Förra sommaren blev jag kallad på en extrakoll för cancer och insåg att jag är lite rädd för döden ändå.
När jag funderade dom där dagarna mellan att dom kallade mig till extrakoll och jag blev friskad (väldigt vackert ord!) så gick jag igenom allt helt fantastiskt jag fått vara med om. Så många magiska stunder. Så många sköna människor jag träffat. Jag njöt ännu mer av den krispiga morgonluften när jag sprang. Lukten av jordgubbar och glass och mina barns skratt.
Men jag kände också att jag inte är klar. Inte alls klar. Framför allt så knöt sig hela bröstet varje gång jag tänkte på att jag kanske inte skulle vara här med Mira och Elis. Det som händer, händer men jag är så otroligt, otroligt, otroligt tacksam för att det är inte dags.
Men det finns inga garantier för att det inte är dags ikväll. Om ett år.
En dag här. Nästa inte. Livet. Så jävla oförklarligt. Men rädd är jag inte. Varken för döden eller livet. Idag skulle jag snarare använda ordet spännande. Både livet och döden. Spännande.
Vad säger du, är människor som är rädda för döden är rädda för livet?
En reaktion på ”RÄDD FÖR DÖDEN=RÄDD ATT LEVA”
Jag är inte rädd för döden men jag är rädd för att inte vara levande!
Jag var väldigt nära att dö för några år sedan och det var inte skrämmande alls, men eftersom livet fortfarande är så härligt så hänger jag gärna med en stund till.