Ö TILL Ö 2014

Det finns bara ett race som ÖtillÖ och har man fått möjligheten att göra det kommer man alltid längta dit den första måndagen i september… Man vet hur överförjävligt det är. Men också hur överhärligt. Total frihet. Total utmattning. Simma och springa i världens vackraste skärgård.

Vet att jag kommer göra det igen. Helst med bästaste syster. Hon har bara lite annat fokus i år.

I måndags körde ett gäng favoriter … 

Ö till Ö är en tävling där man simmar och springer. Från starten i Sandhamn till målet på Utö, i Stockholms skärgård. 65 km terränglöpning och 10 km simning i öppet vatten

26 öar att passera. 43 byten mellan simning och löpning. Alla springer och simmar i våtdräkt och skor. Och man gör det i lag om två, för säkerheten.

Och det är en sådan skönt knäpp grej att springa och simma från ö till ö. Jag känner mig alltid som ett barn. Och då menar jag att jag får den där frihetskänslan av ”äh, vad säger du, ska vi simma till den där ön och kolla vad som finns där och kompisen ba JAAAAA vilken bra ide” 

Förra året så rankades CNN Ö till Ö som en av de tuffaste utmaningarna i världen
Iår var det 22 nationaliteter med. Sverige, Finland, Danmark, Norge, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Schweiz, Österrike, Slovakien, Rumänien, Ukraina, USA, Kanada, Mexiko, Sydafrika och Australien.  Är inte det coolt? Att det kommer människor från hela världen vars högsta önskan är att få springa och simma genom vår skärgård.

Att beskriva terrängen man ska springa genom är inte helt lätt. Det är klippor. Skog. Grusväg. Allt. Verkligen all slags terräng. Man spolas upp på en klippa för att springa en kilometer. Eller 2,1 mil som på Ornö.

Det var 9-12 grader i vattnet. Artisten Petter körde och sa såhär efter sitt lopp ”Det här är det sjukaste jag har varit med om men en helt fantastisk upplevelse! Det var så oändligt mycket tuffare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig och sen har jag haft ont ända sen Runmarö, två timmar in på tävlingen. Det var otroligt smärtsamt men Jojje var fantastisk som hjälpte mig mentalt och drog mig på löpningarna. Jag har en stark vilja och det fanns inte en chans att jag skulle ge upp trots att jag hade så ont i knät. Det viktigaste var att hela tiden röra sig framåt och aldrig stanna och känna efter.”

Sanna och Annika. Två starka tjejer!     

Gröna badmössor till mixedlagen. Röda till herrarna och rosa på damerna. Här Björn och Marika. Förra året körde dom utan simglasögon, verkar som dom skippade dom iår också. 

Bästa damlag blev mamma och dotter Bibben Nordblom och Charlotta Nilsson, Team Puppy TS, på tiden 10:26:31.

Favoritbröder. The Kindgren brothers. Henrik är jag evigt tacksam för att han fick mig att tycka att vattenlöpning var en bra ide i våras. Jag tror det var en del i att jag inte förlorade så mycket på att jag hade 8 veckors löpförbud. 

Och ska vi prata topp 3 resultat ÖTILLÖ så såg prispallarna ut såhär:
Herrlag
1. Lelle Moberg och Daniel Hansson, Team Milebreaker/Öppet Hav 8:16:19
2. Björn Englund och Paul Krochak, Team Head Swimming 8:24:05
3. Anti Antonov och Marcus Hultgren, Team Bquick Redovisning 8:42:11

Mixedlag
1. Ulrika Eriksson och Jonas Udehn, Team 2XU Mix 9:52:11
2. Marika Wagner och Björn Rosenthal, Team Adeptic 09:59:00
3. Erika Rosenbaum och Thomas Ogander, Team Brasserie Godot 10:53:43

Damlag
1. Bibben Nordblom och Charlotta Nilsson, Team Puppy TS 10:26:31
2. Jenny Nilsson och Magdalena Trumstedt, Team 2 QTRI 10:55:46
3. Sanna Duvebrant och Annika Åström, Team Sankan 11:16:12

Den starkaste damen i startfältet, Ulrika Eriksson, gick i mål på tiden 9:52:11 tillsammans med Jonas Udehn. Hon förgyllde min dag på jobbet, speciellt när speakern i livesändningen precis pratat om att han trodde att mixedlagen var snabbare än dam för att killen drog tjejen och så klipper dom över till Ornö där Ulrika drog sin lagkompis som ett starkt tåg. 2,1 mil. Varje gång dom klippte över till dom drog hon.

Det växlar vem som är starkast under en dag, men det är verkligen inte per automatik killen som är starkare. Året jag körde mixed så varierade det under dagen vem som hade extra kraft. Man är ett lag och det går inte att draaaaa in någon i mål, varje steg framåt måste tas av dig.

Som sagt var, jag vet att jag kommer köra det igen. Det blir svårare och svårare att få en plats, men det är fortfarande ingen omöjlighet. Jag ser det som en trestegsraket. Man ansöker på meriter, man köper en lott och lyckas inte det så går man all-in och gör allt för att få en plats genom att vinna någon av kvaltävlingarna. Längtar redan till 2015!

Foto: Jakob Edholm och Nadja Odenhage / ÖTILLÖ14