På torsdag eftermiddag ringde Fredrik från Talarforum mig och frågade om jag ville komma på en lunchaudition. Dagen efter.
Och sedan fortsatte han “ja, det är en sak till till, det kommer vara ett filmteam som följer dig”.
Vad säger man? Att säga nej till något jag har lust till, även om jag är livrädd finns bara inte. Så jag sa ja. Hämtade hem fem barn, lagade middag och försökte samtidigt samla ihop tankarna kring VAD min föreläsning ska innehålla. Har två som jag kan hålla om en timme, men varför göra det enkelt för mig?
Nej, jag funderade på vad jag skulle vilja föreläsa om – om jag gjorde det ofta. Så rockade jag runt lite med dom befintliga och layoutade ett papper. Tog hjälp av fina vänner för att bolla några natt-ideer. Sov. Tränade. Jobbade. Och höll mitt föredrag.
Blev filmad. Intervjuad. Före. Efter.
Det var inte min livs bästa föreläsning. Men det blev en dag att komma ihåg. Om det blir några fler föreläsningar via dom får vi se. Likaså om det blir någon tv-produktion.
Vad blev det för föreläsning då? Den handlar om VAD VILL DU? Jag tog avstamp i vem jag är. Att jag hoppat fallskärm i över 20 år, att jag gjort sju Ironman och två Ö till Ö. Men jag är också en tvåbarnsmamma och en helt vanlig heltidsarbetande tjej. Tog med bilden ovan, för att det är jag. För ganska exakt 10 år sedan.
Därifrån drog vi iväg på en resa och funderade på vad vi vill. Vilka människor vill du ha i ditt liv? Vad tänder glöden i dina ögon och gör att du vaknar glad?
Pappret som jag layoutade mitt i natten då? Det är ditt papper. Du som lyssnar. För att DU ska fylla i, där eller senare och hitta det där som gör att du vaknar glad. Ett papper att fylla i för att väcka tankar. Vad vill du, vad vill du innerst inne. Vad är du nöjd med, och vad vill du förändra? Om du tänker helt fritt, vilket liv skulle du leva då? Du vet tankarna alla har, men sällan tar sig en timme att få ner en plan för.
För det finns där inne i mig – en dröm att få fler att vakna glada.
Vad dom brinner för bryr jag mig inte om – om det är att lära sig portugisiska, knyppla eller sjunga opera. Jag vill bara att fler ska fundera, vara nyfikna på sig själva och därifrån ta ett steg. Ett till. Och ett till mot att skratta mer varje dag.
Hade någon sagt åt mig att om några år så kommer du att tycka att det absolut roligaste du kan göra en dag är att först simma 3860 meter, sedan cykla 18 mil (tänk dig att du startar i Västerås, cyklar till Stockholm, vidare till Uppsala och lite till. Eller från Gällivare till Kiruna och sex mil till mot Riksgränsen…) och som om det inte var nog så springer du ett maraton på det. 4,2 mils löpning.
Men alltså jag hade ju skrattat ihjäl mig. Springa var bland det absolut tråkigaste jag visste. Då. Och cykla var ingenting jag gjorde. Då. Inte kunde jag simma frisim (crawl) heller. Då.
Vad vill jag säga med det här? Egentligen bara vad vill du? Låt dig inte begränsas av vad andra tycker och tror. Eller vad din hjärna lurar dig. Det är DU som bestämmer! Vem VILL du vara? Idag? Imorgon? Om ett år? Om fem år? Om tio år.
Det där drömlivet, just ditt drömliv. Hur ser det ut?
Sakerna du drömmer om, så fort du fått ner dom på ett papper så börjar huvudet ta steg mot det. Och plötsligt får man ett mejl där det står att du är bland topp 10% av dom som gjort Ironman i din åldersgrupp. Den där Ironman Hawaii som jag har klottrat ner som en del av min livsplan. Den är nog inte så långt borta som det ibland känns …
Det var bara det.
Eller näe. Jag vill berätta att jag sprungit 61,5 km den här veckan.
Du vet hon som hatade att springa. Hon har alltså sprungit över sex mil, och det bara dom senaste sex dagarna. Vad vill jag säga med det? Bara att det där “det skulle jag aldrig göra eller klara” ta bort det från ditt huvud. Gå på magkänsla. Just nu älskar jag att springa, så då gör jag det. Oftast är det inte svårare än så. Ibland är det svårare, men då startar vi där vi är och går mot målet.
Så, va vill du?
20 reaktioner på ”Vad vill du?”
Du är något av det coolaste jag vet.
Du. Detsamma.
Åh, du är så klok. Jag vill också hålla på med triathlon, men är rädd att göra bort mig, komma sist eller inte hittas överallt. Men ser vad du skriver och tar det till mig.
Kram M
En klyscha men jag brukar på riktigt tänka att även om jag är sist så är jag före dom som inte tagit sig ur soffan. Och det är märkligt det där, jag är ofta sist på träningspass, men på tävling så händer det så mycket så man är ta mig tusan sällan sist. Och skulle man vara det, vad spelar det för roll?
Jag säger bara vill du så kör! Alltid lär man sig någonting. Lycka till.
Kram!
Vad bra skrivet Sofie!! Du är så klok! Och vilken snygg bild från Kalmar;-)
Tack. Och visst är målbilden fin, tycker bara hon före var lite taskig som inte stannade kvar en sekund och kramade om nästa Åkersbergabrud 😉
Såå bra, härligt!
Men COOOOOOLT!
Love it 🙂
Härligt 🙂
Precis! Det är bara att göra det. Alla har vi startat från 0 nån gång! Grattis till IM bronset!
Så supertufft! Men jag undrar en sak. När du säger att du skulle skrattat högt åt de här grejerna? Du ville dem ändå? Eller var det bara såhär ” jag skulle vilja springa lite” – och så blev lite till att vilja springa mycket? (antar det?)
Jag har många idéer om vad jag vill och tänker mycket kring det här – varvar “hur svårt kan det vara” med “banklån 4 miljoner” och så möts de där på mitten i idéer och snart nu också mer konkreta planer. Snö. Frihet. Löpning. Berg. Skidåkning.
Det vill jag ha mer av!
vad vill du nu? Förutom hawaii?
Springa var inget jag ville, det var bara trist och tungt. Och cykla var liksom bara inte något jag gjorde.
Just den här drömmen började med att jag hörde om att man kunde lära sig crawl som vuxen så då gick jag på den känslan – och lärde mig det. På kursen träffade jag några triathleter och där väcktes nästa “det-vill-jag-göra-grej” så då gick jag åt det hållet.
Vad jag vill ha mer av. När jag skrev det här inlägget:
https://lanttolife.se/2013/11/fem-vardagtips-fran-en-bitter-norrlanning/
så gjorde jag årets moodboard (jag gör flera om året men en övergripande plan…) Och det jag vill ha mer av är familjehäng i skog och mark. Resor. Naturupplevelser. Mixen av maxpuls och mys gör mig lycklig så det försöker jag få in mer av. Har ett gäng tävlingar inplanerade men har insett att se mig själv prestera heffoheffotider gör inte att jag blir motiverad. Men jag vill klara av och prestera bra på Engardin Swimrun, DET får mig att stiga upp tidigt och dra av mitt intervallpass.
Tycker du sammanfattade det bra. Snö. Frihet. Löpning. Berg. Skidåkning. Skriver gärna under på dom sakerna också.
Slutar aldrig att bli imponerad av dig!! Du är helt klart en av mina idoler och förebilder!!!!
Du gör mig stum, och får mig att börja fantisera om en iron man, vilket är helt sjukt!? Jag är en lite lönnig, visserligen tränande småbarnsmorsa, som inte kan crawla och aldrig sprungit längre än 7,5 km…
<3
Haha, tack. Du låter med andra ord som jag.
Känner du för det så bara gört.
Eller så går du igång på något annat. Vilket som blir bra.
Stor kram!
Jag en av de där som oftast kanske aldrig tar sig tid att skriva en kommentar utan bara tassar in och läser och INSPIRERAS! Du är fantastisk, tack!
Tack för inlägget, inspirerande! Har länge funderat på att ta ett steg mot drömmen. Nu vet jag att jag måste, ångrar inte fast jag misslyckas, men misslyckas om jag inte ens försöker.
Min hjälte? Jo, det måste vara det den där Super-Sofie Lantto står för vad gäller livet.