Sök
Stäng denna sökruta.

Stress

Skydive_Freefly_Sofie_110707_019

Håller på och finslipar på tre föreläsningar och pendlar mellan “nå vad ska jag berätta om, jag kan väl inget speciellt” och “ÅHHH VAD mycket jag vill förmedla hur ska jag få in det här på en timme…”

En sak som gjort att jag vaknat glad sista tiden är att jag har grottat ner mig i böcker, artiklar och föreläsningar om stress. Ett ämne jag föreläste mycket om när jag höll instruktörskurser för fallskärmshoppare. Men framförallt ett ämne som intresserar mig. Hur kroppen reagerar. Hur huvudet reagerar. Akut stress, långvarig stress och utmattning. Hur kan en människa som knappt har något att göra känna sig stressad? Hur kan den som har huuuur mycket som helst vara lugn och hantera det år efter år efter år och tycka att livet är perfekt?

Jag har varit med om stressande situationer som att flygplansmotorer stannat, vänner som skadat sig allvarligt, elever som tumlar i frifall och vi närmar oss marken men intressantast tycker jag den vardagliga stressen är. Och hur man hanterar den. Den vanligaste frågan jag får är just “hur hinner du?” Hur hinner du träna inför några Ironman om året, ta hand om två barn och jobba heltid?

Och helt ärligt så känner jag mig inte stressad i vardagen. Kan skriva massor om stress, berätta hur du snabbt kommer ner i varv, använder den till att få saker gjorda snabbt och effektivt och ge 100 till tips om hur du kan arbeta med den i vardagen. Men när jag satt på tåget imorse så konstaterade jag att om jag ska ge två tips på saker jag jobbar med dagligen så är det:

Vinter_091227_055

1. Lev i nuet. Precis just här. Just nu. Andas. Gör listor. Planera. Strukturera men lev NU. Befinn dig inte i tanken någon annanstans. Påminn dig själv varje dag om och om igen. Lev nu. Fullt ut. Hur maxar du den här stunden? Är du på väg till dagis med dina barn, var i stunden 100%. Var inte i huvudet redan på jobbet. Du blir en trevligare mamma/pappa/sambo/kollega/person och får faktiskt MER gjort SAMTIDIGT som du är lyckligare.

Skid_Ital_Corma_372

2. Återhämta dig! Jobba gärna hårt och mycket men se för tusan till att återhämta dig. Jag älskar att jobba mot en deadline, mycket för att det finns ett avslut och efter det kan jag återhämta mig.

Jag har i alla år sagt att jag slappnar av genom att hoppa fallskärm. Och nu finns det forskning på att det faktiskt är så. Genom att släppa allt och koncentrera dig på en helt annan sak så återhämtar sig både kropp och knopp. Och sömn så klart. Se till att sova så mycket du behöver, det är då kroppen och huvudet lagar det som behöver lagas och samlar kraft för nya utmaningar.

Det var mina två grundtips, med det sagt så kan vi alla konstatera att stress är olika saker för olika människor och oftast bra mycket djupare och mer än det jag precis skrev. Men man måste börja någonstans. Fina fotona har Hans Berggren tagit.

Två andra tips är dom här föreläsningarna som jag lyssnat på väg till jobbet:

En bra som Tanja tipsade om. Det jag tar med mig är bland annat att tacksamhet is the shit! Vi kan förändra världen genom att vara och visa tacksamhet.

Kelly McGonigal: How to make stress your friend. Intressant forskning. Det jag tog med mig var att det handlar till stor del om hur man ser på stress, inte hur mycket stress man utsätter sig för. Men massor av annat också, lyssna!

Nu drömmer jag om två tips från dig. Ditt bästa “få-mycket-gjort-och-vara-glad-tips” och tips på vad jag borde läsa eller se? 

Nå gillar du det här så gillar du nog också

0 reaktioner på ”Stress

  1. Åh fina Sofie – jag älskar att diskutera stress, läsa om det, lära mig. Jag är som du – har 1000 saker för mig men känner mig sällan stressad.

    Jag delar gärna med mig av tankar – men det kan tänkas ta en löptur i anspråk

    1. JA, JA, JAAAAA! Så otroligt gärna.
      Hur ser dina dagar ut, vad passar, morgon, lunch eller kväll? Skulle så otroligt gärna springa en vända och prata om livet, stressen och universum med dig. Ge mig en dag och en tid så ser vi till att det händer!

  2. Jag tror du satte fingret på två jätteviktiga punkter. Jag tror också vi är olika toleranta mot stress och att det är något vi får acceptera. När man slutar jämföra sig med andra och utgår från sin situation blir det kravlösare och mer lätthanterligt. Jag personligen skulle inte hantera hur du lever Sofie, jag har inte den toleransen på nåt sätt. Men…jag är jag och genom att inte jämföra mig med andra tycker jag att min stressnivå sjunker.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *