Nu. Lycka.

Jag haft några dagar med härlig fallskärmshoppning och njutit 100% av att vara här och nu. I det här ögonblicket. Jag har också fått några sköna träningspass i kroppen den här veckan. Efter ett flöt jag på rygg i en sjö och tittade på solnedgången. Ville inte vara någon annanstans än just där, då.

Idag kom jag på mig själv att känna mig fullständigt lycklig när jag en helt vanlig onsdag sitter på altanen och äter glass med mina barn. Gräset luktade så gott. Barnen bubblade så skönt när de skrattande berättade om sina teckningar. Glassen smakade så mycket men framförallt så var känslan i min kropp så underbart tillfredställd. Barfota utan strumpor och skor, liksom. Inga måsten, inga tider att passa. 100% närvaro.

Nu har jag precis lagt barnen. Jag passade på att riktigt dra in doften av Elis långt ner i lungorna när jag snusade honom i nacken. Och njuta av den där stunden då Mira ville  småprata om vad hon gjort idag.

Så var det ett tag, och under stora delar av dagen. Men det har också funnits stunder då jag funderade på exakt vad som kommer hända om jag bara lämnar dom på berget och går hem. Det var när de vägrade lyssna på mig när jag sa att det var dags att gå hem. Sa det för 20 gången. Jag kan också fokusera på den där minuten då jag bara ville skrika rakt ut för att jag var så j*vla less på att de tjatade om att få en till glass istället för att äta middag. Eller hur irriterad jag var när Elis inte tog på sig sin pyjamas när jag bad honom för 100 gången. Ibland känns det som jag är en radioapparat som bara brusar lite bakom dom, för dom tar inte in ett enda ord som jag säger.

Men jag tänker inte fokusera på de minuterna, allt är inte perfekt hela tiden. Det jag väljer att komma ihåg är bra. Och tänk att jag har de här små kompisarna här hemma, att vi faktiskt är så friska och glada att jag orkar bli irriterad över att de inte tar på pyjamasen på en gång. Förstå vad små problem vi har då. Jag tänker somna med ett leende. För jag har det så bra. Helt fantastiskt faktiskt. Om man väljer att se det som är bra!

Om man verkligen ÄR med sina barn. Lyssnar och pratar med dom som de tänkande små personer de är så är livet bra mäktigt. Det är när jag funderar på annat, när jag i tanken är på väg någon annanstans det blir konflikter.

Men så är det med allt, om man verkligen koncentrerar sig på det man gör. Njuter av det. Är i just den händelsen till 100%. Med alla sinnen. Vare sig det är i frifall, på tempocykeln, på väg till dagis, Ironmantävling eller mitt i ett jobb. Det är då det där vi ibland kallar flow uppenbarar sig. Lycka. Kalla det var du vill. Men hitta ett sätt att ta dig dit oftare! Inte bara på semestern. Inte bara i frifall. Analysera, fundera. Hur kan du få mer av den känslan i ditt liv. Även en vanlig onsdag i november?

När använde du alla dina sinnen samtidigt sist? När var du 100% närvarande idag?