När en människa dör går jag ofta omkring med känslan av “det kan inte vara sant” hon/han kommer snart hoppa fram och säga “jag bara skojade – klart jag inte är död” I Angeliqa Mejstedts fall har känslan hängt i sig i över en månad.
Jag. Kan. Inte. Tro. Det. Är. Sant.
Angeliqa – så full av liv, så bubblande av idéer om nuet och framtiden. Att hon valde att ta sitt liv. Inte obegripligt eftersom dom gladaste människorna ofta också innehåller dom mörkaste tankarna men så trist, så tråkigt och så oändligt ledsamt.
Jag ska verkligen inte påstå att jag kände henne men jag träffat henne många gånger dom senaste åren. Ett av mina starkaste minnen är från när vi skulle ha ett porträtt på henne i Utemagasinet och jag åkte ut till Ängsö för att möta upp henne en kväll. Det blev en otroligt fin kväll med många skratt, nakenbad, sång av Boel som fick håren på mina armar att resa sig och kaffe. Kaffe såklart. (Läs mer här)
Morgonen efter tog vi oss ut i soluppgången för att fota innan Karin mötte upp oss för att intervjua Angeliqa. Vi åkte till hennes torp och gick ut i skogen.
Angelica drev Vandringsloggen och skrev såhär: För mig handlar inte friluftsliv om kilometer och höjdmeter eller transporten från A till B. Det handlar om att vara här och nu, tillsammans eller på egen hand. Vandringsbloggen startade från en längtan till att vara mer ute i naturen. Bloggen blev länken mellan livet i storstaden och tillfällena ute. Det är framför brasan i skogen eller när jag dricker kaffe vid en mossig solvarm sten som jag hittar närvaro. Jag kallar det för Hikefulness – balansen mellan utmaning och återhämtning. Och det är hjärtat och själen i Vandringsbloggen, kontrasterna är drivkraften och det är glädjen med att vara ute som jag vill dela med mig av till dig som läser.
Kliv gärna in till Vandringsbloggen och njut av vandringsinspiration i massor. Här!
Drack kaffe. Skrattade.
När Karin kom så minns jag hur jag lutade mig tillbaka och fortsatte dricka kaffe. Blundade, lyssnade på fåglarna och på hur Angeliqa och Karins samtal flödade.
Igår var Angeliqas jordfästning och idag har hennes Community Vandringsbloggen ett event – en vandring där du befinner dig: Denna vandring blir lite speciell då den infaller samma helg som Angeliqa jordfästning. Finns det då någonting bättre än att göra det i hennes anda i hennes minne. Gå ut i naturen och ta med en termos och någonting gott. Håll det enkelt. Det behövs ingen speciellt utrustning eller prylar bara för att komma ut och njuta. Hitta er nya favoritplats och sitt och njut av stunden.
För att låna ett citat från Angeliqa “Steg för steg följer jag stigen längs med ån. Bort från staden till de öppna fälten och skogen. Där, mitt i äventyret, sätter jag mig under trädet. Medan jag dricker mitt kaffe ser jag årstiderna passera. Sitter kvar i tystnaden och värmen sprider sig inombords. Från tystnaden och från kaffet. Jag tar ytterligare en klunk ur min termos och känner äventyrslängtan väckas till “.
Angeliqa, tack för att du inspirerat så många att ta sig ut i naturen. Tack för kaffet. Tack för skratten. Tack för allt.
Vandra i frid.
