Föreställ dig att du drömt om att åka världen runt i en folkabuss och så ser du plötsligt att din barndomsvän köpt en. Och inte vilken som helst utan hon har köpt #Hjördis. En roadtrip är ett måste! Ett driv. En dröm. Så i början av augusti förverkligade vi den!
Att kliva in i Hjördis är som att kliva in i en mindfullnessmaskin. Hjördis färdas i den takt Hjördis vill. 70 kilometer i timmen är lite stressigt men går enligt Hjördis. Det är bara att luta sig tillbaka i sätet, lägga sig i höger fil och rulla. Man hinner prata med sin vän om vad som hänt sedan vi sist. Man hinner prata om minnen som hur lärarna sa åt oss ”Sofie och Sussi nu får ni SKÄRPA ER annars …” när vi hade något av våra skrattanfall som inte gick att hejda. Du vet sådär så det bubblar i magen, du försöker sluta skratta men det går inte, och så fort ditt anfall lugnar sig lite så bubblar den andras skratt upp så det aldrig tar slut. Och du hinner skapa nya skrattanfallsminnen under färden.
Du hinner säga hej åt Fredrik och Fredrika i Fredrika och du får se Buddhan som du hört talas om. Du hinner äta lunch i diket vid en sjö och konstatera att det här är meningen med livet! ”Att sitta i diket och äta lunch” skrattar den andra men förstår precis.
En dag hälsade vi på Eva och Per på Åre kafferosteri, vi yogade på Holiday club och åkte sedan till Nulltjärn och fotade mat till nästa nummer av Utemagasinet. Sussi har skrivit flera kokböcker och är kock på Gokväll. Det här var första gången vi jobbade lite ihop och jag blev så där genomlycklig över att få jobba med någon som är så bra sitt jobb som hon är! Hon visste precis vilken vinkel maten skulle fotas ur och när (Obs, bilden ovan är bara en skissbild innan vi satte igång på riktigt) Recepten och bilderna får du leta upp i nästa nummer av Utemagasinet.
Och kvällen vid Nulltjärn – helt fantastisk! Jag kallar den här bilden ”eld i baken”.
Vi åt frukost vid slutet av en väg.
Sussi kan inte ens servera en vanlig frukost fult – plötsligt ser det ut såhär på vårt frukostbord. Gott!
En annan dag rullade vi över norska gränsen, bara för att vi aldrig kört den vägen. Hjördis var tapper, hon protesterade och tappade ena vindrutetorkaren när hon tyckte det gick lite för fort och var lite väl regnigt. Då stannade vi, klappade på henne och sedan var hon glad några berg till.
Vi blev belönade med dubbla regnbågar.
Sussi bjöd på Misosoppa.
Fortfarande helt hög över hur roligt det var. Hur fina Sussi och Hjördis är. Lycklig över att ibland stämmer ”gammal vänskap rostar aldrig”. Ser framför mig hur vi rullar ut i världen, träffar sköna människor och äter god mat.
3 reaktioner på ”ROADTRIP MED BARNDOMSVÄN”
Tack för fantastiska dagar i fjälls Sofie. Är fortfarande helt överväldigad av denna fina resa. Vilken tur jag har som har en vän som du. Vad tror du om Franska alperna?! Love you, Sussi
Så fint! Ett sånt inlägg som gör mig alldeles lycklig 🙂
Halkade in hit på ett bananskal. Herre jösses va häftigt. Jag vill vara copycat nr 1. Hjördis, vänskapen, bilderna, resan. Toppen!