Besatt av döden. Jag?
Absolut!
Gillade den här lilla filmen om döden.
Själv då? Tänkt på att du ska dö?
Häng med Caroline Kejbert, Joelina Claesson, Johanna & Caroline från @dietistensval och mig – på en dag som handlar om att må bra på riktigt. Rörelseglädje, kunskap du kan ta med dig hem och energi som räcker hela vintern.
”Jag hatar det här jävla loppet, jag är glad att det är sista gången” muttrar jag med regnet rinnande lägst med ryggraden, blöt från topp till tå efter 18 mil på cykel. Men innerst inne vet jag – det är exakt sånt här jag älskar att minnas. Det här är berättelsen om den sista upplagan av Laponia Triathlon. Om kalla kårar, varma människor och varför man aldrig ska lita på någon som säger att det är nära till Åke på toppen.
Förändringens vindar. I världen. Men också i mitt lilla hörn av världen. Från att varit mittpunkt i mina barns liv är jag nu en bifigur. Åttonde januari vinkade jag hej då till Mira min Mira som nu backpackar i Asien i tre månader. Jag är så innerligt glad att hon gör det.
2 reaktioner på ”DÖDEN”
Vilken härlig film! Jovisst tänker jag på att jag ska dö, men leva i nuet är svårt! Apropå att veta att man ska dö, så hörde jag en präst berätta att han mött ett flertal personer som sagt ”om jag dör”, om? att vi dör kan vi ju trots allt vara säkra på eller hur. 🙂 Du verkar dock vara en person som har förmåga att leva i nuet och det är inspirerande, så fortsätt skriv på din blogg.
Ja fy! Jag har dödsångest som heter duga. Har haft det sen jag var fem år och förstod var det var. Inte så att jag är rädd för att om jag gå utanför huset att jag ska dö. Utan just den tanken att en dag finns jag inte mer och det är riktigt jobbigt att hantera. Jag får springa runt på stället ett tag, skrika, sjunga eller något annat. Värst är när man ska sova och ligger i sitt mörka rum eller när man pratar om att solen kommer att slockna en dag.
Det hjälpte inte heller till att min mamma gick bort för fem år sen i cancer och jag såg hennes dödsångest. Trots jag satt och höll henne i handen under hela slutskedet och det gcik lugnt till, hon bara slutade andas tillslut. Såg jag henne ändå kasta sig i panik ett par timmar innan och hyperventilera, trots att hon var väldigt borta av allt morfin. Trots detta så har jag ändå svårt att leva för dagen och värdera livet bra. Jag blir fortfarande arg över skitsaker, gör inget storartat av mitt liv osv. Så döden och dess känslor och tankar den frambringar är väldigt komplex.
Jag tycker det är väldigt bra att du tar upp sådana här ämnen då de är väldigt tabulagda. Tycker din blogg är väldigt läsvärd och eftertänksam överlag. Så fortsätt blogga många år till.