Sök
Stäng denna sökruta.

SKITSTOR MAGE IDAG!

vittangi

Hörrö (nu tänker du dig min grova norrländska dialekt igen) idag tänkte jag att vi skulle andas med stora andetag. Alltså långt ner i magen sådär så den blir skitstor. Så sänker vi axlarna så dom kommer långt från öronen. Sedan tänkte jag att vi är här och fucking nu hela dagen. 

Dröm tillbaka till igår, dröm om morgondagens stordåd men i huvudsak så koncentrerar vi oss på vad vi gör just NU. Idag. Lukta. Smaka. Även om du gör något som du betraktar som tråkigt så gå 100% in i det. Är det så trist? Egentligen? Diska är bra skönt om man inte har bråttom. Städa är också tillfredställande om man är här och nu 100% och inte på väg någonstans.

Jag tänkte på det extra igår när jag bakade. Känslan av deg mellan händerna. Bra musik på radion. Lukten av saffran och tända ljus. Ja, men du fattar. Här och fucking nu. Vi börjar nu genom att logga ut och prata på riktigt. Den bredvid dig eller så tar vi ta mig tusan och ringer någon och stämmer träff på riktigt. Vem ger dig energi? Vem saknar du i ditt liv just nu i denna sekund? Ring! Eller bara åk förbi och plinga på om det går. Eller så andas vi med stora magen helt själv. Kanske det bästa sällskapet.

Och vet du. Ingen har dött av lite stök hemma. Kanske är det idag du drar ihop ett gammalt gäng och tar en promenad? Eller tar med en termos med varm choklad och drar ut i skogen och grillar korv. Gör något som gör dig glad. Något som gör att du kommer ihåg den här dagen även om en månad.

Fotot är från Vittangi, taget av min bästa vän.

Nå gillar du det här så gillar du nog också

22 november – Energidagen 2025

Häng med Caroline Kejbert, Joelina Claesson, Johanna & Caroline från @dietistensval och mig – på en dag som handlar om att må bra på riktigt. Rörelseglädje, kunskap du kan ta med dig hem och energi som räcker hela vintern.

Läs mer »

Laponia triathlon 2025

”Jag hatar det här jävla loppet, jag är glad att det är sista gången” muttrar jag med regnet rinnande lägst med ryggraden, blöt från topp till tå efter 18 mil på cykel. Men innerst inne vet jag – det är exakt sånt här jag älskar att minnas. Det här är berättelsen om den sista upplagan av Laponia Triathlon. Om kalla kårar, varma människor och varför man aldrig ska lita på någon som säger att det är nära till Åke på toppen.

Läs mer »

Mellan himmel och här

Förändringens vindar. I världen. Men också i mitt lilla hörn av världen. Från att varit mittpunkt i mina barns liv är jag nu en bifigur. Åttonde januari vinkade jag hej då till Mira min Mira som nu backpackar i Asien i tre månader. Jag är så innerligt glad att hon gör det.

Läs mer »

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *