Sök
Stäng denna sökruta.

Min dödsruna

Ibland funderar jag på hur man kommer att prata om mig när jag dör. Förstå mig rätt. Jag lever som varje dag vore den sista, men planen är att ha väldigt roligt även när jag passerat 90 år.

Jag bryr mig inte om vad människor säger om mig, så länge jag vet att jag har handlat rätt och kan somna gott. Men ibland kommer jag över citat och tänker sådär önskar jag att människor sa om mig när jag dött (eller ännu hellre nästa gång vi ses).

När jag läste Born to run fastnade det här citatet om löparen Zátopek: “Hans entusiasm, hans snällhet och hans kärlek till livet lyste igenom i varenda rörelse.”

Då tänkte jag att jag vill leva så att människor säger så om mig. “Hennes entusiasm, hennes snällhet och hennes kärlek till livet lyste igenom i varenda rörelse.”

Och i begreppet snällhet och kärlek till livet så ser jag allt från att vara frisk och lycklig och inte skada andra eller mig själv med handling eller ord. Att ta hand om jorden och göra allt jag kan för att det ska vara en bättre plats när lämnar den än när jag föddes. Men också försöka vara en positiv pust, vind, orkan för de människor jag råkar passera under min tid här.

Vissa dagar är jag den där positiva vinden jag vill vara. Andra dagar är jag en suck, en hög med geggamoja, ett åskmoln som drar förbi. Men det enda jag kan göra, är mitt bästa.

Vad vill ni att det ska stå på er dödsruna?
Sådärja, nu drar vi ut i verkliga livet och berättar för människor hur bra dom är. Redan när dom lever!

Nå gillar du det här så gillar du nog också

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *