Gott nytt år! Jag tänker köra 31 dagar #Levförfan här och på instagram. Inga förpliktelser utan vill du så häng på. Vissa dagar är det en minuts reflektion, andra dagar en uppmaning och tredje dagen kanske den där Lantto orerar i flera minuter. Vad #Levförfan är för dig – det vet bara du – vill du veta vad det är för mig så hänger du på.
Jag har skrivit att #Levförfan är “En påminnelse om att du kommer dö en dag – så njut av livet. Andas, lukta och känn. Lev för fan!”
Det står jag för fortfarande.
Men som alltid innan jag drar igång ett nytt år vill jag landa förra året först. Det är så lätt att kasta förra året och bara ”hell yeh – new year – new me” Och ibland är det skönt att bara glömma och gå vidare men dels så är det som Amanda jämförde det med … att köpa ett hus och måla över sprickor och mögelskador. Det kan fungera ett tag men sedan börjar både lukten och sprickorna krypa fram …
Min plan är inte att gräva i det förgångna utan mer bli vän med att här är vi nu. Vi kan inte ändra på det som hänt men vi kan vara här och nu och drömma och planera för framtiden. Inse att det spelar ingen roll vart jag flyttar – jag kommer alltid följa med. Genom att bli vän med sig själv så har man alltid en bästa vän och lättare att trivas där du är. (Med det sagt så är jag väl medveten om att man ibland behöver gå på djupet med saker som hänt tidigare – behöver du det så gört!)
Mycket var annorlunda under 2020 men det finns nå så jävulskt mycket att vara tacksam över också. Tack för familjen, för vännerna, tack för att jag har någonstans att bo, något att äta, ett vansinnigt roligt jobb och framförallt att vi fått vara hyfsat friska. För du har hört det innan men det är sant – att den friska har 100 önskningar men den sjuka bara en.
Äventyr jag vill komma ihåg från 2020:
I mars upptäckte jag att jag inte hade några deadlines så jag behövde vara i Stockholm så jag tog med mig jobbet norrut och byggde med mamma, pappa och Lisa. Jag bodde i stugan och körde skoter med Sara.
Mellanlandade i södern några dagar och åkte sedan upp igen och firade sportlov i Lappland. Åkte skidor på Dundret, i Björkliden och i Narvik med familjen. Vi velade om vi skulle åka upp eftersom vi hade en plan på att fira påsk där men valde att göra det – och gissa om vi var glada över dom där dagarna med släkten när covid drog igång lagom till påsk …
Jobb. Allt från att vi körde livesända ”Torsdagstoppen” på Utemagasinets instagram och gick upp på de högsta topparna i närmaste kommunerna. Vi fick ställa in vårt event Utehelg och gjorde om det till tre dagars livesäning vid en eld. Jag livesände tisdags tiokaffe och drack kaffe med sköna människor! Firade livet med raggmunk och cava med Marie. Vi paddlade packraft en eftermiddag. Jag fick skriva flera krönikor till Runners World.
Jag fotade ett omslag till Österåkertidnigen. Jag fick vara lärare på Biskops Arnö.
Designade en specialvariant av #Levförfan muggen – the corona edition.
I maj körde jag och Lisa swimrun på Vårfestivalen hos @erikakits Det var så härligt att jag även åkte på hennes höstfestival och bodde i skogen.
Roadtrip med Marie och Sanna. Vi hann äta lunch med Jerry Engström, fika med Susanne Jonsson och var framme till en sen middag med @rimon vid Stora Sjöfallet. Jag fick se Rapadalen från ovan. Vi vandrade treparksmötet besteg Ahkka och avslutade med Fredriks bastuflotte.
Fårö. Att få lära ut simning tillsammans med Lisa och Anna vid blå lagunen, köra rauktauk med Ojala och Fredrik. Den helgen, med dom deltagarna. Ren. Jävla. Magi.
Drog på en roadtrip till med en vän jag även utan covid ser alldeles för lite av. Vi åkte till Njupeskär, vandrade, tältade och badade.
Jag gjorde slag i saken och köpte en gravel – en cykel för grusväg och har bara kunna lyckan över att kunna cykla in i solnedgången. Längtar efter att få cykla grusvägarna i norr. I midnattssol.
Vinterbad, skidor och skridskotur i Vålådalen. Ibland får man en sådan där helg som man bara känner TACK till. Från början till slut. En sådan var när jag fick åka långfärdsskidskor i fjällen.
10.
Hörs imorgon – då ännu mer #LevFörFan.
