SaraRönne

Ibland behöver jag se min verklighet genom någon annans ögon för att inse hur fint det är. Blev  otroligt glad när Sara tyckte det var en lika bra ide som jag att hänga ett dygn i Skaulo när hon ändå var i “närheten” (5-6 timmars bilfärd)  

Sara beskriver det bra …
“Det ligger ett café rätt så nära, vi åker dit och och kollar om det är öppet” sa Sofie och så lirkade vi oss till Bageriet i Puoltikasvaara på skoterleder och några meter på E10:an. Att få sitta där i skoteroverallen och dricka kaffe och äta bulle med vaniljkräm en måndag mitt i livet kändes större än att ligga på vilken vit sandstrand som helst.
Jag kommer minnas den kaffestunden som tillfället då jag helt förlorade mig i Lappland även om det burit därhän långt mycket tidigare.”

Sara – det är förutbestämt att du ska bo i Lappland. Om inte nu så snart.

Vi jobbade. Vi bastade. Vi pratade. Vi drack vin. Vi körde skoter. Vi drack kaffe. En helt vanlig måndag i februari. Vardag på vårt vis.

Det är mycket snö i Lappland just nu. Jätte-jätte-jätte-mycket.

Saras tjejbil. Så. Jävla. Cool.

Fatta att hon drog upp en annan bil på vägen till Skaulo. Och att hon kan köra upp inte en utan två skotrar på sitt flak och dra på äventyr. Och som om inte det vore nog så har hon ett tält på taket.      

Saras tjejskoter. Så. Jävla. Cool.

Sara. Så. Jävla. Cool.

Klicka över här till Sara för att läsa om våra 36 timmar ihop genom hennes ögon.
“Att köra 16 timmar för att hälsa på i Sofies högst verkliga fantasivärld kan ha varit det absolut bästa beslutet på den här sidan årsskiftet.”

Sara, jag håller med. Det var en av dina bästa beslut – som ledde till sköna samtal i bastun, över vaniljbullen och nu sitter jag här med en massa bra tankar om livet och framtiden. Tankar som jag vet kommer landa bra. Tack för bra timmar. Tack för bra tankar!

Mer oförnuft & känsla i livet helt enkelt.

Ps. Vilken dag som helst kommer det mer bilder från våra timmar. Som norrskensbilden vi tog till Annika. Kanske bastusnacket med Sara och syster Lisa. Återkommer.