bestnine

Häromdagen visade jag vilka av mina bilder som flest gillat på Instagram, men vilka är jag själv gladast över att ha fotat 2017?

En bild är alltid så mycket mer än bara en bild och svårigheten för oss som jobbar med bilder är att inte lägga in dom känslor jag som fotograf hade när jag tog bilden. Bara för att jag får en viss känsla när jag ser en bild så väcker den inte samma känsla i dig.

Min sambo kommer från filmvärlden och ställer alltid frågan “vilken historia vill du berätta med bilden?” En bra fråga som jag som Art Director alltid frågar mig när jag sitter där och ska välja mellan hundra, ibland tusentals bilder för att hitta rätt känsla och berätta “rätt” historia i en tidning, bok eller en kampanj.

En bild som gör mig lycklig är den högst upp men jag vet att jag är nöjd med den för att jag blir lycklig över själva dagen. Att jag orkade och vågade ta mig ut i Sarek. Krispig luft. Bara jag och mina tankar en hel dag.

Den här bilden från Colorado tog jag gående men jag gillar den. Den är enkel men berättar rakt på vad det är jag håller på med.

En till från Colorado. Alla som tältat vet hur härlig den där stunden är …

Jag kan direkt förflytta mig dit och känna känslan av att sitta i solnedgång. Tältet är rest, sovsäcken utrullad och jag har en kopp kaffe. Det enda jag ska göra nu är att njuta och sedan krypa ner i min sovsäck.

Schweiz – det overkligt vackra landet. Vandrade två dagar med Marie. Så. Jäfla. Vackert. Mitt klassiska tema, den lilla människan i den stora världen.

Den här bilden blev inte alls som jag tänkt mig men jag älskar den. Planen var att vi skulle fota med blixt för att hela cykeltröjan är reflekterande, men istället blev jag kär i den här, tagen med lång slutartid.

Hade en ide om att vi skulle fota en eld. Först skulle du bara tänka nice.
Men om du tittar en gång till så ser du att precis varenda en har en rutig skjorta. Det var till ett uppslag om just rutiga skjortor i Utemagasinet.

Blå berg. Himalaya. M A G I S K T. Punkt. 

En barndomsvän. En folkabuss. Roadtrip. Norge. Lycka.

Den här bilden är inte lika bra rent ljusmässigt, men jag tycker så fasligt mycket om den ändå.

Utefest. Fick med mig Petra att springa upp på Slåttdalsberget. Tog tre bilder innan hon var tvungen att springa sitt snabbaste tillbaka för att hinna med att hålla en yogaklass. Jag stannade kvar och väntade på löpar och vandrargrupperna.

NÄÄÄÄJJJJ, drick inte stillastående vatten. Om det inte är för att ta en vacker bild 😉

10-åringen under en kvällspromenad på Nya Zeeland.

Selfie på bryggan. Också Nya Zeeland.

Den här är också en favorit. Inte tekniskt bra men hallå -> Never stop wondering, never stop wandering.

Avslutar med tre bilder som med absolut största sannolikhet inte ger dig samma känsla som mig. Först Elis och Mira sittande i ett hav av blommor. Det är den första dagen på 2017. Solen är på väg ner. Jag minns den ljumma kvällen, utsikten, bubblet i hela familjen – det här var sista natten i husbilen – dagen efter skulle vi flytta in i ett hus.

Och den här bilden får mig pirrig i magen varje gång jag ser den. Det är första kvällen på Nya Zeeland. Vi har lämnat jobb, skola, ett snöigt Sverige och rest i 24 timmar. Nu har vi landat, vi har hämtat husbilen, handlat, rullat några mil och nu slagit läger. Vi har  precis bytt till shorts och är på väg till floden. Vi har tre veckor av äventyr framför oss. LYCKA!

Och avslutar med den här. Den är också fotad den där första kvällen på år 2017. Ute på kvällspromenad med the love of my life. Och hans kamera.

Du fattar. Exakt samma bild ger inte mig samma känslor som dig. Vilka är dina #bestnine enligt dig själv? Och vilken av mina bilder tycker du bäst om och varför?