En sak jag strävar efter när jag formger tidningar och böcker är att du som läsare ska fångas upp. Fastna för en bild, bildtext eller faktaruta och sedan börja läsa och bara måste läsa vidare. Ibland om ett ämne eller en plats du aldrig trodde skulle intressera dig …
Imorse hände det mig. Jag såg den här bilden och fullkomligen uppslukades av den här texten. Läs! Tack för bra reportage Anders Bengtsson och tack Peter Widing för att du tog bilden!
Jag har precis kommit hem från Morakniv Adventure. Eller knivlägret som Marie och jag kallar det. Tre fantastiska dagar! Ska skriva mer om det men till dess kan du kika på Moraknivs filmer från våra dagar med bushcraft, slöjd, orientering och tusen andra saker. Dagar jag kommer att komma ihåg även om tio år. Och det är dom dagarna jag lever för.
Dag två.
Det här är bland det roligaste som hänt i vår! Att Kristin Larsson och Annika Ericsson vann Swimrunman. Alltså vann! Vann totalt. Killarna till höger och vänster kom in i mål efter dom.
Brudarna är helt övergrymma och jag kan inte låta bli att skratta åt att dom två vann den första upplagan av swimrunloppet swimrunMAN. Man får döpa lopp till vad man vill, men att man 2017 väljer att döpa ett lopp till swimrunman är i mina öron lite märkligt. (Precis som det alltid känns lite konstigt att springa in i mål och höra “YOU ARE AN IRONMAN”)
Missa inte Kristins race report där hon bland annat beskriver hur receptionisten på hotellet reagerar när dom säger att dom är där för att tävla.
“The Swimrun race!?!” “But you are women!! This race is not for women. It’s for the macho men with big muscles”
Grattis coolaste brudar – extra roligt att just ni vann!
Foto: Philippe Murtas
Planen var att fota Angeliqa Mejstedt som har Vandringsbloggen tidigt, tidigt på lördagmorgon. Så tidigt att jag till sist bestämde mig för att åka till Västerås och sova över. Och det är jag så glad över. Fick inte bara en fin soluppgång, fick en fin solnedgång och framförallt en otroligt härlig kväll med sköna människor.
Som Rania Rönntoft som jag följt på Instagram ett tag och som precis startat The Northbound journeys. Skön och driven tjej som jag har en känsla av att jag kommer se mer av.
Har 1000 fina bilder på Angeliqa – men dom får du se i Utemagasinet om ett nummer eller två. 
Just den här bilden kommer inte publiceras, men den säger lite om själva plåtningen. Vet inte om det var här vi började prata om instagramkontot Lumbersexual.
Tiiiiidigt på morgonen åkte vi till Angeliqas torp, fortsatte fota till Karin som ska skriva om Angeliqa kom. Då tog jag mitt kaffe och la jag mig på rygg på gräsmattan och lyssnade.
10:00 tog vi oss ner till slottet och båtbryggan och #kvinnligaäventyrare. En hel dag med föreläsningar och workshops om allt från hur du använder karta och kompass, så överlever du i naturen, upplevelselöpning, med kameran i naturen till hur du packar ryggsäcken smart och skriver om ditt äventyr.
Lovis och Karin.
Följde med på Angeliqas hikefullness. Jag skulle kalla den vandring med yogainslag. Hon stannade till och fick oss att landa här och nu genom övningar. Allt från att andas in fyra steg, andas ut fyra steg. Eller att stå stilla i några minuter och verkligen ta in miljön. Att registrera vad vi ser, vad vi hör och vad vi känner. Känner som vinden mot kinden, marken under fötterna eller något annat.
Försöker leva efter budskapet på mina muggar; #levförfan. Det vill säga gör inte livet så jävla svårt – gör bara mer av det som gör dig glad. Lev fullt ut varenda jäkla dag. Och fundera på vad som är viktigt på riktigt och inte.
Jag älskar det enkla i att packa termosen och dra ut i skogen. Behöver inte vara långt. Behöver inte vara tufft. Det kan vara en snabb kaffe/varm choklad på kullen bakom huset – men det gör att min dag känns speciell. Att jag kommer ihåg att lukta, lyssna, leka och känna.
Viktigt på riktigt är bland annat den där killen i blått. Han som fyller tio år om någon dag. Han som någongång tjuvlånat min telefon och skrivit in Beeeeeeesssssttaaaa daaaagen!!!!!! (och tio emojisar) i min kalender på sin dag.
