Lantto går till sjöss. Del: 2

Sjökort. Knopar. Lägga till i naturhamn. Vid vanlig jävla brygga. Och långskepps för att tanka. Möte på sjön. Hur man tar vågor. Öva på exakt hur lite du behöver styra när man vaggar fram i smala sund. Planingsfart. Skarpa svängar. Hur det känns att passera Viking Line. Vågorna. Virvlarna bakom. 

Det är befriande att se hur enkelt och självklart allt är när Göran gör det – och frustrerande när det inte går lika smidigt när en själv gört. Än så länge njuter jag fullt ut av att vara nybörjare men längtan över att vara självklar på havet har börja smyga sig på. Pirret i magen är samma som när jag började hoppa fallskärm och innan min första Ironman. Kul, spännande och på gränsen till vad jag klarar av. 

Göran möter upp oss i Dyviks Marina och inleder med att berätta att han är glad att vi ska ut. Han är less på machokulturen som till viss del finns ute till sjöss.

”Båten är som grillen, det är bara en man som kan hantera den. Och hur mycket mat lagar han annars? Jag tycker man ska ha det i tankarna när man möter andra båtar.”

Vi pratar lite om hur man klär sig. Det mesta är väldigt likt att vara till fjälls men man ska komma ihåg att det är kallt på sjön oavsett tid på året. Skalkläder ytterst. Varmt under. Lager på lager och lätt att ta av eller på sig. En skillnad är att ombord sitter man och då ska man ha höga byxor så det inte blir skilsmässa i ländryggen. Och något många glömmer är att är du kall om anklarna så fryser du om hela kroppen. En orsak till att många har stövlar. 

Lugn och omdöme. Två saker man inte kan lära ut. Ni är både lugna och har omdöme. Både i sinnet och med farten. Det begränsar skaderisken, så enkelt är det. Ett bra omdöme kommer man väldigt långt på. Nu ska vi åka båt säger Göran.

Vi kliver ombord

För det första så hoppar man varken ombord eller i land. Vi kliver ombord! Många skador sker när människor ska hoppa i land. Och ni vet den där vita randen på klippor, det är sjögräs. Det ser torrt ut men är glashalt. 

Jag och Lisa säger att är det något vi vet efter Ö till Ö och andra swimrunlopp så är det att det är snorhalt på klipporna.

Lisa frågar varför det är presenning under hyrbåtarna. Göran berättar att Dyvik marina har en miljöpolicy som säger att vi inte ska bottenmåla med biocidfärg och därför använder vi skrovdukarna som gör att vi varken får beväxning av alger eller havstulpaner och vi använder alkylatbensin. Genom att båtarna ligger på pressening kommer inte UV-ljus ner till båtens skrov och då växer inte det inte alger på. samma sätt. Bonusgrej är att den bromsar när ovana båtförare kommer in lite för fort. 

Vi kliver ombord, slår på huvudströmbrytaren, ta bort skydden på stolarna och plottern/GPS. Slår igång den och tar samtidigt fram ett sjökort. När du hyr båt så ingår flytvästar och en hyrbåtsväska med sjökort, tampar, ankare, paddel (du kan paddla och använda den som båtshake), hink och svamp.

Vi får kroka i en säkerhetslina (dödmansgrepp) lik den vi är van vid från både skoter och löpband. Rycker den så stannar motorn.

Friläge i. Nyckel i. Vrider om och motorn startar. Båten vi ska köra idag har en 100 hästars motor.

En stor skillnad mot att köra bil är att båten svänger med rumpan. Har man bara det i bakhuvudet går allt mycket lättare. Tänk den österrikiska rumpstjärtssvängen som var populär på 60-talet så kommer det här gå bra säger Göran medan vi tar oss ut från marinan.

Vi börjar med att varmköra motorn. Minst fem minuter under 2000 varv. Vi kikar på plottern. 5 knop. 3 meter djupt står det.

”Vi har utrustat våra hyrbåtar med Active trim, den justerar upp motorn till det bästa läget men här är knappen för att lyfta och sänka motorn.”

Göran visar och vi får testa på hur båten uppför sig när vi sänker och höjer motorn. Trimmar du ner/in går båten på magen och ”spårar”. Inte behagligt. Trimmar du upp/ut för mycket reser sig båten och till sist tappar propellern greppet.

Titta bakåt säger Göran. Titta på vilka vågor ni lämnar efter er, tänk på fågellivet och boende.

Gasa lite till så du kommer upp över planingströskeln. Jag har ingen relation till planingströskeln säger jag men efter ett tag så känner jag skillnaden. Gasar upp och fören reser sig till, trimmar ner motorn till det känns bra och Göran bekräftar att det är ungefär här vi ska vara för att båten ska gå bra och förbruka så lite bensin som möjligt i den här hastigheten.

”Res dig upp får du känna vinden. Vi sitter ner bakom en stor glasruta, när jag ställer mig upp känner jag hur leendet kommer och det ilar det i tänderna. Den känslan känner jag igen. Och älskar. Samma känsla som när jag hoppar fallskärm eller cyklar fort ner för Hakungebacken.

Jag sätter mig ner igen och båten stannar.

Nödstoppet/dödmansgrepp har åkt ur. Vi byter och Lisa sätter sig vid ratten.

Jag följer med fingret på sjökortet.

”Nu drar båten maximalt med soppa. Båten är som en snöplog på vintern. Du måste upp över planingströskeln” hör jag Göran lugnt säga bakom oss.

Lisa säger att hon är lite rädd för möte, hantera vågor och skarpa svängar för det känns som man ska kantra. Då säger Göran att det är precis det vi ska öva på. Inte kantra men hur båten känns när man svänger.

”Mera babord. Mera babord. Mera babord.” Görans ord till Lisa låter som ett mantra och Lisa svänger mer och mer och mer och får ett allt större leende för varje minut.

Vi kör sakta genom ett sund och Göran säger att känslan är att båten kommer att vingla lite fram och tillbaka. Det är helt naturligt och har med propellerrörelsen att göra. Du ska styra så lite som möjligt!

Roligast är att stå Djurgårdsbrunnskanalen och titta. De erfarna kommer styra minimalt men ”killen från grillen” rattar som fan och kommer aldrig kunna kompensera för det. Där kan ni sätta er i sommar, ta ett glas vin och titta på grillkillarna som kör förbi.

– Hitta ett bekvämt gångläge där du känner dig trygg. Hur fort går det nu? 

– Fem.

– Bra, någonstans kring 5–6 knop är en bra fart för långsam fart. Den här passagen blir lite delikat, du ser blått överallt, det är en smal ränna. Generella regeln är att hålla ut lite från uddar. Lite mer babord. Så det blir lite mindre mörkblått på sjökortet. Nu kan du släppa ratten helt och bara känna hur båten uppför sig. 

Vi kör sakta, sakta genom den smala passagen och för varje minut känner jag mig mer och mer vän med hur båten uppför sig. Trots att jag simmat och paddlat mycket är det här en ny känsla. Göran låter som mig när jag har suttit bakom någon som aldrig kört skoter och försökt få dem att förstå den självklara känslan av hur mycket man behöver gasa, hur man ska svänga, luta och läsa snön och naturen.

Vi stannar till och tittar på sjökortet, pratar om vart vinden kommer ifrån och vilken vik vi ska ankra för att dagens tre-kaffe.

Ankra i naturhamn

1. Kolla vinden och uppsök en läsida så du ligger skyddad.
2. Gör iordning allt. Ta upp ankare, två tampar och paddeln. Gå igenom och red ut ankartampen och sätt fast en i ankaret och en i båten (halvslag runt knaparen) Mata repet så den kan löpa fritt när du ska släppa i den. Tamparna lägger du fast i knaparna i fören. Nu har de där en ögla så dra igenom den och lägg på varsin sida. Trä in från vattnet / där drag kommer och varsin sida på knapert. Lägg tamparna redo inne i båten och samma sak med ankaret. 
3. Trimma upp motorn och kör fram där du planerar att ankra och se efter så det är så bra som du tror. Backa och lägg sedan ner ankaret 2–3 båtlängder bort. Håll det så det inte riskerar att hamna i propellern. 
4. Sikta och smyg in.
5. Kliv i land och förtöj i två punkter. Du vill ha tamp kvar i båten så du kan dra dig en bit ut med ankaret och reglera ifall det kommer stora svallvågor från en båt eller något annat.

Förtöj i lä och med två linor i land och ett ankare. 

Lisa går iland och fäster ett rep runt ett träd. ”Är det nu jag ska använda draken och prinsessan?” säger hon.

Göran skrattar och svarar ”Du kan komma undan med ett dubbelt halvslag. Men tänk på att vi ska ha tamp i båten så vi snabbt kan släppa ut och dra oss ut med ankaret ifall vi behöver. Och lägg en knop som går lätt att ta upp. 

Lisa gör en råbandsknop för att sätta ihop två tampar för att få en längre. Säger att det kan hon för det använder hon när hon gör halsband med barnen.

Klicka här för att se en liten film jag tycker förklarade det bra!

Vi tar fram en termos med kaffe och bullar. Göran tar en tugga av blåbärsbullen och säger att det är hans favorit.

Lisa och jag frågar hur vi ska göra bäst när det bara är vi två och Göran säger att han skulle rekommendera att en lägger i ankaret och sedan går och ställer sig mitten fram och ger tampen till den som kör båten som då lagt i friläget för då kan hon bromsa med ankaret. 

När det är dags att bege oss så släpper Lisa på knoparna och sedan drar vi oss ut med ankaret. Båten driver med vinden neråt och vi är noga med att hålla repet långt från båtmotorn (för annars kommer någon av oss att behöva bada)

Vi pratar lite om olika sätt att ankra en brygga och när vi närmar oss Görans hus får Lisa göra det Göran rekommenderar i första hand och det är en kärringlandning – att gå in med fören mot bryggan.

Lisa gör det perfekt och jag kliver i land. Göran berättar att båten är starkast i fören och bara du kommer i land med en tamp så kan du alltid dra båten dit du vill. 

Vi pratar och övar på olika knopar. Jag planerar lära mig de knopar jag behöver för att kunna kliva i land och självsäkert lägga en som jag vet håller. Lisa frågar om jag skulle sova gott med den här knopen och innan jag hinner svara säger hon att det kan jag göra – för hon kommer sitta hela natten och titta på den.

På väg tillbaka till Dyvik Marina så möter vi Vikingline och Göran ber mig gå nära och sedan in bakom bara för att få känna hur det känns i virvlarna precis bakom den stora båten.

– Men jag rekommenderar er att hålla er borta från de stora farlederna för det är bara onödigt att befinna sig där om ni skulle råka få motorstopp eller något annat. Men jag vill att ni ska veta att det inte är någon fara om det skulle vara så att ni får möte av en stor båt.

Väl tillbaka vid Dyvik Marina över vi på att gå in långskepps mot bryggan, för att tanka.

Vi använder styrbordsidan för att det är enklast, då är den som kör närmast bryggan. Jag siktar med bogen in mot bryggan (delen mellan förstäven och där bläcket går ner) Gliiiider in. Friläge och väl framme gör jag fullt rattutslag mot styrbord och lägger i backen. Båten lägger sig perfekt längst med bryggan.

I teorin.  

Får göra flera omtag och hinner bli frustrerad över att det inte är så enkelt som när Göran visar.

Avslutar med att köra in i hamnen och in mellan Y-bommar. Jag tycker båten går fort trots att jag kör så sakta jag bara kan. Fendrar ut och förtöjer vid fyra punkter.

Innerligt tacksam att livet levererade en Göran som tar med #Lanttosisters ut på sjön. Ser enormt mycket fram emot del tre i Lantto går till havs.

Avslutar med att visa filmerna på knoparna jag övar på vid skrivbordet vid varje kaffepaus:

Berätta gärna om dina bästaste knopar, båttips, favoritplatser i skärgården eller något annat blött du vill dela med dig av.

Ps. Här hittar du del ett i Lantto går till sjöss – om du inte läst det.