Jag har varit i Mora. Igen. Den här gången som friidrottsförälder. 10-åringen åkte för första gången på läger och ville att jag skulle följa med. Jag antar att det inte är så många gånger till jag är välkommen med och det fungerade med jobbet så jag rullade med. Hade inga förväntningar men är helt tagen av hur bra anordnat det var. Cirka 90 barn tränade löpning, häck, kast, stavhopp och och och och … Dom badade, lekte och hade det bra i fyra dagar. När vi blir sittande på tåget i över sex timmar på grund av ett stopp och sedan får åka tillbaka till Mora vid tolv på natten, bo en natt på hotell och ta ett tåg nästa dag så är ingen negativ. Ledarna hanterade det fantastiskt. Jag bara säger TACK!
Stavhopp. En gren jag har respekt för! Men det finns något där som lockar …
Sista dagen tränade vi ihop. Fyra stationer.
På lördagen var dom med på en orienteringstävling.
En extra natt i Mora. Inget vi drömde om men värre saker har hänt.
Jag vill hylla dig som ställer upp som ledare. I Mora. I Malmö. Borås och i resten av Sverige. Hurra för dig! Hurra för att du står där i ur och skur och ser till att Sveriges barn rör sig, får uppleva sport, gemenskap, hur det är jobbigt men så värt det att träna. Att kämpa. Att uppleva endorfinkicken efteråt. Det är något dom kommer ha med sig hela livet. 
Jag packade med mig våtdräkten, tänkte jag skulle vara ensam om det. Men nej, det var säkert tio andra ledare och föräldrar som hade med sin. Följde med Eva till Kråkbergsbeachen … Uppfriskande och fint!
