Det bästa jag läst på Facebook i veckan var när Göran Hilmersson skrev att det idag är precis ett år sedan han nästan dog.
Göran skrev ett långt inlägg som började med ”Det har nu gått ett år sedan sommarkvällen den 27 juni 2012. Dagen då en större grupp av triathleter i TriathlonVäst körde ett lagtempo som slutade redan efter 1 ¼ varv med ambulanstransport in till Sahlgrenska. Redan när jag vaknade upp ur respiratorn så insåg jag att det inte skulle bli något Ironman Kalmar för min del 2012.”
Men det är i slutet jag får gåshud och blir sådär innerligt lycklig över att även jag lever och kan välja vad jag vill göra just idag. Såhär avslutar han:
Jag är fortfarande otroligt tacksam för att jag fortsatt får vara med bland de levande och andas, tänka känna och vara del av det så fantastiskt underbara som vi så lätt tar för givet, livet. Att vara medveten om och att kunna känna smärta, glädje, trötthet, besvikelser och framgång är så häftigt, oändligt mycket bättre än att ligga under en gravsten på kyrkogården och inte känna någonting alls. Jag menar hur ont eller hur besviken jag än är så vet jag att det är ändå bara en bagatell i jämförelse.
Göran, tack för att du delar med dig. Och grattis till Göran, dig, och mig. Vi lever! Ta vara på din dag. Idag. Imorgon. Prioritera det som är viktigt för dig. Andas. Känn. Som jag brukar säga lev för f*n!
Bilden är från Kalmar, tror det var 2011 då vi stötte ihop med ett gäng från TriathlonVäst som också var ute och testade Ironman Kalmars cykelbana. I mitten står Göran. Sist jag träffade honom var när jag var i Göteborg och höll spinning och var extra glad att just han var med.
0 reaktioner på ”Göran firar ett år som levande”
Lev för f*n, är ett bra uttryck. Livet är för kort att bara låta dagar passera. Jag har börjat tänka att det viktiga är att man gör något som man är nöjd med eller ännu bättre känner sig stolt över efteråt. Vi ses på tävlingsbanan nästa gång….