98 dagar kvar till Ironman Brasilien. Kommer jag hålla på och tjata om det här varje dag nu? Nä. Men jag försöker göra minst en sak varje dag som för mig framåt, mot ett personbästa i Brasilien. (Bilden har Hans Berggren tagit när jag gjorde ett maxpulstest förra året)
Idag var den saken 20 minuter på löpband, 20 pistols (enbensknäböj), rodd och några chins. Ta fram champagneflaskorna. Stoppa pressarna. Jag kan göra en chin. Alltså JAG KAN GÖRA EN CHIN. Från hängande kan jag dra mig upp. Om jag fastnar i en grop och ett lejon tänker äta upp mig kan jag dra mig upp. Fattar ni. Sofie Lantto kan dra sig upp från hängande. Ett stort steg för hela mänskligheten skulle jag vilja säga. Nu är ska jag njuta av segerns sötma och jobba mot att kunna göra tio fram till midsommar. Bara för att det är kul.
Så nu okynneschinnar (visst är det ett ord?) jag lite i vår trapp då och då. Hoppar upp och går sakta ner. För att det är kul.
En annan sak som är kul är att stå på händer. Jag skulle gärna vilja kunna okynnes-stå-på-händer lite här och var. Som Rachel Brathen, som jag yogade för på The Nike Blast. Så nu står jag på händer varje dag. Jag har lagt ut en yogamatta mot en vägg. Där leker jag när jag går förbi.
Alla yogabilder är på Rachel. För daglig upp och ner inspiration – leta upp henne på Instagram.
Idag höll jag ett yogapass. Höftöppnardeluxtimme skulle den heta om jag skulle döpa klassen. Ska vikariera på den nästa vecka också. Söndag. Gym & motion 17:45. Place to be om man vill yoga med Lantto nästa vecka.
