Jag drabbades av hemlängtan för ett tag sedan. Ungefär när jag hade tryckt boka så ringde min pappa och sa att den 16:e så är det Niliterrängen. Lapplands långlopp. I pappas hemby.
Byn där jag tillbringat så många dagar, månader, år när jag var liten. Byn där farmor och farfar bodde. Inser att det bara är att springa. 3 mil terräng. Ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning. Det är i längdskidåkarnas paradis. Alla har helt vansinnig kondition. Sämsta tjej förra året kom i mål efter 2.36. SÄMSTA! Jag förstår redan innan start att jag med största sannolikhet kommer in sist. Men vad gör väl det? Jag ska få springa i mina barndoms skogar! (Här finns info som pdf)
Foto: Oskar Enback Junkka.
0 reaktioner på ”Lapplands långlopp”
Nä hojja vad avis jag blir. Ja spring!!!!!
När jag var som surast på Lidingöloppets trängsel förra året hittade jag den tävlingen och tänkte att den vore kul att springa och granterat mindre trängsel. Men det var ingen i familjen som tyckte det var en bra idé… 🙂 Det ser underbart ut och jag skulle vara ca en timme sämre än sämsta tjej!
Wow, 2:36 är grymt imponerande! Men det klarar ju du, du är ju minst lika imponerande!
Vilken underbar bana! Där hade det varit fint att springa!
Blir jätteavundsjuk och får hemlängtan, kör hårt och njut.
Hej!
Roligt att du passar på att springa i Nilivaara Sofie! Jag ska vara med, men det blir “bara” 10km för min del…:) Förberedelserna inför loppet är i full gång och anmälningarna trillar in!
Malin, som inte gillar trängsel: Du är välkommen upp! Om inte i år så nästa, du kommer inte att bli besviken! Fin terräng och gott om plats… (men det blir lite trängre för varje år :-p )