VEMDALEN

Fjällvidder, längdspår och hjortinnanlår med skogschampinjoner. Den vintermixen går inte av för hackor. I senaste Utemagasinet packade Marie Kjellnäs och jag tandborsten och tog tåget till Vemdalsfjällen, för en skidhelg med extra allt. Stort reportage i tidningen som är ute nu – så vandra iväg till tjogga och köp! (Eller om du prenumererar Readly så kan du läsa den där)

Det känns som en evighet sedan och det är som Marie skrev någongång … när man åker på reportageresa är som att man får uppleva resan tre gånger. En gång på plats, en gång när man skriver och en tredje när reportaget publiceras …

Egen kupe gjorde att resan kändes lyxig.

Vi tog tåget upp och drog ut på fjället direkt. Eller drog och drog – på Storhogna fjällhotell är det bara att öppna dörren så är du på fjället. Det blåste nå så jävulskt men det var ändå så härligt att känna livet – krispig fjäll-luft.

Vi mötte Eva Torehall och hunden Freddie som också njöt av livet.

Längdskidlektion. Alexander Engström tog med oss ner i skogen där det var vindstilla.

Växel ett, två, tre …

En dag var vi på tur med Pernilla Jonsson och Kenneth Grym – bägge uppvuxna i Vemdalsfjällen och numera hemvändare. (Vi låtsades att det var Bazinga och Aros som gjorde att dom susade uppför fjället snabbare än snabbast.)

När vi kom upp på fjället så såg vi snart Jaktstugan.

Britt-Marie Olsson serverade kaffe och våfflor.

Finns det något “vårigare” än takdropp?

Fallmorans fäbod.

Lunchen var galet god gulaschsoppa.

  

 

Propagandaturen avslutades i Fjällvistets utejacuzzi. Som. En. Dröm.

Sista dagen åt vi frukost och bestämde oss för att skida tre kilometer till Samevistet och äta våfflor innan vi tog tåget söderut igen.

Vemdalen – vi ses snart igen. Hoppas jag!