SAREK I LOVE YOU

Marie och Josefin har gjort minst en vandring eller paddling varje år sedan 2000. Jag har aldrig ens frågat om jag får följa med för det är deras vecka. Om jag blev glad när jag fick frågan om jag vill följa med dom och vandra i Sarek?
– Eh, ja. Jätteglad! (Ska jag vara ärlig så behövde dom en fotograf men jag väljer att se det som att jag är speciellt utvald och den enda som lyckats få vandra några steg med dom …)

Så i början av augusti gick vi in via Sitoälvsbron. Precis som jag turen jag gjorde förra året – läs mer här! Men sedan fortsatte vi in i Rapadalen.

Vad som hände inne i riktiga Sarek får du läsa om ett tag. I Utemagasinet. Men det jag kan berätta är att jag ger sällskapet sex av fem möjliga stjärnor. Det var härligt att få prata klart om allt och inget och däremellan är alla helt tillfreds med att gå i tystnad. Det är inte alla som det känns bra att vara tyst med. Det är inte heller alla jag kan skratta med – sådär så att tårarna sprutar. Det är inte alla som allt bara flyter på när vi kommer fram till platsen vi ska tälta på. Alla tar tag i det som behöver göras utan att någon behöver säga något. Det tar några minuter från att vi kommer fram till att tältet är rest, maten på gång och vi alla står i bäcken och tvättar av oss.

Josefin och Marie – tack! Tack för att jag fick vara den tredje musketören på den här turen. Älskar Sarek. Älskar er!