Pissiga pass är bra pass!

sofsno

Fina fotona har Hans Berggren tagit. Nu passar jag på att varna känsliga läsare. Följande inlägg kommer innehålla både mensblod och kiss. Är du känslig för texter om kroppsvätskor och gärna vill låtsas som tjejer varken svettas, kissar dagligen eller blöder en gång i månaden. Sluta läs här. 

Läste en krönika för ett tag sedan om att man skulle ta vara på de där pinsamma, jobbiga händelserna för att de är så bra att plocka fram när man hamnar i en liknande, inte lika hemsk händelse. Jag överförde det direkt till min träning. Jag har några träningspass som jag just där och då helst hade hoppat över. Rätt många om jag tänker efter. Men i efterhand är jag glad att jag tog mig igenom och kom ut lite starkare på andra sidan.  

Som när jag fick mens under en träningstävling. Plötsligt så inser jag att det rinner (läs forsar) blod efter benen på mig och jag har fem mil cykel och 1,4 mil löpning kvar. Jag bet ihop, löste situationen och mantrat var hela tiden “tänk så härligt när du springer här under tävling och inte har det här att tänka på”. Och precis så var det. Tävlingen (Järnmannen/Ironman Kalmar 2010) kändes som en väldigt enkel och fräsch (!) tävling i jämförelse med min träningstävling på samma plats. (Addera även att under träningstävlingen så cyklade en av mina största triathlonidoler ikapp mig och frågade med lite underligt ansiktsuttryck om allt var ok…) 

När jag skottade garagetaket ren från blötsnö så tänkte jag att en Ironmantävling är både enklare och roligare än det här ändlösa tunga arbetet. Och så är det, jag gör hellre en Ironman än jobbar som takskottare en dag. Any day!

När jag är sjuk en vecka och tycker synd om mig själv så brukar jag tänka på de som är sjuka jämt. Och på när jag hade min monsterinfluensa förra året och inte kunde träna på två månader. Kom ut starkare och gjorde min bästa säsong någonsin förra året.

Innan jag opererade mig så var jag med på ett gäng intervallpass som jag fick avbryta för att jag var helt nedkissad. Inte kul att vara med om, och inte kul att förklara. (Läs mer om det här!) Nu är jag på riktigt tacksam för varenda intervallpass jag kan göra, och när jag hittar den där inre styrkan så jag kan trycka på ännu lite till då fylls jag av glädje. Så ja, ni som sett mig skratta under ett hårt intervallpass, ni såg rätt!

För att inte tala om att Norseman gör att jag nu tycker att alla träningar och tävlingar där det inte är 13 grader i vattnet, 5000 höjdmeter, spöregn när man cyklar serpentinvägar ner och lite hagel på det är riktigt behagliga tävlingar.

hansmodd

Alla bajshistorier sparar jag till en annan gång. Det jag egentligen skulle säga var – njut av att springa intervaller i snömodden idag – för det kommer göra dig starkare till sommaren. Så jobbigt som det är att springa ute idag är det aldrig i juni. Inte ens när det spöregnar!

Och har du något pass som inte var helt roligt men som du brukar plocka fram ur minnesbanken? Bjud mig gärna på det …