Racereport Ironman Zurich

Lisas racereport från Ironman Zurich:

Det här var min 4e IM distans, valde Zurich för att det skulle vara en av de vackraste tävlingarna. Min plan i år var att satsa på löpningen och det kändes superbra i vintras det var innan jag fick 2 stressfrakturer och löpningen tog tvärstopp precis som cyklingen. Under tävlingen dubblade jag antalet mil jag cyklat i år precis som att min löpvila senaste 4 månaderna var över.

Planen var att njuta av en lång träningsdag eftersom att jag egentligen inte tränat nog, jag gick i mål på 15 timmar och 40 minuter. Konstigt nog så hann jag inte njuta av den vackra utsikten en enda sekund, hela vägen var en jakt på minuter. I den här racereporten har jag försökt fokusera på vad jag hade velat veta innan jag åkte till Zurich.

Tills det dyker upp en film från årets tävling så njut av Ironman Zurich 2011:

Bodde på Sheraton four points i Zurich vi fick ha cyklarna på rummet och de fixade frukost kl 4 på tävlingsdagen till alla som tävlade. Det gillar vi.

Provsimmade vattnet på fredag 2 dagar innan tävlingen tillsammans med gänget från Sverige. Det visade sig att vi alla skulle få helt olika upplevelser under tävlingsdagen. Pontus längst till höger plockade en biljett till Hawaii. Annika längst till vänster blev påkörd bakifrån under cyklingen i en utförsbacke, hon tog sig galet nog i mål ändå. Imponerande. Caroline i mitten var bästa supporten och hejade sig hes. Fredrik körde sin första Ironman och gled in 10timmar 33minuter och såg helt oberörd ut. Alla har helt olika dagar trots att vi anmält oss till precis samma sak. Det är häftigt med Ironman.

Simning Ironman Zurich

Från vänster: Annika Åström, Fredrik Åström, Henrik Törn, Caroline Törn, Lisa Lantto, Anders Gustafsson, Erika Rosenbaum, Finn Rosenqvist, Pontus Schultz. Fotograf: Per Englund.

Ironman Zurich bike course

Vi hyrde bil och körde banan dagen innan men det var sjukt svårt att hitta, till sist satt vi med GPS på mobilen och försökte tolka cykelkartan som man kunde hämta hem från IM. Den var inte speciellt detaljerad visade det sig. Varför ordnar de inte bussturer eller märker ut banan innan så att man får en chans att se vad man ger sig in på? Det hade jag betalat ganska bra för.

Ironman Zurich bike course view
Fotograf: Per Englund

Registreringen på fredag 2 dagar innan

Ironman Zurich registration

Registreringen gick smidigt, man fick ett kuvert med chip, chipband, nummerlapp, armband för att få gå in på området och klistermärken till hjälm och cykel samt en påse till street wear att lämna precis innan simstart.

Race brief

Ironman Zurich Race brief

Kördes på tre olika språk och var en timme försenat redan från start. Projektorskärmen syntes knappt i motljuset inte speciellt värt att vara där mer än för att få igång tävlingsnerverna och besöka tävlingsområdet. De gick igenom de svåra delarna av cyklingen men eftersom att det var så mycket funktionärer efter banan så kändes det säkert ändå. De var bra på att vinka och flagga när det kom skarpa kurvor och ställen där man skulle sakta ner. I år hade de förbjudit målgång tillsammans med åskådare, man fick inte ta med sig mamma, pappa eller sina barn över mållinjen. BRA! Förstå vad irriterande att jaga en tid eller vara ute efter sitt första målfoto och få det i bakgrunden av en heeel familj eller att någon blockar målgången för dig. Det var på tiden att den regeln dök upp. Tack IM.

Incheckning dagen innan tävling
Cykel och hjälm checkades in dagen innan, alla fick en påse att trä over cykeln ifall det skulle regna. Jag fyllde på min snackbag på cykeln med gel men resten tog jag med mig dagen efter. Nummerlapp och armband kollades av i incheckningen.

Ironman Zurich bike check in

Ironman Zurich bike check in

Cissi som cyklade om mig i slutet på cyklingen trots att hon väntat 2 timmar och 45 minuter på bike doctor. Jag vill också ha så starka cykelben.

Tävlingsdagen
Växlingsområdet öppnade 2 timmar innan start på tävlingsdagen (kl. 5). Delade upp mina prylar i 2 påsar inne på växlingsområdet eftersom att vädret verkade lite ostabilt, jag ville vara säker på att mina löparskor var torra när jag kom tillbaka från cyklingen. Fyllde vattenflaskorna och la även ner en liten vattenflaska med 3 resorb i löparpåsen.

Drog på mig våtdräkten och började gå ner mot starten halv 7, allt var klart så jag ville passa på att få en bra plats om det skulle bli trångt. De hade inte sopat promenaden ner så flip flopsen hade varit att föredra men de hade jag lämnat i växlingsområdet. Man är inte bara lite nojig för att trampa på en glasbit på väg ner till start. Det visade sig att tjejerna startade på vänster sida om bryggan och killarna på höger. Vilken lyx att inte behöva slåss de första 100 meterna ut från stranden, sen var allt som vanligt igen. Oklart hur många tjejer vi var men alla startade inte på tjejsidan så det var gott om plats. Kändes som om vi var 50 tjejer på 25 meter bred strand men det var säkert fler.

Simning
 

Ironman Zurich swim run course

Eliten startade kl. 6.55 och vi age groupers kl 7.
Startskottet gick, hade bara Annika framför mig på stranden, 3 steg ut och sen hoppade jag i vattnet, paddlade på alldeles för fort i början som vanligt, pulsen rusade och tvåtaktsandning kändes gav nästan inte nog med syre. Då går det för fort. Vid slutet av bryggan andades jag åt höger och såg gyttret av killarna som kommer simmande bredvid, så häftig syn! Fick den underbara känslan av “nu händer det” Halvvägs ut till första bojen lyckas jag plocka ner tempot lite och kommer in ett lunk. Jag fick känslan av att de flesta simmade väldigt snett alla följde bara efter killen framför så hela klungan simmade i ett stort S så jag tog lite tid på mig vid varje boj att hitta ett riktmärke på land som var stort nog att se även med 1000 armar vevandes i vattnet framför mig. Ut till första och andra boijen var det ett kalhygge och några uppstickande träd jag siktade på, på väg mot land hittade jag en stor orange lyftkran som låg precis mellan bojarna vid ön. Efter ett genomsnitt från alla pulsklockor så var simbanan ca 4,2 km snarare än 3,8 så det är svårt att jämföra simtider, trodde att jag skulle komma in på 1.20 men det var närmare 1.30. Spenderade väldigt mycket focus på att försöka kissa i våtdräkten, hade varit skönt att slippa springa på toaletten i T1 men jag är inte begåvad med att kissa i tävlingsfart varken under simning eller cykling. Något att träna på?

T 1

Ironman Zurich swim
Efter att ha siktat in mig på den orange lyftkranen på andra varvet så simmade jag in under bron med Ironmanloggan och upp till vänster. In på T1, drog upp handduken som låg överst I påsen och ställde mig på den när jag fick av mig våtdräkten. Tog beslut om att skippa armvärmare och benvärmare eftersom att vädret verkade bli bättre, det regnade lite innan simstart men under simningen tittade solen fram. Det visade sig vara ett dåligt beslut, vädret slog om så många gånger under resten av dagen.

Cykling

2 varv på 9 mil vardera. Börjar med att man rundar toppen av sjön och ner längst högra sidan av sjön på kartan sett. Upp i bergen och tillbaka längst sjön, rundar toppen, förbi målområdet och en vända upp på heartbreak hill ner mot målområdet på samma väg. Och sen ett till varv på samma sätt.

Ironman Zurich bike course

Ironman Zurich aid stations

Första 3 milen gick fort, medvind och längst vattnet i solsken. Det såg ut att bli en underbar dag, skönt att väderprognoserna hade fel hann jag tänka så fel jag hade. Första vätskestationen var Natasha Bedman station efter den började klättringen. En vänstersväng i rondellen, plockade en flaska vatten och påbörjade klättringen.

Cyklingen uppe i ”bergen” var rolig, det fanns ingen risk att man somnade på cykeln man fick tänka hela tiden. ”The Beast” som alla pratar om som den värsta backen kommer efter staden ”Uetikom am See” här gick det 12 km/h för mig men backen mellan Egg och Forch kändes ännu värre den var precis lika långsam och seg, varför hade ingen nämnt den? Utför från Forch hade varit en dröm i solsken men i spöregn var det inte riktigt lika roligt, det blev kallt och halt. Ner på platten och medvind igen, här gick det utan problem runt 40 km/h härligt. Asfalten genom Zurich var riktigt dålig och det var en hel del vägarbetsområden mellan 70-80 km. Heartbreak Hill försvann på några minuter, härlig publikfest och speaker på toppen innan man började köra neråt igen och förbi målområdet innan man gick ut på andra varvet.

På väg upp för Heartbreak hill började det hagla helt sjukt, jag började garva och funderade på om det fanns något väder kvar att leverera. Det kändes som att köra på en grusväg när det haglade som värst. En man med paraply sprang bredvid mig en bit av backen.

På vägen ut mot Natasha Bedman station i början på andra varvet hade vinden vänt och det det som var så lätt på första varvet gick nu segt. Mötte de första från eliten, de startade bara 5 minuter före mig, hur långsam är jag egentligen hann jag tänka. Hur skulle det här gå och varför gör jag det här dök upp i huvudet. Det jag inte visste var att Cissi satt vid sidan av vägen här och hade suttit där 2h 45 min och väntat på att en Bike doctor skulle dyka upp, det skulle finnas 4 st som cirkulerade på banan. Jag missade henne helt, jag var mitt uppe i att tycka synd om mig själv, förlåt. Hon hade fått punktering och ventilförlängaren gick av i gängan när hon skulle dra på den nya tuben. Ingenting att dricka, inga varma kläder, ingen energi alls bara några få km innan Natasha Bedman station. Jag hade det inte värst även om det kändes så. När jag passerade så satt hon ner, hade hon vinkat in mig så hade Lisa med punkakitet deluxe och en välfylld snackbag kunnat hjälpa till. Fan!

Jag hade klarat mig på en vanlig flaska och flaskan i tempobågen det var så tätt mellan vätskestationerna att jag inte ens plockade vätska på alla stationer.

Växling Cykling – löpning T2
Höll nästan på att missa infarten till T2 för att jag tittade på alla löpare längst sidan av cyklingen. Letade efter något välkänt ansikte att heja på för att få lite energi men nej. Tog tid på mig att byta strumpor som var helt genomsura efter cyklingen. Lämnade vindjackan eftersom att solen var på väg fram. DÅLIGT beslut, borde jag inte ha lärt mig vid det här laget?! Stoppade ner 2 gel, 2 salttabletter och 4 Fruit boost i ryggfickorna. Gel fanns efter vägen så det var helt onödigt, salttabletterna glömde jag bort och jag tror att buljongen som fanns efter vägen innehöll nog mycket salter, fick i alla fall inga krampkänningar under löpningen. Under första kilometrarna hade jag med mig en liten vattenflaska med 3 resorb som jag hade preppat innan den tvingade jag i mig för att kompensera för saltavlagringarna på kläderna, lite för tydligt för att ignorera att man svettas ut allt även om det regnar.

Löpning
4 varvs bana som ser väldigt lurig ut på kartan men när man väl kommer in i det så finns det många punkter att sikta på efter vägen, det är bra. Det fanns väldigt många vätskestationer det var bar.

Ironman Zurich aid stations

Första varvet är alltid en fröjd och benen känns som om de kan hålla på hur länge som helst. Fick mitt första armband och var lycklig. Efter halva andra varvet när jag befann mig längst vattnet till höger på bilden “Golden station” så började regnet ösa ner. Staketen längst vägen välte av vinden och regnat piskade, vilket bra beslut det var att lämna vindjackan. Fy faaan vad jag frös nu! Försökte fokusera på att ovädret kommer att passera lika fort som det kom. Strax här efter hittade jag Rene från Irland och började springa tillsammans med honom. Jag förklarade rätt snabbt att jag inte tänkte lämna honom utan att vi skulle gå i mål tillsammans. Vi varvade ”löpning” och power walk mellan lyktstolparna och triggade varandra att fortsätta en liten bit till. Det här gjorde all skillnad för mig. Helt plötsligt kändes det som att sitta på puben med trevligt sällskap istället för att plåga sig i piskande regn. Rene verkade dessutom känna alla så folk hejade överallt och han svarade på tyska, engelska, italenska och spanska. Roligt. ”Vägen blir kortade om man är 2” var ett irländskt ordspråk som han tog upp, den plockar jag med mig. Sista varvet dök en av Rene’s vänner som jobbade med Ironman Zurich upp och sprang med oss en bit och uppmanade oss att äta vid varje station och fortsätta dricka. Bra support. Mötte CEO för Iroman vid sista vändpunkten när vi hade 4 km kvar, han hejade glatt tittade noga på oss för att se att vi var ok och sa att vi såg starka ut, fortsätt så här så kommer ni att lyckas.

Målgång
Jag gick i mål kl 22.40, galen publikfest! Tittade på filmerna från när mina vänner gått i mål på betydligt färre timmar än jag och det var inte i närheten av samma folkfest, roligt att folk hänger kvar och hejar in sina kompisar och släktingar. Kul att se. Medlajerna var slut när jag gick i mål, jag fick låna en medalj för fotograferingen. Hur dåliga är de på att räkna? Finisher tröjorna var slut i allt utom storlek large…varför skriver man då in storlek när man anmäler sig. Dåligt Ironman, dåligt!

Här finns film från målgången, sök på startnummer eller namn. 

Lärdomar:

  • Det hade varit bra att lägga in kläderna I street wear bag eftersom att de låg ett tält så hade de varit torra när man kom till målgången. Mina låg i ryggsäcken i växlingsområdet och ALLT var genomsurt efter dagens regnskurar. Handduk och ombyte i streetbag för att dessutom slippa promenaden fram och tillbaka till transition area direkt efter.
  • Träna på att cykla i berg även när det regnar, jag vet att det inte är kul att träna cykling när det regnar men det är ännu tråkigare att cykla i ösregn i branta backar för första gången och dessutom göra det i 18 mil…på tävling.
  • Skruva fast allt på cykeln väldigt noga, min flaskhållare bakom sadeln tappade ena muttern efter den risiga asfalten genom Zurich. Tejpade fast den och körde 9 mil med en tejpad flaskhållare, kändes sådär när det gick 50 km/h utför.

Skulle jag tipsa Ironman om något så skulle det vara:

  • Sopa stigen mellan transition och simstarten.
  • Gör snygga Ironman Zurich vattenflaskor till nästa år. Jag var grymt avis på syrran som fick med en från tävlingen i Nice förra året. I Schweiz är så bra på att få med er flagga på ALLT annat ni gör varför inte även här? En röd flaska med ett vitt kryss och IM Zurich på hade varit coolt att få istället var det en vit med ett Cola klistermärke.
  • Se till att funktionärerna längst cykelbanan stannar kvar tills alla passerat. När man ligger bland de sista så vill man inte fundera på om man har cyklat fel, vi är precis lika trötta jag lovar. Oftast ligger det ingen precis framför så man kan inte heller ”följa efter killen framför sig”. Han kan så klart också cykla fel.
  • Gör bojarna i en annan färg än badmössorna
  • Arrangera turer eller märk ut banan med skyltar eller spraya pilar på vägen några dagar innan så att man kan köra cykelbanan med bil och ladda för vad som kommer.
  • Om ni har Bike doctors som cirkulerar kring banan, se då till att de cirkulerar kring HELA banan inte bara den del som de tror behöver hjälp. Jag såg dem massor med gånger men Cissi satt still och väntade på dem i 2 h och 45 min.
  • Medlajerna var slut när jag gick i mål, jag fick låna en medalj för fotograferingen. Visste ni inte hur många som anmält sig? Hela grejen är ju att få en fet IM medalj kring halsen när man går i mål
  • Finisher tröjorna var slut i allt utom storlek large, varför skriver man då in storlek när man anmäler sig. Dåligt Ironman, dåligt!

Tack Ironman lite extra för det här:

  • Kul att få en finisher handduk vid målgång den kommer att ge mig många fina minnen under kommande träningspass och påminna mig om vad min kropp klarar av.
  • Bra att man inte får ta med släktingar och barn över mållinjen. Gillar den nya regeln. Kul att killen som friade till sin tjej fick göra det på mållinjen det är ok att släppa igenom.
  • Tack för alla underbara funktionärer, speciellt på löpningen. Ni var underbara! Ni var engagerade genom hela loppet och skrek er hesa för vår skull, tack för det ni gjorde vår dag.
  • Plastpåsarna över cyklarna, bra förberett. Gillar!
  • Tack underbara speaker som skrek ”You are an Ironman” och fick igång publiken som hejade in mig i mål.

/ Lisa