Lyckopiller i en surströmmingsburk

Älskar känslan när jag kommer på en sak jag vill göra, inte har kunskapen att göra men tar små små steg mot drömmen och njuter av att vara nybörjare … Senaste åren har drömmen om att cykla rakt in i midnattsolen efter grusvägar i Lappland växt sig starkare. Jag ser framför mig hur jag följer vägen mot Kaitum, slår upp mitt tält vid Killinge fallet. Gärna med några goda vänner. Äter en god middag och delar en flaska vin. (Lättviktspackning – inte för mig) Övertygad om att det finns huuuuuur många grusvägar som helst att upptäcka men just den vägen är sinnebilden för min graveldröm – förmodligen för att jag sett den försvinna iväg där i fjärran när jag cyklat förbi på asfaltsvägen med min tempocykel.

Till dess så nöjer och njuter jag av att testa utrustning. Har aldrig cyklat med väskor på cykeln så det testade jag igår. ?Packade tält, liggunderlag, sovsäck, kök, dunjacka och lite annat smått och gott och testade cykla. En smula vingligt och ja … som Bicycling skrev häromdagen “vintercykling är som ett lyckopiller i en surströmmingsburk” Eller något.

Cykeln kan du läsa mer om här! Ska i ärlighetens namn säga att jag inte ens vet om jag fick väskorna på plats rätt … Men jag innan jag svänger västerut mot Kaitum kommer varenda spänne vara perfekt åtdragen. Jag är förvånad över hur mycket som ryms i dom och älskar att dom är vattentäta. Har gått på min guru Martins rekommendationer och har nu väskor från Geosmina. 

En sadelväska (25 l) en väska på styret, en ramväska och en liten ramväska (jag kallar den godis och telefonväskan)