VAD JOBBAR JAG MED?

Vardag. Har en vän som är bergsprängare, han säger att jag inte har ett riktigt jobb. Han har ett riktigt jobb. Han bygger Sverige. Vad är ett riktigt jobb? Hur får jag pengar till hus, mat och kläder? Har jag ett riktigt jobb? Vad gör jag hela dagarna?

Sedan drygt ett år sedan är jag helt egen och jag älskar det. Jag bestämmer över min tid, är det sol så kan jag cykla mitt på dagen om jag känner för det och jobba på kvällen.

Jag är Art Director, det vill säga grafisk formgivare. Jag designar tidningar, böcker, kläder och muggar. Men jag är också personlig tränare, yoga och spinninginstruktör. Och fotograf. Och föreläsare. Och och och.

En helt vanlig dag brukar jag stiga upp och äta frukost med barnen. Cykla en bit med 11-åringen mot skolan och sedan tar jag tåget in till Stockholm för att vara med på möten. Eller så går jag hem, häller upp en kopp kaffe till och sätter mig i hemmakontoret. Men om vi kikar på vad jag fakturerat för senaste året så har en arbetsdag kunnat vara att …

… fota rutiga skjortor vid en eld …

… kartor i  Colorado …

… eller Marie som dricker kaffe …

eller Petra som springer under Utefest.

Är personlig tränare med inriktning mot konditionsidrott men har valt att inte jobba på gym just nu. Vikarierar på pass och använder min kunskap till att skriva.

Och får jag chansen att hänga med som träningsledare på resor tackar jag inte nej –  hålla yoga i Maldiverna eller lära sköna människor simma, cykla och springa med Hälsoliv Expressen och leda cykelgrupper fullkomligen älskar jag. På plats – men jag blir ännu gladare när en resa jag varit med på gör att någon ändrar sitt liv hemma på ett positivt sätt.

En roadtrip med min vän Sussi resulterade i flera matjobb. Och skratt som gör att jag kommer leva många extra år.

Att springa, fota och skriva om 100 miles i Himalaya var ett riktigt drömjobb förra året. En annan drömjobbdag är när jag sitter vid min dator i Lappland, för helt ärligt så är den mesta av min jobbtid vid en dator och jag älskar det. Att ta reda på målgrupp för det jag ska formge och sedan skapa ett sug efter att läsa vidare eller vilja ge sig ut och springa, eller ta med kaffekoppen ut i skogen.

Om jag känner mig splittrad?
Inte ett dugg. Jag älskar det. Så länge jag får landa i min bas hemma ofta så mår jag bra och känner mig noll stressad. Jag sover gott om nätterna och älskar att vara hemma lika mycket som jag älskar att vara på väg.
Ibland känner jag att jag är för lyckligt lottad, men så landar jag i att det finns många som inte alls varit lyckliga i min situation – som alltid vill ha annat eller mer. Som skulle vara oroliga över att inte ha pengar till räkningarna.

Visst händer det att jag vaknar låg och tänker “vem fan tror jag att jag är, hela jag är fejk, jag är inte så bra på att designa, fota, skriva, föreläsa osv.” Men jag har lärt mig att så länge jag kliver upp ur sängen, äter min frukost, tar ett steg åt det håll jag vill, fortsätter framåt samtidigt som jag är tacksam för det jag har så brukar saker lösa sig. Som jag skrev någon gång positivet tänkande är inget man föds med – det är ett jobb – precis som att jag tränar min kropp, tränar jag min hjärna. 

Och att jag har jobbat med allt från att städa i gruvan, plantera skog, trollet Plupp, som servitris, butiksbiträde och massor med andra jobb gör att jag tänker att det ordnar sig alltid. Jag brukar ha roligt vad jag än gör. Jag är inte mitt jobb. Till exempel så hade jag och Mia kul när vi städade i gruvan – MEN det var också en erfarenhet som gjorde att jag blev väldigt motiverad att fortsätta läsa – för det var inte det jag ville göra resten av mitt liv.

När jag låg där på min säng i Kiruna för 100 år sedan och drömde så var det livet jag lever nu jag såg framför mig. Det känns som det är bananskal som fört mig hit men jag inser att jag steg för steg tagit mig just precis hit.

Men några bananskal har jag råkat på. Som den där simkursen för vuxna som ledde till att jag började med triathlon. Och plötsligt har gjort 14 Ironmandistanser. Eller att jag var lite irriterad på vår webbansvariga på jobbet och kände “wordpress – hur svårt kan det vara?” och startade den här sidan. Den här bloggen som gett mig både vänner, jobb och roliga uppdrag. Det var inget jag visste då, men det fanns en glädje, en energi och då är det bara att följa den och se vart den leder. Ibland leder den mig till en ny vän, ibland till ett nytt jobb. Andra dagar till en återvändsgränd, men då vet jag det och tar med mig det jag lärt mig till nästa vägval.

Min nyckel till lycka är att jag drömmer stort och fritt men är tacksam varje dag, varje timme och minut för det jag har. Att oroa sig för saker som inte hänt eller saker som jag inte kan förändra är bara slöseri med tid jag kan göra något annat av.

Det blev ett långt inlägg för att förklara att jag inte har ett riktigt jobb. Eller har jag det? Har du ett riktigt jobb? Men viktigare än det, om du drömmer stort och härligt, vad gör du om ett år, om fem år, tio år och när du är 95 år?