2018. TACK. TACK. TACK.

2018. Tack! Som alltid innan jag drar igång ett nytt år vill jag landa förra året först. När jag började samla ihop bilder så blev jag mer och mer tacksam för varje upplevelse jag fått vara med om. Vilket år! Tacksam är en underdrift. Inser att få av äventyren var planerade i januari förra året – så jag tänker att även 2019 kommer att fyllas med härliga äventyr även om kalendern är rätt tom än så länge.

När jag föreläser brukar jag ha ett papper som du som lyssnar får fylla i under föreläsningen, vi stannar till vid några punkter, det är för att du ska dra igång din hjärna och sedan ha en liten plan för vad du vill göra när du kommer ut från föreläsningen. Det pappret fyller jag i själv i början av varje år. (Här kan du ladda ner en variant av det!) Jag ser det lite som ett bokslut och sedan en plan. Någongång under föreläsningen stannar vi till och skriver ner vilka människor som finns i ditt liv, och vilka du skulle vilja ha mer av. Det är för att efter alla mina år då jag gick omkring och frågade “vad skulle du göra idag om du visste att du skulle dö imorgon?” så har jag insett att det är aldrig prylarna, jobbet och äventyren som betyder något på riktigt – det är människorna. Så vårda dom och så är allt annat bonus. Kolla gärna på det här TED-talket om du inte redan sett det!

2018 har jag skrattat mycket, men också gråtit. Har pratat om döden många gånger. Året började med att jag gav order: #LEVFÖRFAN. För i januari gick Jan Paananen bort. Och precis när april ska gå över till maj dog Johan. Fortfarande helt ofattbart.

I februari fick jag åka till Maldiverna, en helt overklig resa. 

Simmade med sköldpaddor, hajar men framförallt med coach Mike och ett fantastiskt gäng. 

Höll yoga på öde öar.

I mars packade jag istället skidkläderna och gick Haute Route. Ett äventyr du ska få höra mer om i slutet av januari – då den publiceras i Utemagasinet. Men du ser ju … lössnö så jag blir tårögd av glädje bara av att se bilden … Det var jobbigt men heeeeeelt fantastiskt. 

Här är gänget jag gick med.

Mitt äventyr från Himalaya publicerades i Runners World och Utemagasinet. 

Påsken var traditionsenligt hela familjen på Mallorca. Hans och jag cyklade om dagarna, M och E gjorde äventyr med barn och ungdomsgruppen. Inte tråkigt!

I slutet av april packade jag mina löparskor och en regnjacka och åkte till The Lake district med Team Nordic Trail.

Mer om det i Utemagasinet nummer tre.

Utehelg. Cyklade, yogade, paddlade, eldade och så höll Lisa och jag en föreläsning i våtdräkt (handlade om ÖtillÖ) Sjukt härlig helg!

Cyklade SMACK-tempo med Joanna. Fantastisk kväll. 

Maj betyder också att jag skriver det årliga inlägget om barn. 2018 var rubriken “Det bästa med barn” Åkte också hem och firade att min pappa fyllde 70-år.

Jag skrev ner en lååååångt lista med inspiration till träningspass! Värt att läsa om du har idetorka.

Jag skrev ner mina bästaste tips till fotografer som vill jobba med tidningar. Och ett långt inlägg om “vad jobbar jag egentligen med”? 

Sedan spontananmälde Lanttosisters sig till Midnighsun swimrun i Finland. Och när vi ändå var i närheten så gick vi till treriksröset natten innan. 

Får man chansen att simma från Finland till Sverige och vidare till Norge – ja då gör man väl det. 

Så vansinnigt kul att få simma och springa med syster! En helt fantastisk natt!

En vecka senare stod vi på startlinjen igen. Laponia triathlon. Lisa skulle simma och cykla en liten bit (hon hade bara cykeltränat tre mil innan) men det slutade med att hon sprang in i mål. Läs hennes story här! 

Lisa skulle simma och cykla en liten bit (hon hade bara cykeltränat tre mil innan) men det slutade med att hon sprang in i mål. Läs hennes story här! 

Jag tyckte jag var i usel form men var frisk och tänkte att simma i midnattsol och sedan dejta Tysken 18 mil är aldrig fel. Slutade med att jag sprang in som andra dam och vann en massa fina priser. 

Skrev ner mina bästa roadtriptips!

Tre jag älskar. Mira, Elis och vår lånehud Rajo. Här på väg till Trollsjön.

Längst inne i dalen finns Sveriges klaraste sjö. Vi gick upp på kvällen, sov över längst ute på udden och hem dagen efter. Läs mer här! 

Kärlek! Lycka! Och torrfoder.

Marie och Josefin har gjort minst en vandring eller paddling varje år sedan 2000. Jag har aldrig ens frågat om jag får följa med för det är deras vecka. Om jag blev glad när jag fick frågan om jag vill följa med dom och vandra i Sarek i augusti?
– Eh, ja. Jätteglad! (Ska jag vara ärlig så behövde dom en fotograf men jag väljer att se det som att jag är speciellt utvald och den enda som lyckats få vandra några steg med dom …)
Vad som hände inne i riktiga Sarek får du läsa om ett tag. Men det jag kan berätta är att jag ger sällskapet sex av fem möjliga stjärnor.

Under Augusti höll jag en föreläsning för 500 högskolestudenter, skickade en tidning till tryck och så simmade, cyklade och sprang jag Ironman Kalmar. 

Jag var på Utefest. Läs mer här! 

Läsarresa till Pyrenéerna med Utemagasinet. Overkliga berg! God mat och galet trevligt sällskap. 

Jag tog tåget direkt från Arlanda upp till Gällivare och höll ett träningspass och en föreläsning under Träningsfesten. 

Skrev ner övningarna vi gjorde här! 

Under min natt hemma i norr fick jag njuta av norrsken. Älskar! 

Var hemma en månad och packade sedan för att åka till ett land jag drömt om länge, länge. Bhutan. 

Vandrade och upplevde tältnätter som den här. 

November och december var hemmajobb, gick två yogakurser (Hot Mojo och Yinyoga) och firade jul och nyår i norr. Precis som jag vill ha det.

2018 – tack, tack, tack.
Hej, hej, hej 2019!

Vad säger du? Bäst 2018 och vad ser du fram emot 2019?