Search Results for: lappland

En vecka av fiske, mygg, släkt och begravning. Brukar inte åka hem i juli men min mormor dog för några veckor sedan och släkten samlades till begravningen.

Som min kusin Helena skrev. “Vår farmor/mormor/urmoder/starka kvinna/mamma/har efter ett långt liv lämnat oss. Hon var likt en kapten på en stor båt som sist av allt, värdigt lämnade oss.” Precis så känns det. Urmodern har lämnat oss.

Speciellt när vi satt i kyrkan. Över 100 personer. Bara släkten var över 60 personer. Längst fram dom sju syskonen. Så lika. Och så barnbarnen. Och barnbarnsbarnen.

Sorgligt men mitt i det sorgliga också glädje. Släkten samlas inte ofta men när jag väl träffar dom så blir jag glad. Så många som jag tycker om på samma plats. Så många som känt en sedan man var nyfödd. Så många skratt, lekar och härliga minnen. Och mormor citat som “Slå aldrig först, men låt heller ingen sätta sig på din näsa” fick mig att le om och om igen.

När mormor föddes för 96 år sedan var det till en annan värld än den vi lever i idag. Ett Sverige som det känns som många glömt men vi alla borde komma ihåg.

Mormors begravning gjorde att familjen åkte upp till norr en tid vi sällan är där. Sommar betyder midnattssol och mygg. Mycket mygg.
Glada över det fina vädret så tog vi båten till svärfars stuga som ligger på en ö i Torneälven. Sov över. Älskar det. Det enkla. Det behövs inte mycket för att livet ska vara bra. Eld, mat, gott vatten och kramar klarar jag mig länge på. En kopp kaffe på det så känns livet lyxigt och perfekt.

Tänker ofta på den här historien om fiskaren … 

 Tillbaka i byn följde vi med på rengärde. Svärfar har renar. Midnattssol. Kalvmärkning. Eld. En kopp kaffe. Ankis kanelbullar. Återigen. Livet är bra.

För mig är det märkligt att mina barn växer upp i Stockholm när det här är mer hemma för mig. Inte just rengärde men midnattssol och det rena, raka och enkla. Jag tycker det är viktigt att kunna göra upp eld, att kunna ta hand om sig själv och veta vad som är viktigt på riktigt. Mycket av det kommer för mig av att vara i naturen i norr. Att vara i en stuga (eller tält) där det enda man hör är naturen. Och du skulle kunna vara där i veckor innan du ser en annan människa. Att vara nöjd med det enkla. Att höra sina egna tankar och tycka om vad du hör. Lite så.

Men så tänker jag att det finns bra folk i södern också, det handlar inte om Lappland det handlar om att vara trygg i sig själv. Och att inte slå först, men inte heller låta någon sätta sig på din näsa.