CAMPMALLORCA
Landat på Mallorca. Om jag trivs? Kolla filmen!
Tack Ingemar Javemo för film och härlig cykelrunda.
Resor
PACKNING HIMALAYAN STAGERACE
Jag tyckte det var svårt att packa för Himalayan stage race – det kan vara vinterväder och sommarväder. Listan vi fick från tävlingsledningen gjorde mig rädd för det var allt från löparskor oh dunjacka till receptbelagda läkemedel jag aldrig hört talas om. Och så skulle vi ha en stor väska och en liten och en löparryggsäck och en till liten väska och …
Väskorna. Det vi behövde var stor låsbar väska och två mindre. Jag är helt kär i min nya Osprey. Efter att ha levt med en 90 liters Northface i typ 20 år så har jag nu handlöst fallit för en Osprey. Löjligt stor, men det jag verkligen gillar är att det enkelt går att knäppa loss och gömma axelremmarna – dom där som det alltid klagas på när man checkar in sitt bagaget. Dessutom var dragkedjan gjord så det enkelt går att låsa den.
Två mindre väskor för att du behöver en som du lämnar kvar i Mirik under dom fem dagarna du springer i bergen och en som du kan lägga extra energi/varma kläder i till en aidstation under varje dag.
* Löparryggsäck. Jag tycker om den här från Osprey för att den har två rejäla fickor som du kommer åt på framsidan och sedan tre fickor du kan lägga saker i bak. Och sedan testade jag den här lite mindre från Bergans. Bägge fungerade perfekt. Hade Osprey när jag ville ha med mig lite mer prylar och Bergans när jag bara behövde vätska, någon gel och en extra jacka.
* Sovsäck (dom rekommenderar +-0° Jag hade en Haglöfs Ursus -9°)
* Regnjacka och regnbyxor. (Jag hade den här på mig när jag sprang)
* Dunjacka. Aldrig fel! Det första jag drog på mig efter varje löpning och den jag tog på morgonen när jag gick ner till frukosten och för att se solen väcka Everest.
* Varma byxor att dra över löpartajsen efter målgång/på kvällen.
* Resekläder.
* Varm hoodie.
* 5 Underställ lång ärm + 5 underställ kort ärm.
* Löparskor. Ett par trailskor och ett par asfaltskor.
* Shorts / korta tajts.
* Mössa för kalla morgnar och kvällar och keps att springa i.
* Vantar. Ett par löparvantar och ett par varmare.
* Sockar. Fem par du gillar att springa i och några extra för kvällarna.
* Pannlampa (med extra batterier)
* Myggmedel.
* Toalettpapper och ett gäng våtservetter.
* Solglasögon (favoriter sedan många år)
* Tandkräm och neccesär.
* Multiverktyg (gärna med sax)
* Liten handduk.
* Något slags lim (för att till exempel kunna panikslagna mina löparskor)
* Öronproppar.
*Extra energi (jag hade med några Enervit, Maurten, jordnötssmör och resorb)
* Klocka.
Det här är packlistan på medicinkit från tävlingsledningen, det var den som gjorde mig rädd:
* Wound Management and Bandages
* 1 ea moleskin. 7” x 4” sheet. Prevent blisters
* 1 package Second skin (optional) – treat blisters
* 1 ea Triple antibiotic ointment. Small tube – treat cuts
* 5 ea butterfly closure strips – hold cut closed in place of stitches
* 2 ea sterile dressing 4 x 4 – cover cuts
* 2 ea sterile dressing 2 x 2 – cover cuts
* 2 ea non-adherent dressing 3 x 4 – cover cuts
* 5 ea strip Band-Aids – cover small cuts
* 1 roll conforming gauze bandage – cover dressings
* 1 roll athletic tape, 1 or 1 5” wide – tape dressing
* 1 package Q-tips – clean small wounds
* 1 roll high compression elastic bandage, 2” wide – wrap sprain
* 5 ea safety pins – secure elastic bandage and breaking blisters
Medicin:
* 10 ea extra strength Tylenol – headache pain (don’t mix taking Tylenol or Aspirin with Ibuprofen)
* 30 ea Ibuprofen or Nuprin or Advil – muscle pain and mild altitude sickness
* 12 ea or 1 bottle Mylanta – stomach upset
* 20 ea or 1 bottle Pepto Bismol – mild to moderate diambes without fever or blood
* 12 ea Imodium A-D servere diarrhea
* 20 ea. Benadryl
* 1 tube A & D Ointment or Vasoline – chapping lotion
* 30 ea Dristan or Actufed or Sudad decongestant – clear sinus
* 1 tube Cortisone cream 1% – insect bites, skin allergy
* 1 tube Tinactin anti-fungal cream or clotrimazole cream (Mycelex)– athletes feet, buttocks rash
* 1 large tube sunscreen SPF 30
* 1 tube zinc oxide or sunblock for lips
* 1 bottle Potable Aqua, Polar Pure, Aqua Cure – water treatment
* 1 box waterproof matches
* 1 Zip lock clear plastic freezer bags – organization of medical kit
* 1 nylon stuff sack – hold all Zip Lock bags (mark “medical”)
* 20 ea Cipro 500 mg – gastrointestinal and urinary infection
* 6 ea Azithromycin (Zithromax) or 20 ea Clarithromycin (Biaxin) – upper respiratory infection
* 20 ea Zantac 150 mg – runner’s gastritis
Jag lyckades inte ens lista ut vad alla mediciner var så jag frågade en tidigare tävlande om jag verkligen behöver allt och han sa nej så jag åkte trots att jag inte hade lyckats få tag på till exempel Azithromycin (Zithromax) och Clarithromycin (Biaxin).
HIMALAYA – MÄNNISKORNA
I senaste numret av Utemagasinet hittar du min berättelse från Himalayan 100 stage race. Löp och köp! Hoppas du gillar.
Som alltid när jag är iväg så blir jag knockad av människorna. Människorna jag tävlade med, människorna jag mötte men också människorna jag saknade. Här kommer ett gäng snapshots på människor som inte kom med i tidningen.
Innan start. Laddad men rädd. Rädd för att inte klara av att förflytta mig 100 miles (ca 16 mil) rädd för att magen skulle rasa, rädd för att bli höjdsjuk. Rädd helt enkelt. Men pirrigt rädd.
Caz och Vicky från England innan start. (Här visste inte Caz att Vicky skulle fria till henne med Mt. Everest som vittne)
Ian från England är 74 år. Han började springa efter 65 och sprang fyra maraton 2017 för att förbereda sig för det här racet. Med sig hade han flickvännen Sheila, som vandrade dom flesta av sträckorna.
Runt varje kurva stod en militär. Och alla ville ta en selfie, ibland så sa jag “ja, om jag också får ta en”.
Precis som när man är i dom svenska fjällen så kan vädret förändras på bara någon minut. Första dagen svepte dimman in på bara några minuter och plötsligt sjönk temperaturen flera grader. Vindjacka på!
Vice tävlingsledare var Mansi ber mig signera att jag är i mål efter dag ett. Grym tjej!
Tävlingsledare Mr C.S.Pandey, det var 27:e gången som han anordnade loppet.
Efter första dagens stigning från Maneybhanyjang på 2134 meters höjd till Sandakphu på 3 636 meter så kändes det bra att springa på en kam dag två som låg på cirka 3500 meter. Platt var det aldrig men jämfört med första dagen kändes dag två enkel.
Dag 1: 38 km, Maneybhanyjang – Sandakphu
Dag 2: 32 km, Sandakphu – Molle
Dag 3: 43 km, Mt. Everest Challenge Marathon
Dag 4: 19 km, Rimbik – Palmajua
Dag 5: 28 km, Palmajua – Manebhanjang
Casey från Colorado var min rumskamrat under loppet. Så kul att lära känna henne. Stark kvinna som var första kvinna över mållinjen varje dag. Den här bilden tog jag när jag mötte henne dag två. Kvällen innan hade hon klagat över att hon är kass på att springa utför och jag tipsade henne om Spring Snabbare Fredriks knep om att låtsas att du är Pippi Långstrump med tre tequila i kroppen. Avslappnad och modig liksom 🙂
Casey ropade “here comes Pippi Longstocking” när vi möttes.
Dag tre var den vackraste dagen. När vi gick och la oss var det snöstorm men vi vaknade till den vackraste av morgnar. En morgon där vi fick se solen väcka fyra av dom högsta bergen i världen (Kanchenjunga, Makalu, Lhotse och Mount Everest)
Den äldsta tävlande var Rex Whittle 77 år.
Kompisarna Carl och Jason från England innan start dag tre. Carl hade fruktansvärda skavsår men tog sig hela vägen in i mål.
Lisbet och Jurgen. Han gillar att springa och hon att vandra.
En favorit jag kom att hänga många mil med är Howard. Han hade läst om det här loppet för några år sedan, rivit ur sidorna ur tidningen och bestämt sig för att ge sig själv en startplats i 65-års present.
Ian.
Liam och syster Siobhan från England.
Kin Yui var där med sina två vänner Ka Lai och Chung från Hong Kong.
Jürgen från Tyskland klagar inte över utsikten. Här har han har precis lämnat Sandakphu och ska ta sig 4,3 mil till Rimbik.
Inte tråkigt.
Dom flesta transporterna sker såhär, med korgar. Det finns inte många vägar i området.
Silvie från Spanien.
Brett Baker från England var yngst, 16 år. Han skulle springa med sin mamma, men tyckte det gick för sakta redan dag två så han drog iväg själv.
Mamma Rosemary kom efter – alltid glad.
Mitesh från England fick pris sista dagen för att haft störst leende ute på banan.
Mitesh och Jeanette.
Carl och Jason.
Kan man ha vackrare utsikt på jobbet? Kanchenjunga bakom ryggen och Mount Everest framför sig.
Jag hade med mig gels och … en Gott och blandat hemifrån. Dom salta katterna. Just där och då. Så. Jävla. Goda.
Efter att ha sprungit ensam nerför i en djungel i två mil kom jag till Siri Khola och träffade människor igen. På väg över en bro träffade jag det här gänget. En kille frågade om han fick ta en bild med mig.
Javisst sa jag, om jag får ta en med er.
Det fick jag.
Lisbet från Tyskland och Caz från England valde att gå dom flesta av dagarna. Här träffade jag på dom vid en vätskestation under dag två, dom hade gått en mil och stod och hejade, fikade och väntade på skjuts till mål.
Nina Razavi från USA kom trea av tjejerna.
Jason väntar in mig och Carl.
Paul Freary från England vann den totala tävlingen på 17 timmar och 35 minuter. Han och Mariano från Argentina slogs om förstaplatsen varje dag.
Mariano Ontanon från Argentina. Alltid glad, mest glad dag tre då det var över två mil nerför och han kände att det var hans dag att vinna.
Nina Razavi från USA kom trea av tjejerna.
Maike von Heymann från Tyskland kom trea av oss tjejer.
Sista två dagarna gick delvis på vägar som den här.
En typisk vätskestation. Bananer, kex, potatis och vatten.
Socker, vitaminer och mineraler. Whats not to like liksom 😉
Lokala löpare 🙂
Varje dag gick starten där vi gick i mål dagen innan. Och varje dag höll tävlingsledare Mr C.S.Pandey ett passionerat tal om att vi ska komma ihåg att dricka hela dagen!
Frukost med den här utsikten. En kopp te till? Ja, tack!
Jag känner mig enormt tacksam över att ha fått uppleva Himalayan 100 miles. Att dricka morgonkaffet med Mt Everest var mer känslosamt än jag någonsin kunde föreställt mig. Kommer aldrig glömma människorna, bergen eller känslan av att springa i mål efter 17 mil och 11 600 höjdmeter (upp och ner och upp och ner och upp och … )
Tack! Tack! Tack!
PACKLISTA MALDIVERNA
Vad behöver du med dig till maldiverna? Packa bikini, en sarong, solskyddsmedel 50 och tandborsten så har du vad du behöver.
Om jag ska utveckla så är det här min packlista:
• Solskyddsfaktor 50 (kanske till och med 80) samt en rashguard eller någon tröja du kan ha när du simmar. Solen är STARK!
• Badkläder (ta med ett gäng bikinis/badbyxor så du kan byta till en torr mellan baden)
• Solglasögon
• Sarong (=handduk och klädplagg)
• Simglasögon och snorkelutrustning (Finns att låna på båten men det är skönt att ha sin egen som man vet passar! Det är klart värt – för att irritera sig på att cyklopet läcker när du simmar med hajar och sköldpaddor – klart ovärt!)
• Handduk.
• Yogamatta (finns inte på båten)
• Träningskläder för hela veckan.
• 3-4 linnen/t-shirts
• Solhatt/keps.
• 1-2 par shorts
• Skor för löpning (om du vill springa)
• Underkläder och klänning/shorts/skjorta att ha till middagen (vi drog på oss något annat än badkläder till middagen)
• Vattenflaska
• Energi, vätskeersättning och lite mellanmål (nötter eller liknande)
• Personliga mediciner, sjösjuketabletter, huvudvärkstabletter, plåster, skavsårsplåster, desinceringsmedel mot skrapsår samt myggmedel (jag använde inget av det här men bra att ha utifallatt)
• Öronproppar. (Ifall din kojkompis snarkar eller någon i hytten bredvid)
• US-dollar (förutom dom obligatoriska 70 dollarna som dricks till besättningen gick det inte mycket pengar för det enda vi betalade för var dryck på båten)
• Böcker att läsa.
• Adapter (UK socket, Elektricitet 230 – 240 Volts.)
• En tunn regnjacka/vindjacka för kvällar (lär med all sannolikhet inte behövas)
• Kamera, ska du hit så fundera på att köpa ett skal som tål vatten till telefonen eller en kamera du kan använda under vattnet.
• Lätta, luftiga byxor att ha på dig på vägen dit och hem. Hatade att dra på mig jeans och skor för att flyga hem.
MALDIVERNA
En vecka barfota, i bikini, på en båt, yoga varje morgon och simning ett gäng gånger varje dag och det med ett skönt gäng människor. Jag känner bara tack, tack, tack. Tack för att jag fick vara med om äventyret Maldiverna!
En speciell resa. Jag har inte varit på något liknande innan. Har varit ledare på många träningsresor innan men då har jag vetat exakt vad som ska hända och när. Nu var kapten på båten chef och tog oss till bra ställen där vi kunde ankra för lunch eller sömn. Fanns det en öde ö att yoga eller springa på gjorde vi det, annars simmade vi och tränade på båten. Vi fick alla öva på att ta dagen som den kommer.
Men om vi tar det från början … vad har jag varit iväg på? Jo, en vecka på Maldiverna. Vi klev av flyget, gick över en gata med bagagevagnen och ombord på en båt. En båt som vi sedan var ombord på i sju dagar förutom några timmar på öde öar och någon befolkad.
Jag har simmat mina allra vackraste simningar någonsin. Jag har hållt några av mina härligaste yogapass (tänk soluppgång på en öde ö med ljudet av vågorna som slår mot stranden) och jag har skrattat med elva gamla och nya vänner.
Vi fick simma med hajar. Även om informationen vi fick innan var att dom inte är farliga så fick jag kalla ilningar längst med ryggraden när dom kom simmande mot mig.
En vanlig dag på båten kunde se ut något åt det här hållet:
06:30 båt till en öde ö. Yoga.
Dom dagar det inte fanns någon ö i närheten yogade vi på båten. Gav lite extra balansträning.
Eller så valde man ett morgondopp med Coach Mike.
När det gick sprang vi en vända på morgonen.
Minns den här morgonen med extra kärlek, då yogade vi och sedan tog vi som kände för det på oss simglasögon och simmade tillbaka till båten för frukost och avfärd till nästa korallrev.
Varje dag sa vi hej till nya akvariefiskar, sköldpaddor och rockor.
Eller Tawny nurse sharks (dom dejtade vi bara en dag … )
Lunch på båten. Lite olika varje dag men alltid några olika goda alternativ. När vi fick glass till efterrätt jublade vi.
Sedan var det ett jäkla hårt liv.
Du vet läsa bok, lyssna på musik, sova lite. Allmänt chilla.
Sinnebilden av skönt båtliv.
Vi var en skön samling människor, några var med för att dom ville simma mycket, andra för att dom ville yoga och några för att dom ville komma hem utvilade med ny energi. (Du behövde inte vara supersimmare eller dedikerad yogi för att hänga med – alla plockade delar av det man ville ha för dagen.)
Ingrid och Daniel från Falun.
Robert, jag, Angelica och Josefine övar på att simma efter varandra.
Efter eftermiddagskaffet snorklade vi lite, eller så körde Micke ett simpass eller så höll jag ett styrkepass av något slag.
Benpasset explosionen gjorde att många kände att dom hade muskler i benen dagen efter.
Sista kvällen körde vi styrkecirkel på en strand.
Sedan var det bara att ta ett kvällsdopp, duscha av sig och ta sig till middagen. Barfota. Krypa till kojs, somna lycklig och vakna till morgonyoga på en ny öde ö.
May the force be with you.
Fick Josefine och Angelica att ta bilden som jag haft som skärmsläckare med en nedräkning till Maldiverna.
Historien om bilder på sjöjungfrufenor och glammiga bikinis är enkel. Jag fick för mig att jag ville ha en sjöjungfrufena … beställde en från AliExpress och när jag ändå var igång så beställde jag några bikinis också … Jag har haft Ali Express förbud drygt ett år för att jag inte tror världen blir en bättre plats av att jag handlar massa billiga saker från Kina. Nu har jag har jag Aliförbud igen men både sjöjungfrufenan och alla galna bikinis förgyllde vårt båtliv.
Som att jag fick ta en glammig bild på Sara.
Och en inte fullt lika glammig bild – men som gör mig desto gladare.
Sista dagen började vi med morgonyoga och sedan kunde man gå direkt från yogamattan för ett dopp i havet. Som Josefine och Angelica gjorde.
Frukost och ett sista bad innan vi blev avsläppta vid flygplatsen i Male. Där hängde vi på Micke på ett träningspass med den lokala simklubben.
När vi gled runt bland atollerna var det lätt att glömma att vi var i ett muslimskt land men det blev väldigt tydligt när vi klev i land. Vi tjejer var tvungna att träna med simkläder som täckte axlarna. Dom tre kvinnorna på bild hoppade i vattnet i sina svarta kläder.
Säger bara TACK till båtfamiljen; Peter, Ingrid, Daniel, Josefine, Angelica, Maria, Katarina, Sara, Lisa, Robert och Coach Mikael Rosén. Tack för helt fantastiska dagar jag aldrig kommer att glömma! Och en fråga till Apollo, erbjuder ni någon avvänjning till oss, typ någon slags hjälp att anpassa sig till vardagen och sin vanliga familj efteråt? Skulle uppskattas för jag kom att älska det här gänget och tycker att världen gungar lite fortfarande.
Foto: En blandning av mina och min nya båtfamiljs.