DET BÄSTA MED BARN

Maj är månaden då jag skriver ett familjeinlägg. Bägge våra barn är födda i maj. Första gången kände jag att jag ville berätta att det inte är så jävla ljuvligt jämt att ha barn – jag var trött på allt gulli-gull och ljuva bilder på söta babys. Men senaste veckorna har jag träffat flera personer som sagt ”jag vet inte om jag någonsin vill ha barn – alla som har barn pratar bara om hur hemskt det är, hur lite man får sova och hur jobbigt det är”

Allt du läser beror på vilka glasögon du har på dig. När du är gravid så ser du plötsligt gravida ÖVERALLT. Samma sak om du är inne i en bubbla och inte kan få barn. När jag var gravid så sa en kompis ”lova att inte bli en sådan där som säger att meeeeningen med livet är barn” Och nej, det går jag inte omkring och säger – jag är fullständigt övertygad om att du kan skapa ett lika lyckligt liv utan barn.
Men ändå. Jag är helt knockad av hur härligt det är att jag fick bli mamma. Att just våra barn bor med oss. Att just dom här två minipersonerna sitter vid vårt middagsbord. Att jag får krama om dom och säga godmorgon och godnatt och däremellan skratta, bråka, jiddra och leka. Bara tanken att dom inte skulle finnas gör att jag får en isande känsla i magen och vill gråta.
Här kommer tio orsaker till att jag tycker barn är bland det absolut bästa som hänt mig!

1. Kärlek. Den helt villkorslösa kärleken. Min vän Kajsa skrev så fint – hon låg bredvid sin dotter som sov och skrev såhär:
Själv vill jag stoppa tiden, konservera, extrahera, paketera, koncentrera och varför inte mumifiera det jag känner just nu. Jag. Här. Nu. Vi. Placera det på ett säkert ställe. I min lyckolåda förstås. jag lägger till en liten önskning: att hon, min dotter, en dag ska få uppleva liknande lycka. Eller en annan. Vilken som helst. Som fyller henne och får henne att nästan brista av fullkomlig och okomplicerad kärlek, ömhet och glädje.
Precis så.

2. Tid. Innan jag fick barn så tyckte jag att jag hade mycket att göra. Precis som jag ibland suckar när jag har med en pensionär eller arbetssökande att göra som tycker dom har fullt upp när dom samma dag ska gå till frisören och därefter lämna igen en bok på biblioteket. Så har jag lärt mig att tid är relativt och samtidigt så otroligt jämställt. Du. Jag. Alla har 24 timmar – DU väljer vad du vill göra under dina timmar, minuter och sekunder. Mina barn har lärt mig att vara ännu mer effektiv. När jag jobbar så jobbar jag till 110% – för jag har en deadline som är att hämta den jag älskar mest på dagis/komma hem till dom jag älskar mest. Samtidigt som jag fick mer att göra när jag fick barn så var det som att jag samtidigt fick mer tid. Jag insåg värdet av min tid och vad jag vill göra av den.

Jag har också lärt mig att alltid ta tillfället och göra saker när det finns tid och inte vänta  på ett bättre tillfälle för det tillfället kanske inte kommer. Eller så försvinner det för att någon annan behöver mat, ny blöja eller en kram.

3. Här och nu. Inom yogan pratar man om att vara här och nu. Inte i dåtid eller framtid utan just precis här och nu. Att bo med barn är som att ha minigurus hemma. Att gå från dagis med en två-åring är total mindfullness. Dom ser storheten i minsta sten och vill gärna prata om den. Det finns dagar då jag blivit T O K I G för att allt går så långsamt och jag skiter väl i den där fågeln som sitter och bajsar på gatlyktan. Men jag har lärt mig att går jag in i barnets värld så får mitt liv mer färger. Det går inte att stressa med barn. Jag ser, hör och känner mer. Och det brukar gå snabbare. Att cykla med min elvaåring till skolan är just nu en av mina favoritstunder. Jag inser att det bara handlar om några få gånger till han vill ha med mig så jag njuter lite extra just nu. Och när jag cyklar med honom tar jag med mig att jag är 100% där med honom. När jag sagt hej då – då går min jobbhjärna igång och jag har 100% jobbfokus.
Du tror att du har rutiner men det enda du vet är att du har rutiner här och nu. Imorgon kan det vara något helt annat. Jag har lärt mig att uppskatta den lugna kaffepausen här och nu. Jag vet inte när jag kommer få sitta ner lugnt igen.

4. Lär mig nya saker! Barnen lär mig saker. Under många år lärde jag mina barn saker men väldigt snabbt lär dom mig saker också. Allt från hur man tillverkar slime till att meningen med livet inte behöver vara så komplicerad. Vilka appar gäller?  Dab. Flossa. För att inte tala om musik – barnen gör att jag inte fastnar i P1 och börjar säga saker som “det är den enda radiokanalen som är intressant” Eller som kompis Marie sa, barnen håller mig ung.

5. Ledare. Jag har lärt mig hur jag fungerar som ledare – och hur jag inte fungerar. Att positiv förstärkning nästan alltid fungerar bättre än att ryta men ibland så måste man sätta ramar som alla arbetar utifrån.

6. Sömn. Mina barn har lärt mig att jag klarar mig på mindre sömn än jag tror. Att sova dåligt eller inte alls innan en tävling betyder inte att det kommer bli en dålig dag. Men dom har också lärt mig värdet av sömn. Jag uppskattar sömn. Jag förstår hur viktigt det är att sova för att vara frisk och glad. Att både barnen och vi vuxna får sova!

7. Mina föräldrar. Jag har fått en ny relation till mina föräldrar. Jag förstår hur hårt dom jobbat för att jag ska få en bra start på livet. Jag förstår hur oroliga dom måste varit ibland. Jag förstår att dom ibland tycker jag kunde ha hört av mig mer. Och jag uppskattar dom. Allt från min mammas magiska mamma-aura. Hon har alltid kunnat ta mina barn i sin famn och hur ledsna dom än är så bara slappnar dom av och slutar gråta. Att våra föräldrar alltid låtit oss hänga med och göra saker gör att vi lärt oss allt från att baka till att byta till sommardäck. Backa med släp eller slakta en älg. Att barnen är med dom vuxna måste inte handla om att man leker med leksaker utan ofta uppskattar dom att hänga med och göra saker med mig. Tvätta bilen, åka och handla … Allt kan vara ett äventyr. (Och ja – jag fattar att tvätta bilen inte är ett äventyr för min 14-åring…)

8. Hemlängtan. Dom får mig att längta hem. Visst kunde jag längta hem innan också men nu är det som en magnet som gör att det är kul, härligt och utvecklande att vara iväg några dagar men sedan vill jag hem. Jag har aldrig upplevt någon depression efter en Ironman eller när någon annan stor dröm uppfyllts för jag har min familj att komma hem till – en annan verklighet – men en verklighet jag inte vill vara utan. Älskar kontrasten av att köra Ironman Kalmar på lördagen och på måndagen gå med en liten hand i sin till första skoldagen efter sommarlovet.

9. Styrkan! Dom få gånger jag känner att det funnits ett hot mot mina barn så har jag fyllts av en kraft utan dess like. Känslan av att kunna lyfta en bil. Springa genom ett land. Ja, faktiskt av känslan av att jag skulle kunna döda för mitt barn. På ett vis ingen rolig känsla men en otroligt mäktig känsla.

10. Ensam. Jag tycker verkligen inte man ska skaffa barn för att inte bli ensam som gammal men det är en sak många jag pratat med tagit upp. Och jag kan förstå tanken och efter att precis varit på 70-årsfest så känner jag bara att det är väldigt fint när generationer träffas. När man ser sina minisar med lite helikopterperfektiv och ser vad dom ärvt av mig, av sin far, sin farfar, sin mormor, sin farfarsfar … tänker såklart inte bara på gener utan även miljön.

Jag går igång på undersökningen från Harvard som konstaterade att bra relationer gör inte bara oss lyckligare utan vi är även är friskare och lever längre. (Lyssna gärna på det här klippet) 

Vad tycker du det bästa med barn (eller inte barn) är?

This entry was posted in familj and tagged , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to DET BÄSTA MED BARN

  1. Lotta says:

    Vet inte om det är det bästa med barn egentligen, för det är rätt jobbigt. Men sedan jag fick barn har jag insett att det inte handlar så mycket om varför barnen gör si och så, eller hur man “får dem” att göra si och så. Istället har jag fått gräva djupt i mig själv. Ven är jag? Hur hanterar jag stress? Besvikelser? Varför reagerar jag som jag gör? Varför stör vissa saker mig något så otroligt medans andra har jag inget problem alls med. Det gör mig förmodligen till en bättre förälder och de gör mig till en bättre människa.

  2. Malin says:

    Det bästa är att man får leka obehindrat. Och att jag lärt mig vad villkorslös kärlek är. För jag skulle inte sluta älska dem oavsett vad de gjorde – tror jag. Och att jag lär mig så mycket om mig själv. Och alltid vill lära mig mer. Av dem. Fysiskt och mentalt. Envisheten hos en tvååring liksom! Och rörligheten, styrkan och spänsten hos en femåring. Och nyfikenheten! Ah, det finns så mycket! Men det är ju jobbigt ibland också. Många gånger av samma skäl. Makalöst vilka viljeutbrott det blir ibland…

  3. Lika klok som vanligt! 🙂

  4. Så fint skriver, så oerhört stor igenkänning.
    Det är slitigt, ja – men värt det varje dag och sekund pga känslan. Fullkomligt. <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *