2 Comments

  1. ChristinaG
    21 September, 2016 @ 10:05

    Igårkväll undrade jag varför familjen var sen till kvällsmat, vi hade ju bestämt en tid. Anledningen till att de var sena var att de räddade en man ur en brinnande bil. Det ger perspektiv. Det blev många kramar igår.

    Reply

  2. TL
    23 September, 2016 @ 06:54

    Precis så, du kan dö idag. En vet aldrig.

    Jag kraschade under Cykelvasan (Öppet spår), när jag väjde för en tjej som ramlat. Jag valde att åka till höger, för att inte köra in i hennes rygg, i 40 km/h. Jag kör över hennes däck, nåt går fel och jag flyger över styret och landar på ansikte/huvud och slår över på rygg. Jag bröt ryggen där och då, men det upptäcktes inte förrän 1 vecka senare. Jag visste i samma sekund jag vaknade upp där på backen, att jag överlevt. Den insikten gör att min väg tillbaka är positiv, jag vet så väl att jag inte borde vara här. Jag är tacksam över allt, även smärtan och skadorna i ansiktet. Jag vet att jag lever, på ett bra sätt.

    Men, tjejen jag väjde för har inte en aning. Hon reste sig och cyklade vidare. Ovetandes om att jag ligger några meter bort, avsvimmad med bruten rygg och sönderslaget ansikte. Varför hon inte sett mig, eller sett mig och inte stannat, kommer jag aldrig få veta. Hon vet inte att jag kanske räddade hennes liv den där sekunden, då jag åkte höger istället för rakt fram.

    Vi vet aldrig vad som händer, eller när, eller varför. Därför bör vi stanna upp ibland, reflektera, vara tacksamma. Så tack för ditt inlägg, det är ofta andras erfarenheter som gör att vi stannar upp. Och känner tacksamhet.

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *