9 Comments

  1. Richard Jack (RunSweden)
    25 August, 2016 @ 17:54

    Heja Sofie! Grymt bra jobbat, och grymt bra bloggat (som vanligt). Man är liksom med i loppet när man läser.
    Jag har tagit en Ironman-paus, men fasen vad man saknar Ironman-stämningen.
    Det kommer bli fler Ironman, och det kommer bli fler i Kalmar…men När, ja det får vi se. Kanske göra en Hawaii-satsning när man hoppar in i 50-54 AG?

    Reply

  2. Rund är också en form!
    25 August, 2016 @ 18:10

    Härligt läsning! 🙂

    Och älsk på:
    ” Jag tänker inte vara Miss nice utan har jag kraft så cyklar jag om jag så ska cykla om dom tio gånger. Det skiter jag i.”

    Reply

  3. Camilla
    25 August, 2016 @ 18:28

    Underbar läsning!! Så otroligt grym du är! ????

    Reply

  4. Camilla
    25 August, 2016 @ 18:30

    Alltså… De där frågetecken… De ska föreställa ett hjärta ju!

    Reply

  5. Helen Nordhall
    25 August, 2016 @ 19:06

    Tack för läsningen Sofie! Grattis till en fantastisk prestation. You are an Ironman 🙂

    Reply

  6. Helena Enqvist
    25 August, 2016 @ 19:47

    Stort grattis till en fin prestation och tack för underbar läsning!

    Reply

  7. Per Hakansson
    26 August, 2016 @ 09:07

    Underbar racereport: känns skönt att man inte är ensam om alla dessa galna tankar under IM: har kört sex gånger och känner igen allt (utom det där med tampongen: respekt!).

    Per

    Reply

  8. Ann-Mari
    27 August, 2016 @ 19:20

    Jag tänker inte skriva fantastisk race report “som vanligt”, för på något outgrundligt sätt så blir de bara bättre och bättre (jag läste om några av dina gamla inför årets Kalmar för att komma i stämning).

    Tänkte att jag skulle ha sett dig under loppet och framför allt på löpningen där jag gissade att du skulle ha springa förbi mig i mitt myrtempo, så att jag fick heja extra mycket på dig. Men när du berättar om den nesliga punkan så förstår jag varför du inte kom ikapp (vilket jag är säker på att du hade gjort annars). Det var en otroligt stark insats hur som helst men att greja punkan sådär i början av cyklingen, när adrenalinet sprutar, folk bara susar förbi och att sen inte förivra sig alltför mycket när man väl kan fortsätta trampa – det är starkt på riktigt!
    Jag är så imponerad av dig!

    Reply

  9. Clara Edvinsson
    30 August, 2016 @ 07:31

    Åh vad underbart det var att läsa detta, såhär dryga veckan efteråt – minnena förstärks igen! Grym prestation vilket fall som helst!

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *