6 Comments

  1. Thomas A
    12 September, 2013 @ 04:22

    Fint och tänkvärt Sofie, som vanligt. Tack för att du skriver!

    Reply

  2. pilla
    12 September, 2013 @ 05:54

    Fint och tänkvärt skrivet Sofie. Tänker på alla er som kände Camilla bra, denna hemska sjukdom borde inte få finnas.

    Reply

  3. Helena
    12 September, 2013 @ 07:12

    Så otroligt fint skrivet…även om det skär i hela min kropp att läsa så är varje ord så viktigt och så sant. Jävla sjukdom och ÄLSKADE LIV. Lev det. Nu.

    Reply

  4. Charlotte
    12 September, 2013 @ 08:16

    Herrejisses, vilken chock… Men ändå inte. Jag var en av dom som under många år hängde på låset till Camillas danspass – hennes energi, glädje och svettnivå var helt fantastisk och smittande! Under en period var det vikarie, men sen kom hon tillbaka, med en sjal på huvudet men fortfarande med samma energi och ännu mer glädje. “Ni som har hår, släng med det!”.

    Jag kände inte Camilla på nåt sätt men världen känns ändå tommare. Jag ska ta med mig av hennes livsglädje och försöka bli bättre på att ta leva livet, varje dag. Och jag börjar idag.

    Tack för ditt inlägg!

    Reply

  5. Terese Alvén, sparkibaken.se
    12 September, 2013 @ 10:11

    Vackert och viktigt skrivet. Försökte mig på något liknande imorse. Camillas energi lever kvar och har spridit ut sig till otroligt många.

    Reply

  6. Tanja Djelevic
    12 September, 2013 @ 14:22

    RIP vackra Camilla. Läste hennes blogg nu genom dina länkar. Tack för att du skriver och delar. Livet är så värdefullt och sårbart. Kärlek.
    T

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *