IRONMAN Kalmar 2013

1308_IMKALMAR_tavling264

Min dag. En lång dag. Ingen vanlig dag. Ironman Kalmar. Vågor. Magsparkar. Illamående. Sidvind. Motvind. Motvind. Medvind. Magisk publik. Fantastiska funktionärer. Tung löpning. Galet nöjd efter förutsättningarna! Ironman nummer sju. Check!

Ni som vill ha den långa versionen av dagen fortsätter läsa… Klockan ringde 04:30. Gröt, äggmacka, rödbetsjuice och kaffe. Pumpen under armen och iväg till växlingsområdet. Där börjar den stora njutningen. På riktigt. Jag har tränat inför den här dagen. Jag maxar! Här och nu. Smakar. Luktar. Känner. Skrattar.

Tittar till Tysken 2. Tar av regnkappan. Vätskeflaskor på. Lite extra luft i däcken.

1308_IMKALMAR_tavling029

Sedan tog jag ett varv runt och hälsade på dom jag kände igen. Och som kände igen mig. TUSEN TUSEN tack till er som kom fram och berättade att ni läser Lanttolife. Det gör det värt att skriva. Att fota. Att fortsätta mjölka alla magiskt bra människor jag möter på bra tips. Så jag börjar med att tacka med hela mitt hjärta för all kärlek jag fått i helgen. Allt från hejarop på banan, till hejarop från andra tävlanden på cykel och löparbanan. Ni ger så mycket energi.

1308_IMKALMAR_tavling022

Bea var laddad som tusan.

1308_IMKALMAR_tavling015

Anders som jag sprang med förra året hälsade att vi ses på maran. Lite snabbare än sist är planen. 

1308_IMKALMAR_tavling026

Mikael Nelker som brände av sin dag så fort att han fick en startplats till Hawaii. Men det visste han inte när bilden togs. 

1308_IMKALMAR_tavling013

Ola Rembe tittar till dagens fordon.

1308_IMKALMAR_tavling033

Linda och Johan kom fram och sa hej! Linda berättade att hon inte sovit på hela natten, jag berättade att om man bett alla som inte sovit räcka upp handen så hade minst halva startfältet höjt sin hand. Det hör till. Det löser sig ändå. Och det gjorde det. Såklart! Linda sprang in i mål efter 13 timmar och 32 minuter. (Och lova säga till om jag kommer ihåg era namn fel…)

1308_IMKALMAR_tavling021

Angelica Diehn fyller på med lite extra luft i sina hjul.

1308_IMKALMAR_tavling037

Fotograf Sussie sa att hon var nervös men såg hur lugn ut som helst. Ses i Åkersberga, nu vet jag vem du är …

1308_IMKALMAR_tavling038

Räcket bakom mitt stod proffsen (det finns något bra med att starta som dam). Nummer ett tillhörde Jonas Djurback. Han tillbringar också en hel del tid med en Canyon Speedmax mellan benen, precis som jag. Igår cyklade han 18 mil på 4:40:13. Jag njöt av min Tysk i mer än en timme till.

1308_IMKALMAR_tavling214

Vi gick ner till vår lägenhet. Drack lite mer kaffe. Nervöskissade några gånger extra. Tog på oss våtdräkterna och strosade ner till start. På bilden ser man mig, Lisa, Anders och Jonas. Lite taggade. Typ.

1308_IMKALMAR_tavling205

Vi lämnade in våra påsar med extrakläder och promenerade ut på bryggan till starten. Musiken pumpade. Publiken jublade. Den stämningen. Den känslan. Önskar jag kunde ge typ en gnuggis till alla med ett smakprov. Bara dom där minuterna innan start är värt allt. Nästan 2000 startande. Nationalsången. Kentas “Idag är jag stark”. Startskottet. Tvättmaskinen är igång.

Simningen var stökig. Fram till första bojen var ok, men sedan är det som att alla fick panik och plötsligt antingen inte ska simma alls eller jättefort. Många börjar simma bröstsim. Alla som fått en bröstbenspark i magen eller i huvudet förstår varför det är en  taskig ide att bröstsimma vid bojarna. Och det här med att trycka ner varann under vattnet. Jag fattar inte riktigt, ta det liiite lugnt, så kommer alla fram och kan simma vidare utan ont i magen eller spruckna glasögon. Jag brukar inte vara negativ, men jag har aldrig varit med om en så stökig simning, tog mig ut åt kanten och simmade själv, men var tvungen att ta ett gäng smällar vid varje boj.

1308_IMKALMAR_tavling103

Första varvet är det otroligt roligt att runda vid bryggan, publiken jublar och man hör musiken. Andra varvet så mådde jag rätt illa, och låg och hulkade mellan simtagen. Vände vänster och ner i kanalen och det kändes som att simma några hundra meter i bajs. Man ser ingenting och vattnet smakar rent ut sagt skit.

IMG_4040-670x446

Växlade upp på cykeln och började trampa. Lycka. Sofie + Tysken2 = Kärlek. Glatt överaskad över att faktiskt cykla om några uppför Ölandsbron. Alltså uppför, det brukar inte hända. När det väl vände nerför jublade jag som vanligt. Det var kraftig sidvind, men ingenting mot vad en normal cykeldag på Playitas kan bjuda på. Tryckte på och njöt, verkligen njöt över att ligga i vänsterfil och bara köra om. Om. Om. Fan vad jag älskar att cykla fort svagt nerför. Njöt lite extra för att jag visste att väl över på ön väntade det stora Alvaret.

Motvind. Motvind och lite till motvind. Borrade ner huvudet och kämpade. Vackert var det. Publiken var underbar. I minsta by satt några och hejade.

1308_IMKALMAR_tavling156

Lisa på väg ut för att bränna av dom sista sex milen.

Vid Degerhamn så vänder man norrut igen och fick först lite sidvind och sedan blev det sådär tyst som det bara är när man färdas med vinden. Love it.

Sidvind. Var 20:e minut tog jag gel och mellan det sportdryck. Varje timme firade jag med en Enervit tablett. Redan vid första motvinden så insåg jag att det kommer bli en lång och tung dag. Min tradition med att sätta personbästa i Kalmar skulle med största sannolikhet brytas. Pratade med mig själv och hejade på kända och okända medtävlanden. Tramtag för tramptag tog jag mig framåt.

IMG_3725-670x459

Vände i Kalmar och förberedde mig för sex mil på fastlandet. Mötte eliten. Någon hojtade att det var nedslående att veta att dom låg sex mil framför. Jag hojtade att vi hade ju varit schyssta och gett dom fem minuters försprång. (Eliten startade simningen 06:55 och vi vanliga dödliga 07:00)

Vid en lada så stod en stor skylt “WHY?”. Skrattade lite åt det. Någonstans hörde jag låten “Wake me up when its all over …” Den fastnade och jag tänkte ja, tack. Väck mig när det är över, sådär när jag springer in i mål ungefär.

1308_IMKALMAR_tavling153

Linn såg stark ut varje gång jag såg henne!

1308_IMKALMAR_tavling179

Växlade ut på löpning och började tassa på. Känslan att börja springa efter att ha cyklat 18 mil. Den känslan är det bra att det inte finns någon gnuggis för att uppleva, för då skulle ingen, INGEN få för sig att göra en Ironman. Fi f*n för den känslan. Det som är skönt att veta är att det ger med sig. När jag växlade över till löpning så tog jag med mig min flaska med några resob. Bara för att få i mig lite salter och mineraler. Tog en klunk då och då och tassade på.

Steg för steg framåt. Försökte hitta någon som höll ungefär samma fart som mig. Ett tag hade jag sällskap av en barnkirurg och frågade ut han om hans jobb. Hejade på alla jag kände igen. Gjorde allt jag kunde för att tänka på något annat än att kroppen skrek GÅÅÅÅ. På slutet tillät jag mig själv gå under vätskestationerna, men vid sista soptunnan sprang jag igen. Tvingade i mig en gel varje mil. Ville inte ha något men vet att energin måste in annars tror kroppen att man är trött fast det egentligen är energi som fattas.

1308_IMKALMAR_tavling163

Magnus och Anders hade en tung löpning. Magnus fick ryggskott förra helgen och krigade sig igenom sitt maraton. Anders beskriver det som att han kände sig pigg och stark första kilometrarna men gjorde misstaget att stanna till och kissa vid första vätskekontrollen, när han kom ut från bajamajan hade han plötsligt fått Golums kropp och varje steg var tungt. Han träffade Magnus och dom körde fyra minuter löpning, en minut gång hela vägen in i mål.

1308_IMKALMAR_tavling161

Rickard körde på bra hela dagen! Såg galet stark ut på löpningen.

1308_IMKALMAR_tavling177

Syster Lisa på väg in i stan.

En tredje gnuggis som hade varit en fin present till någon är känslan av att springa genom Kalmar stad. Publiken. Jag vill verkligen ge en stor kärleksförklaring till publiken i Kalmar. Jag har gjort Ironmans i Nice, i Brasilien, i Norge men det finns INGENSTANS som publiken varit så bra som här. Ni hejar på alla. Inte bara den personen ni känner. Så otroligt bra. Ni lyfte varenda löpare, och om vi tittar på klockan så kan man se att tempot gick upp radikalt varje gång jag kom in i stan. Största Lanttokramen jag kan uppbåda till er. TACK!

1308_IMKALMAR_tavling193

Men nu ska vi prata om den absolut bästa känslan under en Ironman. När man börjar springa målrakan upp. Upp på den blå mattan. Höra speakern och publiken skrika “YOU ARE AN IIIIIRRRRONNNNMMAAAANNN”. Får gåshud bara av att tänka på det.

Och det här året så blev det ännu mer magiskt för en kilometer innan mål kom Lina ikapp mig, jag hängde på henne och fick springa hela målrakan med henne. Så fantastiskt kul! Kommer leva länge på det minnet.

1308_IMKALMAR_tavling199

Kompis Jonna hoppar in över mållinjen!

Och nu ni. Nu ska ni få följa med till en Ironmans himmelrike. Athlets garden. När man fått sin medalj så leder dom in en bakom målområdet.

1308_IMKALMAR_tavling227

Isbad (nej, låt oss inte prata om hur frächt vattnet är egentligen)

1308_IMKALMAR_tavling232

Kompishäng. Prat om allas dag. Vi har färdas samma sträcka men har helt olika versioner av dagen.

1308_IMKALMAR_tavling234

Henrik och Stefan. The Kindgrenbrothers.

1308_IMKALMAR_tavling235

Pizza, öl, soppa, godis, vattenmelon. Som en dröm för en Ironman.

1308_IMKALMAR_tavling241

Massage. Hjälten Daniel njuter.

1308_IMKALMAR_tavling242

1308_IMKALMAR_tavling238

Göran körde omkull på cykeln, men inte värre än att han kunde kriga sig i mål på en tid som gav han en chansen till att starta på Ironman Hawaii. Men han tackade nej.

1308_IMKALMAR_tavling246

Hjälten Jonas. Kraschade också på cykeln, men samlade ihop prylarna och tog sig i mål ändå!

1308_IMKALMAR_tavling261

Lisa körde sista kilometrarna i 4:30-tempo, för att hon ville komma in på en sub 5 maraton tid. Det står 05:00 på hennes klocka.

1308_IMKALMAR_tavling254

Det är tradition att träffa Johan Tullare efter Ironman Kalmar.

1308_IMKALMAR_tavling273

Träffade Johan precis när han gått i mål.

1308_IMKALMAR_tavling274

Richard med medaljen. Den där medaljen man drömt om hela dagen. Eller hela året.

1308_IMKALMAR_tavling286

Angelica Diehn i mååååål!

1308_IMKALMAR_tavling289

Lycka! Ren lycka!

1308_IMKALMAR_tavling302

Petri. En Ironman!

1308_IMKALMAR_tavling313

Erik, en Åkersberga kompis. Nu också en Ironman!

1308_IMKALMAR_tavling317

Vi hämtade våra påsar och cyklarna. Tog en dusch och gick ner och hejade in dom sista hjältarna. Enligt mig dom riktiga hjältarna!

1308_IMKALMAR_tavling324

Efteråt gick Lisa och jag och tackade speakern Paul Haye. Han är bäst. Han får igång publiken och hans röst är den jag hör när jag tänker “YOU ARE AN IRONMAN”. (Fråga mig inte vad jag gör för någonting på bilden, jag tror jag sa något i stil med “You’re the man” … och ja, det kan hända att jag var en smula full. En öl efter en Ironman räcker bra för att få mig lullig) Paul får varje Ironman att känna sig unik, som att publiken väntat på just dig hela dagen. Tack Paul, hoppas på att få höra din röst många gånger till.

Kalmar tack för en fantastisk dag! Som sagt var, publiken är magisk. Tack för hejarop! Tack alla träningskompisar. Och vanliga kompisar, snart är jag lite mer kontaktbar, bara jag får simma och springa igenom ÖtillÖ om två veckor så lovar jag sluta tjata om träning, vila och kompression.

Och som alltid tack till bästa familjen, att ni står ut med mig är ett under. Satt under långa tider på cykeln och tänkte på hur lyckligt lottad jag är som har er. Att jag befinner mig på min cykel, mitt i en Ironman idag och på måndag så går jag med mina barn till deras första skoldag den här terminen. Imorgon står jag där och pratar om att vädret varit bra i sommar med dom andra föräldrarna. Kontraster. Det som gör livet värt att leva! Älskar båda världarna.

1308_IMKALMAR_tavling248

Och det här med tider då. Som jag nämnde så gav jag upp tanken på ett personbästa redan efter några mil på cyklingen. Den motvinden sög kraft. Men vet ni. GE ALDRIG UPP! Jag tuggade på. Ingen fantastisk cykling för att vara mig men ok. 18 mil på 5:54 och sedan det jag är mest stolt över. Ett maraton på 4:22. Om jag bara sprungit ett maraton så vore det väl inget att hojta så jättehögt om på mitt jobb. Men nu skiter jag i det och skriker JAG SPRANG 4,2 MIL PÅ 4 timmar och 22 minuter efter att ha värmt upp med både simning och en 18 mils cykeltur. Och jajamensann, det blev ett personbästa. Sprang in i mål på 11:48:41. Så traditionen höll i sig. Ironman Kalmar, I love you!

Tack för hejarop och bilder från tävlingen – bror Martin och Åsa.

This entry was posted in Ironman, Tävling, Vänner. Bookmark the permalink.

50 Responses to IRONMAN Kalmar 2013

  1. Sandra says:

    Du inspirerar mig, drömt om ironman länge men inte vågat ställa upp men nu tänker jag verkligen se till att drömmen blir sann! Vill också bli en ironman precis som du! Min allra Största idol! En fråga till dig, hur sjutton tränar man inför ett ironman? Kan inte du göra ett inlägg hur du på ett ungefär tränar genom hela året för att förbereda dig inför loppet?

    • Sofie says:

      Tusen tack Sandra! Självklart ska jag göra ett sådant inlägg. Första veckan i september, men jag kan avslöja att det första jag skulle göra under hösten är att fundera igenom vilka svagheter jag har och stärka upp dom. Har jag möjlighet så skulle jag testa igenom kroppen hos en utbildad personlig tränare, annars bara fundera – vad brukar det kännas när jag tränar. Styrkor och svagheter?
      Var ärlig och börja jobba med det redan nu så slipper du alla eventuella problem när det väl börjas hårdtränas.
      Sedan skulle jag börja simma, cykla och springa varje vecka. Om det så bara är ett lugnt pass, bara börja. Anmäl dig till crawlkurs om du inte redan är superbra på att simma. Man kan bröstsimma igenom en Ironman men simträningen ger så mycket mer än bara just där och då. Mer om allt i ett inlägg snart. Stort lycka till!

  2. Helena says:

    …och jag gråter. Sättet du förmedlar alla känslor på kryper innanför skinnet och jag har fan inga ord för hur imponerad jag är! Eftersom jag bara kan relatera till löpningen kan jag ju bara säga att 4.22 på maran efter det du hade gjort innan är HELT ofattbart. Fy FAN vad stark du är!!!

    • Sofie says:

      Tack Helena, en dag ska jag susa igenom mitt marathon på en tid nära din. Och då ska jag börja tigga om att få löpträna med dig också. Så det så!

  3. Marie says:

    Bra jobbat!!! Galet imponerande av dig och alla andra.

    • Sofie says:

      Tack, tack, jag är också imponerad av alla, inklusive mig själv.
      Fattar fortfarande inte att “jag är en sådan som gör en Ironman”. Men tydligen är jag det 🙂

  4. Ingrid says:

    Tack för en härlig rapport, för oss som troligen aldrig kommer kunna göra en Ironman får vi leva med en stund. Du är bäst!

  5. Helena says:

    Tack för en bra racerapports!! Jag har läst den för sambon för att han ska förstå hur en IM kan vara (själv har jag inte analyserat gårdagen riktigt). Du har gett mig inspiration och råd till att våga bli en Ironman – tack för det! Jag hade en bra dag igår! Simningen gick super, fick en punka på Öland samt hade problem med löpningen – annars gick tävlingen bra. Det var förresten jag som hejade på dig inför andra värvningen och någon gång efter det. Skulle anmäla mig till nästa år idag men kön var för lång :-(. Ska hänga på låset imorgon.
    Stort lycka till på Ö till Ö, jag kommer följa dig.
    /Helena V

  6. Lena Isgren says:

    Inspirerande och målande beskrivning!

  7. Lina says:

    GRATTIS!!! Du är så bra! Vilken hjälte! 🙂

  8. Angelica says:

    Du är ju helt fantastisk.
    Inte nog med att du gör helt grymma tider (bland annat i motvinden från helvetet) så hinner du med att fota oss andra också!
    Stort grattis!

  9. Göran says:

    Jag det var en grym dag vi fick.. och du lyckades fånga känslan väldigt väl. Stort grattis till en m bra genomförd tävling i allt annat än ideala förhållanden. Men behaglig temperatur och solsken höll publiken på gott mod så att de kunde stötta oss trötta stackare. Tack för allt stöd inspiration och uppmärksamhet som du förmedlat Sofie.

  10. WOW! Vilken otroligt bra skildring av IM! Bra jobbat och kollegan Anders var med på ett hörm med=)

  11. Pawel says:

    I don’t understand a single word, but the pics are very nice!! (including one of myself in the ice bath 😀 )

    Congrats on your medals!

    Cheers 🙂

  12. Woohoo, är med på bild på Lanttolife!! Nästan större än Ironman-målgång. 🙂
    Jättekul att träffa dig Sofie!

    Det här var min första Ironman, och känslan jag får när jag läser ditt härliga inlägg är att jag DEFINITIVT kommer göra fler Ironman.

    Nu ska jag knåpa på min egen race report.

  13. Jörgen says:

    Riktigt bra jobbat Sofie. Du är grym!
    Det var verkligen kul att heja på dig på banan.
    Du inspirerar och delar med dig av din energi på ett fantastiskt sätt.

  14. Lina says:

    Du är FANTASTISK! Målrakan med dig kommer finnas med länge!! 🙂 Den sköna underbara känslan!! Magiskt!! 🙂

    • Sofie says:

      Tusen, tusen tack Lina. Så himla kul att jag fick dela målrakan med dig, det gjorde att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer glömma den. Magiskt!

  15. Marre says:

    Underbara Sofie! Gick i mål samtidigt som er Gourmettriathlet och fick se en skymt av systrarna Lantto men eftersom ni var fullt upptagna med att krama ihjäl honom så gick jag inte fram. Bara stallkade lite… 🙂 Tack för all inspiration som tydligen räckte hela vägen fram till mållinjen! Och vilken härlig berättelse och härliga bilder, kul att se!

    • Sofie says:

      Grattis, grattis, grattis! Och förlåt om vi fortfarande var målgångshöga och inte helt med när du sprang i mål. Men kul att inspirationen räckte ända fram 🙂

  16. Annelie says:

    Wow va grym du är.. jag var nere å supportade min vän (körde själv förra året) du såg sjukt stark och glad ut. Grattis

  17. Désirée says:

    Grattis och härlig läsning!! sprang med din syster ngn km och pratade lite med henne bl.a. Om denna sida som jag ofta läser. Inspirerande och lärorikt. Jag kan hålla med dig om simningen, den var så stökig. Jag kallade alla som simmade över mig för valrossar medan jag själv var en smidig delfin.. Och publiken, vilken känsla. Enormt. Man bärs fram trots benen är som överkokt spagetti. Magiskt, fällde en tår dagen efter då jag tänkte tillbaka:-) /Desiree

    • Sofie says:

      Ja, var det du …
      Som sagt var magiskt. Kan plocka fram känslan av att springa målrakan och får gåshud igen.

  18. Kicki says:

    Tack Sofie för underbar läsning och härliga bilder! Du är så inspirerande och förmedlar dagen så bra att jag får känslan av att -var inte jag där?! Så otroligt starkt och härligt kämpat av dig och alla andra. Varmt GRATTIS till genomförd tävling och till personbästa!!

  19. Sara Molin says:

    Tack för att du än en gång delar med dig! Fantastisk läsning!! Grattis till ännu ett PB!!

    Har själv passerat sprint, gör HIM-debut i helgen och står på startlinjen i Kalmar nästa år. Känner mig så oerhört förväntansfull och längtar ännu mer efter att ha läst detta!

    • Sofie says:

      Tack och vad härligt att höra att du anmält dig till Kalmar nästa år. Du kommer hata det. Men mest älska, det är jag helt övertygad om!
      Ses där om inte förr! Lycka till med livet, träningen och allting!

  20. Daniel Fredriksson says:

    Hej och tack för att jag fick hänga med er proffs innan och efter loppet:) Massagen var magisk men det framgår nog av bilden!

    Ha det bra och hälsa alla!

    /daniel

    • Sofie says:

      Tack själv, sjukt bra kört. Är fortfarande imponerad! Hoppas på mer häng. Kalmar eller Köpenhamn eller vad tar vi nästa år?

  21. Linda Larsson says:

    Tusen, tusen tack för ditt pepp tidigt på lördag morgon Sofie! När du sa att de flesta antagligen inte hade sovit något natten mot Ironman så kunde jag faktiskt slappna av en smula och det kändes lite bättre:) Jag är så oändligt glad att jag fick träffa dig där och då, du är en bra förebild och stor inspirationskälla!! Lördagen var en helt fantastisk dag som jag kommer att njuta av och minnas länge; går runt i min egen lilla Ironmanvärld just nu. Igår bar jag min medalj på jobbet hela dagen, drack mitt kaffe i Ironmanmuggen och idag har jag min Ironman-tshirt på mig. Här ska firas!!
    Hela loppet gick bra, men magen kajkade på maran och jag mådde väldigt illa. Hur förbereder man sig för sånt månne?
    Hoppas du går runt med samma leende på läpparna och att du mår bäst! Hoppas även att vi ses igen!
    Tack! /Linda

    • Sofie says:

      Så kul att träffas, stort tack för att ni kom fram och sa hej! Jag visste väl att du skulle få en bra dag, stort grattis. Fira mycket och länge.
      Ses snart, lycka till med återhämtningen.

  22. Johan says:

    Racerapporter som denna gjorde att jag råkade anmäla mig till nästa år. Så vi får se om jag ärglad eller arg på dig nästa år… 🙂

    /J

    • Sofie says:

      Kul! Jag är inte orolig.
      Har inte haft någon som arg efter mig ännu, bara en stor hög med glada triathleter. Det kan finnas risk för hat ett tag under löpningen, men väl i mål (och dit kommer du ta dig!) så ska vi bada isbad och skratta ihop. Träna bra, ses nästa år om inte förr… 

  23. Annie says:

    Underbar läsning som alltid och nu när jag själv ska köra riktigt suger jag i mig glädjen och visst är de där gelén bra? :). Läskigt med vinden. Snyggt kämpat – som de andra sju 🙂

    • Sofie says:

      Jag skulle ju föredra att få älgstek serverad på cykeln, men det är helt galet att känna hur en gel kikar in när man är trött. Från att världen är svart-vit och trist till att den är i färg och underbar igen … 
      KUL, KUL, KUL att du kör nästa år. Bara att hojta om det finns något jag kan hjälpa dig med.

  24. Åkersberga Petra says:

    Härlig race report!! Och stort grattis till ännu en IM!!
    Ursäkta min frånvaro när du kom fram i mattältet. Jag fick lägga mig i sjukvårdstältet och vila ett par timmar innan jag var tillbaka som människa igen. Men nästa år kör jag igen :))

    Stort lycka till på Ö till Ö!!

    • Sofie says:

      Så himla kul att få tävla med dig. Mer sådant!
      Men först ser jag fram emot många bra träningar ihop i vinter!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *